Kvinnan som kunde tala med grodor

Älkskade felstavare

2012-02-06T05:05:00.000-08:00

I helgen var jag i Göteborg. Staden med den goa humorn. Inne i en inredningsaffär fick jag plötsligt syn på något kul som satte igång fantasin. Frågan är om detta är seriöst menat och i så fall ett cyniskt försök att tjäna pengar på dyslexiker? Eller om det är menat som humor...

Ja i vilket fall tyckte jag att det var väldigt roligt. Eller ska jag skriva "Vädligt rolllit". Och bara för att vara tydlig. Jag skojar inte om dyslexi utan funderar bara på varför man kommer på att sälja sådana här stenar...

Fredagsljus

2012-01-29T03:10:00.001-08:00

I fredags tog jag vägen genom stan hem. Jag var oerhört trött efter en tung vecka. Det var nästan så att benen inte bar, sinnet var mörkt, jag hade agerat mottagare för många människors ilska som egentligen inte hade med mig att göra.

Jag hanterade en uppförsbacke med samma kraft som om den vore Mont Everest och någonstans mitt i backen kom jag att tänka på Mr F och Lilla E som var hemma och fixade med mat.

Då mötte jag en pigg gubbe. Han tittade på mig och tvärstannade i backen.

- Vad glad du ser ut! utbrast han.

Jag såg oförstående på honom.

- Varför gör du det? sa han nästan lyckligt, som om jag smittat honom med min flödande positivism.

Jag funderade lite, så sa jag.

- Ja men det är ju fredag.

- Ja det har du rätt i! sa gubben och log sitt allra bredaste leende medan han vänd mot mig gick halvt baklänges ner för backen.

Jag log tillbaka och kände hur hans kommentar gjorde mig varm och glad. Och där hemma väntade familjelivet.

Och så blev kvällen fredagsljus.

Stresskonsult

2012-01-03T23:31:00.000-08:00

I går cyklade jag i full fart mot station för att hinna med 07.22 tåget. Kom fram 07.20 och trevade efter cykelnyckeln i jackfickorna. De var tomma. Började hysteriskt rota igenom handväskan (som hemma går under namnet Bermuda-väskan eftersom saker tenderar försvinna lika mystiskt bland gömmorna som flygplan gjort i Bermuda-triangeln). Hittade ingen nyckel.

En trött man satt och slötittade på mig genom rutan på en sliten Volvo. Han väntade säkert på någon som skulle hämtas upp och nu fick han underhållning av en hysterisk kvinna som slängde fler och fler saker i cykelkorgen för att kunna rota runt i sin handväska. Fortfarande ingen nyckel, kollade klockan, skulle kunna hinna med 07.27 tåget om jag hittade nyckeln om exakt en minut.

07.30 hade jag rotat igenom hela väskan, genomsökt alla jack- och byxfickor och konstaterat att jag måste ha tappat nyckeln. Förhoppningsvis utanför huset.

Så jag cyklade hemåt, riktade cykelljuset mot marken och scannade av området jag cyklat på tidigare, nästan hemma fick jag syn på nyckeln! Den låg och drällde på cykelvägen ihop med husnyckeln. Jag snappade upp nyckelknippan och vände åter mot stationen. Hann med ett tåg som gick 07.50.

När jag kom hem och berättade om detta för Mr F så sa han bara;

- Lova mig att du inte försöker jobba som Stresskonsult när du slutat ditt jobb på kommunen.

Men det kunde jag ju inte lova, för vem är bättre på att konsulta folk i hur man stressar än jag?

Nytt År

2012-01-02T04:52:00.000-08:00

Grått Nytt År kan man säga om man tittar ut genom fönstret. Det nya året började i snöstorm som sedan töade bort utanför fönstret, själv slöade jag bort mest hela dagen igår.

Nu är det måndag på kontoret men julen vill inte riktigt släppa taget om mig. Kanske för att det inte var så vidare mycket ledigt runt helgerna och då kan det vara svårt att dra gränsen mellan helg och vardag. För är det verkligen vardag nu? Jag menar på fredag är det trettondagsafton, kanske kan man få vara kvar i ledigheten lite till...

God fortsättning på er allihop och en bra början (och fortsättning) på det nya året!

Kram Millan

Åh vilket äventyr

2011-12-20T00:08:00.000-08:00

Nyligen befann jag mig mitt i ett stort kaos. Det var gråtande barn, hysteriska män och kvinnor som rusade fram i gångarna, någon som slet åt sig det nödvändigaste och rusade ut ur dörren. Vad var det som hände? En naturkatastrof? Befann jag mig mitt på revolutionens gator i Kairo eller på ett sjunkande skepp? Nej, jag var ute och julhandlade en lördag i december. Ursch!

Men kanske är det lättare en vardag mitt i veckan, ganska tidigt på dagen? Nej, det tror jag inte. Mr F var ute i går och likt en krigsreporter beskrev han den täta stämningen och de mer eller mindre utagerade konflikterna bland varuhyllorna. En episod måste jag bara återge.

En stor känd kedja, dagtid.

En mamma och hennes dotter står hålögda och håller i varsin liten ficklampa. Med en matthat som om de sprungit ett maraton studerar de lamporna.

DOTTERN
Var det en sån här du ville ha i julklapp?

MAMMAN
Ja.

DOTTERN (Surt)
Okey men då får du väl en sån då.

De går till kassan.

KASSÖRSKAN
Vill du köpa batterier också?

DOTTERN
Nej, det får hon köpa själv.

Jag tror de kommer få en ljus och fin jul...bara mamman bekostar sina batterier själv!

God Jul på er allihop!

Glöm inte lyset när du läser deckare

2011-11-18T04:06:00.000-08:00

Jag har sent om sider fallit för Kepler. Läser just nu Hypnotisören. Den är så spännande att jag håller på att krypa ur stolen ibland. Jag vågar faktiskt inte läsa den på kvällarna utan läser den på tåget till och från jobbet.

Igår läste jag den på vägen hem och precis när tåget stannade i Karlstad så knackade det på dörren hemma hos en av karaktärerna. Det var sen kväll. Hon var ensam i ett hus där någon brutit sig in och en massmördare gick lös. Jag funderade allvarligt på att åka med ända till Åmål för att se hur det skulle gå.

Men jag tog mitt förnuft till fånga och gick av. Det var mörkt och dimmigt ute och jag hade glömt cykelljuset hemma! Kom på att jag kunde cykla utmed älven, för där var jag inte i fara för bilar och annat. Men när jag närmade mig en ej upplyst gångtunnel på vägen så ångrade jag mig stort. Bilder av en bestialisk massmördare ståendes med yxan i hösta hugg för att attackera första bästa cyklist for över näthinnan.

Nu vart det inte så farligt. Det drällde av folk som cyklade och gick utmed cykelbanan och det enda jag attakerades av var en sällskapsjuk hund vid namn Willy. Hans matte bad om ursäkt för hans burdusa sätt men jag tyckte bara han var charmig.

I dag har jag med mig cykelljuset. Det misstaget gör jag inte om. Så det så!

En tjyvlyssnares mardröm

2011-11-14T04:48:00.000-08:00

Vet ni vad mardrömmen för en tjuvlyssnare är?
Jo, att hamna i en tågkupé fylld av glada danskar. Detta hände mig i fredags:

Det är fredag kväll. Jag sitter på tåget till Malmö, mitt bland ett danskt gäng som är på väg hem till Köpenhamn.

Följande högljudda samtal förs mellan danskarna:

DANSK 1
Viiid ni vae bööseurleigt hurleu,arlougt,böe…

DANSK 2
Deäe skuelle väeere ireoine!

Alla skrattar.

DANSK 3
Övehuuuve tae icke möelig! Jo, wis deaä will wäer Johannes.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Hela kupén fylls av ett gemensamt asgarv.

Då reser jag mig upp och skriker.

MILLAN
Pleas speak English. I dont understand what you say!

Alla tystnar.

Nej jag bara skojar. Men jag hade kunnat ha gjort det. Så nyfiken var jag. Jag sitter bara tyst och snällt och försöker låtsas som om jag inte håller på att förgås av nyfikenhet.

Mannen bredvid mig ler och sträcker fram en chokladkaka.

MANNEN
Chokoläeeee?

Det förstår jag! Jag ler tillbaka, tackar och tar emot. Chokladen smälter sakta i min mun och jag konstaterar följande; när det väl kommer till kritan så förstår jag precis så mycket danska jag behöver.

Oscar och jag

2011-11-03T00:25:00.000-07:00

Jag har sällskap av en man som heter Oscar på tåget. Han är kvick, intelligent och säger en massa tänkvärda saker. Oscar har suttit i fängelse. Inte för att han har begått något brott, utan helt enkelt för att han var den han var. Han levde på fel sätt.

Vår kommunikation är rätt ensidig. Det är bara Oscar som pratar, men det gör ingenting för han är död. Oscar Wilde hette han och nu gör han mig sällskap i form av en bok. Alla dessa dimmiga novembermorgnar får en helt annan glans med Oscars hjälp.

Vilken tur att det där med att bli straffad för att man är eller tycker annorlunda hörde 1800-talet till. Att det inte alls är så idag. Eller hur? Okey, jag erkänner, det är så jag önskar att det vore. Men så är det ju inte. All denna rädsla för olikhet lever ju kvar. Kanske mer än någonsin. Så jag säger, fram för mer Oscar Wilde i tillvaron. Låt våra olikheter lysa i mörkret, låt oss våga vara annorlunda. Nu och för alltid!

Skottet i Karlstad

2011-10-23T23:42:00.000-07:00

Förra veckan hördes ett skott i Karlstad. I alla fall inom mig. Jag fick ryggskott. Ett rejält sådant också eftersom jag fortfarande haltar omkring likt Quasimodo med en puckel på ryggen - som i mitt fall är en ryggvärmare. Närmare bestämt av samma sort som stjärnorna i FBK får använda när de har ryggproblem. Och där tog likheterna slut.

Fast jag kan framstå som ganska puckad ibland...Häromdagen till exempel. Jag har läst att man ska röra på sig när man har ryggskott, helst i kuperad terräng. Så jag fick Mr F att dra på mig ett par joggingskor. Att byta om från mysbyxor till vanliga byxor var för smärtsamt och omständligt. Det är också viktigt att vara varm, därav mina kycklinggula luddiga sockar. Så utstyrd i detta med en kappa till stapplade jag likt en mycket färggrann sköldpadda iväg till en liten kort skogsliknande väg precis bredvid hyreshuset.

Där tog jag mig mödosamt fram och tillbaka, eftersom det gjorde ont grimaserade jag också en hel del. Solen sken och jag fick syn på ett löv som var fullt av vattendroppar, det var magiskt vackert. Jag förundrades över naturens vackra framtoning samtidigt som en dam med hund närmade sig. Lutade mig fram för att se lite bättre. Då högg det till rejält. Jag skrek "Aj!" rakt ut, svor en liten ramsa och muttrade därefter en harang för mig själv om hur dum jag var. Tanten hajade till och tittade lite oroligt på mig där jag stod i mysbyxor, puckel, gula luddsockar och ljusblå skor och pratade irriterat för mig själv.

Jag insåg att jag förmodligen såg ut som gubben vi sett på stan, han som stått och pekat finger åt en kasse med tomflaskor och pratat med flaskorna. Så jag övervägde att berätta för tanten att jag hade ryggskott. Men sedan kom jag på att det säkert skulle bli värre om jag dessutom sagt "Jag har ryggskott" bara så där till en fullkomlig främling. Så jag sa inget. Lät henne bara passera och började min mödosamma färd hemmåt. I svindlande fart. Jag kom säkert upp i 500 meter i timmen.Det ni!

Förvirrad

2011-09-09T05:21:00.000-07:00

Tillbaka från semestern och utvilad i två dagar...sen är det som vanligt igen. Fast ännu värre verkar det som. Förvirrningen är total. Jag har en redaktionsgrupp för vår personaltidning där jag nog framstår som den mest förvirrade redaktören någonsin.

På förvirrningstoppen ligger bokning av möte. Har lyckats boka fel dag och fel plats och framför allt fel tid. Värst var nog när jag bokade in alla en fredag 2014. Det ni.

Strax därefter kommer namnförvirrningen. Envist har jag kallat en tjej som heter Strand i efternamn för Nilsson istället. Vilket skapat förvirrning inte minst när jag skickat ut mejl. Tre gånger har hennes kollega (som heter Nilsson i efternamn) fått skicka mejlen vidare. Tre gånger har jag fått snälla påminnelser från Strand om att hon heter just så i efternamn. Sedan har jag en Pernilla som jag envist vill döpa om till Sofia. Fast det har hon klarat sig från att veta fram tills nu, det finns nämligen ingen Sofia med samma efternamn som Pernilla så varje gång jag mejlar så kommer jag på det och skriver rätt namn.

I dag när vi hade möte så retades Strand lite med mig om att hon blivit döpt till Nilsson. Då skrattade jag och sa att jag tydligen lider av någon allvarlig form av namn-afasi, sedan tittade jag på kollegan vars förnamn jag alltid glömmer och sa:

- Och dig vill jag alltid kalla för Pernilla.
- Ja men det var väl bra sa hon, för det heter jag.

Tur att det är helg så man får gå hem och vila.

Semesterlängtan

2011-07-20T23:20:00.000-07:00

Nu tänker jag vara precis så förutsägbar som man kan vara. Jag vill bara meddela att jag längtar efter att ha semester, är sååååå avundsjuk på alla er som har ledigt. Jag ska inte ha ledigt för än 1 augusti och nu plötsligt känns det som om jag tagit höstledigt istället för sommarledigt. I morse när jag kom till Kristinehamn med tåget glimmade det vitt bredvid spåren, en tiondels sekund tänkte jag "Frost?".

Min inte helt vakna hjärna började snabbt skapa en historia där jag råkat sova en hel månad istället för en natt...och här satt jag nu i slutet av augusti och det hade tydligen kommit nattfrost. Huh!

Vilken tur att det inte var så, tänkte jag, och samtidigt slog det mig, det där jag ju så tydligt vet men tydligen måste påminnas om. Sommaren är nu. Livet är nu. Så passa på, Lev och Njut!

Social kompetens

2011-07-13T23:42:00.000-07:00

I veckan har vi haft besök av Lille V med mor. Det har varit jättemysigt. Häromdagen när jag kom hem från jobbet var Lille V inte där. Han var hos grannbarnen och lekte. Hur gick detta till? tänkte jag. Jo Lille V, Mr F och Syster J var ute och gick i grannkvarteret och såg att grannbarnen blåste såpbubblor i trädgården. Så de stannade till vid grinden och tittade på de vackra såpbubblorna som svävade omkring. Då ropade lillgrabben i gänget till Lille V; vill du vara med och leka? Självklart ville Lille V det och två timmar senare fick Syster J gå dit och släpa hem en högst motvillig liten V.

Detta fick mig och Syster J att fundera över hur det varit om vi vuxna var likadana. Tänk dig att man får syn på en främmande kvinna i en trädgård någonstans som har jättefina utemöbler. Man går fram och säger "Vilka fina utemöbler du har!" Kvinnan svarar "Ja de är jättebekväma, kom in och prova!" Så man går in och sätter sig. Tre timmar senare har man druckit kaffe, sett ett kafeprogram på teve ihop och det är dags att gå hem. Visst vore det härligt?

Sett och hört

2011-07-11T06:47:00.000-07:00

I dag på lunchen var jag och handlade förnödenheter = mörk choklad. Framför mig i kön stod ett par i pensionärsåldern och lassade på rullbandet med sammanbitna miner. Jag kikade lite på dem och såg att här är inga man ska börja argumentera med, såvida man inte vill ha en rejäl snyting som svar.

Mannen betalade med ett grymtande och när kassörskan trevligt frågade om han hade MedMera-kort, så svarade han. "Nej, det har jag slängt. Ärligt!" och tryckte ner sedlarna i handen på den stackar kassörskan.

Nåja, hans minst lika sura fru hade i alla fall köpt sig en tidning som kanske kunde pigga upp eftermiddagen. En Se&Hör. Hon tog upp den, pekade på något och log faktiskt lite mot mannen. Jag tjuvläste över axeln och kvinnan hade köpt Se&Hör Brott! Framsidan pryddes av "Hon halshögg sin mamma" "Kändisen fast för mord" och "Beck stjärna brottsling på riktigt"

Precis vid utgången kom jag ifatt dem. De gick genom svängdörren och det fanns plats för en till. Men jag väntade. Det kändes tryggast så.

Åh vilket socialt medium

2011-07-06T22:46:00.000-07:00

I går fick jag en riktig tankeställare. Själv har jag inte riktigt fattat storheten med Facebook, men det finns de som formligen avgudar detta forum. En sådan människa pratade jag med i går. Denne var helt överlycklig över hur otroligt socialt detta medium är. Följande diskussion uppstod

DEN FB-FRÄLSTE
Jo men om jag är på Storcenter i Kalix, då checkar jag in där med min Iphone.

MILLAN
Checkar in var?

DEN FB-FRÄLSTE
På deras sida på Facebook...och sen kan jag se hur många andra som checkat in. Säg att det är 40 pers...så kan jag se vilka det är.

MILLAN
Jaha och...

DEN FB-FRÄLSTE
Jo men då kan ju vi prata med varandra, fastän vi inte känner varandra egentligen.

MILLAN
På riktigt?

DEN FB-FRÄLSTE
Nej för fan, på Facebook så klart.

Så nu sitter jag här och undrar, hur har jag klarat mig hela tiden utan detta otroligt sociala medium? Nästa gång jag går på Haga Hallen ska jag checka in, sen ska jag umgås över ostdisken via Facebook med någon jag inte känner som handlar bröd i andra änden av butiken. Fy tusan vad kul det ska bli!

En konstig pinne

2011-07-03T08:43:00.000-07:00

I går var jag och Mr F ute och gick i urskogen strax bortom vårt bostadsområde. Det finns en bit skog där som är lika vildvuxen som Amazonas. Nyfikna som vi är så var vi bara tvungna att ta oss dit för att se vad som fanns där.

Detta innebar cykling i ett Endurospår mest bestående av sand och en stunds dragande av cyklar. Själv tyckte jag det var ett mycket slugt sätt av Mr F att få igång mitt motionerande. För nyfikenheten driver mig hur långt som helst.

När vi tagit oss igenom en mindre regnskog såg vi Vänern, det var snygggt. Mr F blev plötsligt mycket intresserad av sin arm. "Kolla!" sa han och sträckte fram armen där det låg en liten pinne. "Ja titta vad kul" sa jag lite uppmuntrande och tänkte att karln nog led av vattenbrist eller något om han tyckte det var så fascinerande att han kunde balansera en liten pinne på armen. Döm om min förvåning när jag tittade närmare och insåg att det var en insekt som såg ut som en pinne.

Detta måste fotas tänkte vi och beslöt oss för att ta hem den lilla krabaten. Mr F försökte frakta krabaten i sin keps men den lilla gynnaren kröp hela tiden ur kepsen så då tömde Mr F sin snusdosa med portionssnus och stoppade ner den lilla krabaten där.

När vi kom hem och skulle fota den lilla krabaten, låg den ihoprullad och orörlig. "Äsch, han sjåpar sig bara", sa Mr F och lät krabaten vila på ett löv liggandes på ett litet fat. 4 timmar senare låg krabaten lika stilla som när vi kom hem. Vi insåg med viss sorg att den nog endera fått en nikotinchock av ev spår av snus som kunnat ligga kvar eller bara kolat av chocken.

I morse när jag vaknade så tog jag med mig söndagsDN och satte mig i soffan. Plötsligt föll min blick på blomkrukan mitt emot mig. Där buktade det ut en liten pinne, den lille gynnaren hade vaknat till liv!

Så vi fotade honom och tog ut honom till ett träd, så nu är han fri igen, och förhoppningsvis lever han livet på en pinne!

Nu gäller det!

2011-06-21T23:12:00.000-07:00

I går var jag på en underbart bra föreläsning, som handlade om det goda värdskapet. Föreläsaren Janne Gunnarsson var en vitamininjektion. Under sitt föredrag berättade han bland annat om två möten med människor som verkligen gjort intryck på honom. Människor som sagt storslagna saker. Det ena mötet skedde i en taxi. Det andra i en buss.

Efter föreläsningen skulle Janne skjutsas ner till tågstationen. Jag fick åka med i bilen. Min hjärna började gå på högvarv - stora livsavgörande möten - buss, taxi, personbil?

Nu gäller det,tänkte jag. Nu har jag möjlighet att säga något insiktsfullt och tänkvärt. Något som dröjer kvar i Jannes sinne i åratal framöver, som kommer att dyka upp på föreläsningar i framtiden. Kanske det till och med tonar fram som ett tänkvärt citat på hans powerpoint...

Nu gäller det! Jag svalde djupt, drog efter andan och sa det enda jag kunde komma på:

Ingenting

Så där satt jag tyst och bara log, lite gåtfullt, som en modern Mona Lisa i baksätet på en kommunbil.

Martyrpoäng?

2011-06-19T23:29:00.000-07:00

I torsdags var jag på jobbet strax efter sju på morgonen. Hade tänkt åka hem strax efter fyra men så inträffade en rad saker som gjorde att jag var tvungen att bevaka vårt kommunfullmäktige. Just denna gång var det en stor och svårlöst fråga som det skulle beslutas om, så det hela slutade med att jag inte kunde åka hem för än 23.30 på natten, pust.

I helgen satt jag på en 30-årsfest och var tvungen att beklaga mig lite över min mastodontarbetsdag. Detta gjorde jag för en regissör som förstod precis hur jobbigt det var. Hon hade nämligen jobbat åtskillliga 16 timmarsdagar på sistone. Typiskt ;) Det blev inga Martyrpoäng den här gången heller....

Vägen är mödan värd

2011-06-15T22:33:00.000-07:00

"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."
Karin Boye

Varje morgon stressar jag till tåget.
Sedan stressar jag till flexen, så jag inte missar för mycket flextid.
På jobbet springer jag som en gnu mellan uppgifterna.
Sedan stressar jag till tåget hem.

För det mesta är det jobbigt, men ibland kan man göra en sport av det hela. Som i morse när jag och en kollega tog sällskap från tåget. Vi kom till en park där man kan välja mellan att gå på promenaden (där alla går på led) eller genom parken.

- Varför går du inte genom parken? Det går mycket fortare, sa jag.
- Nej, det här är en snabbare väg, svarade han.
- Nej, propsade jag.
- Okey, men gå den du då så går jag här, så tävlar vi, utmanade han.

Jag kilade iväg i full fart. Kollegan ropade efter mig:
- Nu går du inte snabbare än du brukar!
Hela karavanen av folk vände sig om mot mig.
-Nej då, flinade jag och la in femmans växel.

Sedan promenerade vi mycket raskt och höll viss koll på varandra. När jag hamnade framför honom var jag lite ögontjänare och gick lite långsammare, när han passerade så pinnade jag på av bara f**

Så vad hände då? Jo, vi möttes samtidigt framför ytterdörren.

- Vad var det jag sa, sa kollegan, den här vägen är snabbare.

Som en nål i en höstack

2011-06-01T03:31:00.000-07:00

Idag gick jag ut och köpte hämtmat. En riktigt god paj blev det.
Satt och tuggade behagfullt när jag fick något hårt mellan tänderna. Det kändes som ett ben, men jag hade ju tagit spenat- och ostpaj. Det här ju stämde inte...

Jag tog ut objektet ur munnen och döm om min förvåning när det visade sig vara en nål!!!

Jag satt chockad och tittade på den böjda nålen. Men sedan tänkte jag att det går ju att se det hela från den ljusa sidan. Det var en knappnål och jag hade tagit ovanligt små tuggor.

Jag gick och klagade och fick pengarna tillbaka. Den chockade mannen lovade att genast meddela köket och bad tusen gånger om ursäkt.

Sitter här och undrar, hur stora är oddsen egentligen? Säkert lika svårt som att hitta en nål i en höstack. Kanske dags att köpa en trisslott...

Halvfulla glas

2011-05-30T00:13:00.001-07:00

I helgen pratade jag med en kompis som är obotlig optimist.
"Jag ser alltid glaset som halvfullt", sa han stolt.

Det fick mig att fundera över hur jag ser på tillvaron. Många gånger ser jag också glaset som halvfull. Men i ett fall ser jag numer glaset som halvtomt, vid planering av Semestern. Nuförtiden har den blivit rena Sudoku-utmaningen. På en semster ska det bokas en Kosterresa, Mr F och döttrarnas ensampaddlingar (4 flerdagars paddlingsturer), en Norrlandsresa, samt sammanhängande tid med nära och kära.

Först ska jag och Mr F samordna vår ledighet, därefter ska vi samordna med ytterligare 14 personer. Häromdagen satt vi och kände oss fet-stolta över att ha fått ihop ett förslag utifrån svar på en liten frågenkät bland berörda nära och kära. Vi anade en strimma hopp, i år kanske...

Sedan visade det sig att det fanns redan lagda semesterplaner som inte hade kommit fram tidigare, och så föll planeringen som ett korthus, då suckade Mr F och sa:

"Det där om att glaset är halvtomt var allt en underdrift. Själv känner jag mer som vem fan har snott mitt vattenglas och druckit upp allt vatten?!"
Då skrattade jag gott. För hur det än är så har vi ju varandra och då är allt glaset helt fullt.

Jesus v.s Filuren

2011-05-26T06:19:00.000-07:00

Igår träffade jag en gammal kollega från Värmlandsoperan med en kille som spelat "Jesus Christ Superstar" i musikalen med samma namn. Just nu har de båda rollen som "Filur" , en lustig liten typ som guidar föräldrar och barn på operan.

Jaha, sa jag, så har du gått från att vara Jesus till att bli Filur, hur känns det då?

Bra, sa Filuren, jag avancerar hela tiden.

Jag skrattade lite.

Det är ju mycket mer speciellt att vara Filur än Jesus, sa kollegan.

Fast svårare frälsningsarbete, fyllde Filuren i.

Ja det har du rätt i, sa kollegan. Det är inte så många som tror på Filuren som på Jesus.

Och det har de ju faktiskt rätt i.

Titta jag flyger!

2011-05-20T13:25:00.000-07:00

Bekantingen Richard och jag har en deal. Han erbjuder mig att följa med och flyga och jag säger "Åh, det låter jättekul!" sedan kommer alltid något emellan. Och jag tycker vad synd samtidigt som jag blir lite lättad. Det är ett litet segelflyg han vill ha upp mig i.

Nu i veckan var det dags för ett nytt erbjudande. Jag berättade detta för Gittan, en i tjejgänget som genast nappade på idén. "Vi vill gärna flyga", sa jag. "Bra sa Richard, jag är på plats nu". Då var det lite svårt att backa.

Väl ute var både jag och Gittan lite spaka. "Vi behöver ju inte flyga", sa Gittan. "Nej det har du rätt i", sa jag, "vi känner efter lite."

Vi pratade lite med en av piloterna som tyckte det var lite komiskt att vi var så mesiga. Han sa inget, men det märktes. Ett litet motorplan landade vingligt, det hade bogserat upp Richard och en kille i luften. Ur detta steg Pilot nummer två.

Piloterna började diskutera en liten flaska som stod på bordet. "Den är jättebra. Den tar bort all spylukt från säkerhetsbältena hur bra som helst", sa Pilot nummer ett.
"Menar du det?" sa Pilot nr 2 imponerat. Pilot nummer ett vände sig då till mig och Gittan och gav en mycket ingående beskrivning om hur han provat att tvätta nerspydda saker i tvättmaskinen men att doften alltid suttit kvar. Men nu så. Det verkade som det här med spyor vid flygturer var ett vardagsproblem och det gjorde ju inte saken bättre.

Så landade Richard med kompisen Anders, som var helt i extas. Det var hur kul som helst berättade han, fast just när de loopade så kändes det allt lite i magen. Då minskade flyglusten betydligt. När jag sedan tittade på utrymmet och insåg att jag skulle bege mig 1800 meter upp i luften i en liten ostkupa så började benen vika sig.

Gittan vart också lite spak men sa att nu jäklar. En halvtimme senare landade hon, lite blek men väldigt glad. Det hade varit en toppentur. "Fast när vi loopade tyckte jag det var läskigt" sa hon. Herre min gud och hon som sa att hon fick svindel om hon ställde sig på en stol...

Men tävlingsmänniska som jag är insåg jag att jag ju inte kunde fega ur. Inte ens när Pilot nummer ett var tvungen att åka hem och snabbt berättade för Anders var han skulle haka i bärgningsvajern till flygplanet och Anders svarade lite trevande "Ja men det ska jag väl klara av". Kände mig lite cool faktiskt. Men loopa sa jag nej till.

Väl uppe i luften var jag väldigt glad för att jag vågat följa med. Det var jättefint! Richard frågade hur jag tyckte det var, så jag sa som det var att jag var lite stel. Då gav han mig rådet att sjunka ner som en säck potatis i sätet. Äntligen fick jag nytta av min dåliga fredagshållning.

Sen fick vi landa fort som attan för Barcelonaplanet skulle ge sig iväg från Karlstad Flygplats. Då gick det fort ner och killade i magen. Det var kul! Allt som allt en riktig kick!

LCHF Nej Tack!

2011-05-18T07:20:00.000-07:00

Jag tänkte lite på om man skulle prova LCHF-kosthållning. Så läste jag det här:

Vanliga Inkörningsbesvär och biverkningar med LCHF kosten
Vanligt förekommande är bl.a. huvudvärk, yrsel, trötthet, diarré, förstoppning, lättirriterad, svårt att tänka, känner sig varm, svettas, orkeslös, får lättare hjärtklappning, känner konstig smak i munnen, luktar illa och dålig andedräkt. De flesta känner av något eller några av dessa besvär men de brukar gå över. Håravfall samt kramper i underbenen kan också förekomma men det är mindre vanligt.

Öööh, nej tack!

Jag tänkte på dig...

2011-05-18T01:30:00.000-07:00

Man vet att ens sambo gillar god litteratur, gärna klassiker. Så man vill göra sambon glad genom att införskaffa en bok bara till honom. Dessutom är man ute i eget bokköparsyfte men köper ändå en bok till honom. Bara för att den verkar så bra.

Sen kanske man vill visa hur omtänksam man är. Så man säger
"Jag tänkte på dig när jag såg den här", samtidigt som man räcker fram boken.
Visst borde väl sambon bli extra glad? Men Mr F såg bara konfunderad ut när jag gjorde så igår. Trots att jag köpt en riktig kult-bok.
Han höll upp boken och läste titeln högt:

"Dumskallarnas sammansvärjning"

Så kan det gå.

Det goda värdskapet

2011-05-16T02:15:00.000-07:00

I fredags var jag och ett gäng kompisar på afterwork på en populär krog i Karlstad, som i folkmun kallas Biskopen. Framför allt är det läget utmed älven som lockar. Där mötte vi en servitris som INTE gått kursen "Det goda värdskapet" dvs hur man tar emot sina gäster på allra bästa sätt.

Det tog lång tid innan vi fick maten vi beställt och när den väl kom in var den kall. Jag åt i alla fall, eftersom ingen vill vara min kompis när jag är hungrig, efter idogt ätande la jag ner besticken och tog en paus. Då dök servitrisen upp från ingenstans och grabbade tag i min tallrik.

JAG (lugnt)
Oj, jag var inte klar än.

Servitrisen (Argt)
Men du hade ju lagt ihop besticken. Det är ju ett tecken på att du är klar!

JAG
Jaha....ja men du kan väl ta maten då.

Servitrisen ställer med en djup suck tillbaka tallriken.

Servitrisen
Det såg faktiskt ut som om du var klar!

Därefter fortsatte hon med samma stil mot mina vänner när de frågade om olika saker. Servitrisen försvann sedan in till baren för att prata i telefon och vägrade titta upp när en av mina vänner försökte få kontakt med henne för att beställa något mer. Det var kallt och vi började frysa, egentligen ville vi flytta in men vi var oroliga att servitrisen skulle börja skälla på oss om vi frågade om det gick att flytta på sig.

Tala om ett fall av Kunden har alltid fel.

Livsglädje

2011-05-12T07:26:00.000-07:00

I dag gjorde jag ett jättekul jobb. Fick följa med på nallepicnick i stadens Idéträdgård. Där fick barnen och deras nallar lyssna på sagor och springa i en nyanlagd labyrint, åh vilken livsglädje!

Sån vill jag också ha.

Japaner, japaner...

2011-05-09T00:12:00.000-07:00

Idag var jag vaken tidigare än tuppen. Så jag skyndade mig iväg till stationen för att ta ett jättetidigt tåg. Satte mig tillrätta och noterade att motorn lät väldigt mycket och det vart liksom ingen fart på tåget. Jo tack, det visade sig vara fel på motorn så alla fick kliva av för att vänta på ett nytt tåg.

Jag som är morgontrött stod och surade i ett hörn när plötsligt ett japanskt par i 60-årsåldern dök upp. De log med hela ansiktet och bad några av mina medpassagerare om att få fotografera dem. Ett par män blev uppställda och förevigade, de såg lite förvirrade ut. Den ena mannen skrattade lite försiktigt, nästan förvånat medan det japanska paret skyndade vidare till ett par tjejer längre fram. När jag vände mig om och fick se den japanska kvinnan stå mitt emellan två generade tjejer samtidigt som hon gjorde segertecken så var det svårt att hålla fast vid morgonsurheten. Leendet började som ett litet ryck i mungipa och spred sig snabbt. Godmorgon!

Vad pratar man om på en tjejfest?

2011-05-08T09:31:00.000-07:00

Många killar är nyfikna på vad man pratar om egentligen på tjejfester. I går hade jag en tjejfest och här kommer det stora avslöjandet.Vi pratade om:

- Grävlingsjakt. Någon hade en agressiv grävling på gården och en pratsjuk granne i trädgården intill. Så jägaren som skulle skjuta grävlingen hamnade i samtal med den pratsjuka grannen och grävlingen passade på att smita därifrån.

- Iskna igelkottar. En kvinna hade en söt liten igelkott i trädgården och matade denna igelkott med sockerkaka varje dag. Igelkotten var glad och nöjd. En dag orkade kvinnan inte göra sockerkaka, så hon provade att mata igelkotten med en macka istället. Då blev igelkotten jättearg och bet henne.

Detta ledde till en diskussion om sockerberoende.

Slutligen nuddade diskussionerna vid relationer, och vi upptagna kom in på hur lätt det är att hamna i mysbyxträsket. Vi kom på den brillianta idén att alla singelsajter borde presentera sina singlar i mysbyxor - då ser man direkt vad man har att vänta.

Sedan gick vi en sväng på krogen. Vi upptagna försökte få singlarna att föreställa sig killarna de spanade in i mysbyxor. Vi tyckte det var jättekul men det verkade inte som om de tyckte det, singlarna alltså (inte killarna). Kanske är det en illusion man vill behålla helt enkelt, den om att vi fortsätter göra oss till för varandra i all evighet. Så det så.

Vårgalen del 3

2011-05-03T10:16:00.001-07:00

Måndag kl 17.30. Snön har lagt sig.

Vårgalen del 2

2011-05-03T04:21:00.000-07:00

Hur gick det med kajaken? undrade Grodmaken med fru.

Jo, tack bra. Jag är numera stolt ägare av en kajak av märket Lisa:

Så här sitter jag nu på jobbet och hoppar av otålighet, för jag vill ge mig ut på Vänern. Vi kom hem strax efter halv elva igår. Jag tyckte vi kunde fara direkt ner till kanotklubben så jag fick provpaddla.
Det tyckte inte Mr F.
Konstigt...

I morse när jag vaknade yrde snön utanför fönstret. Då mattades paddelbehovet en smula. Men inte helt.

Vårgalen

2011-05-02T04:00:00.000-07:00

Det finns en galning som letar kajak-annonser varje dag för att hitta den rätta kajaken. Galningen hittar tillslut just en sådan sorts kajak som galningen vill ha. Det är bara det att Den Rätta Kajaken råkar befinna sig i Dalarna, cirka 21 mil hemifrån.

Då tänker galningen att det går väl att fixa. Man går lite tidigare från jobbet, sen drar man. Fram och tillbaka 42 mil. Vad gör man inte för en kajak?

Vem är då denna galning?

Mr F?

Nej, det är någon annan.

Här kommer en liten ledtråd:

Om tre timmar far jag.

Allergienergisk

2011-04-24T06:01:00.000-07:00

Så var den härliga våren äntligen här!
Jag blir sprittande glad av solen,värmen och fågelkvittret.
Samtidigt som jag blir så oerhört trött av min vårallergi.
Mao vill jag både sova och röra mig samtidigt.
Hmmm...
Jag kanske kan övertala Mr F att köpa en tandemcykel.

Regnjacka första testet...

2011-04-21T00:17:00.000-07:00

Mr F har inspirerat mig till att bli sportigare. Framför allt handlar det om kajakpaddling. Har insett att det är bra (läs nödvändigt) att kombinera mitt stora mat och chokladintresse med ett aktivt liv.

Det roligaste med att börja sporta är att man "måste" köpa massa nya kul kläder för sporten ifråga. Sen gör man som Superman. Man går in i en telefonkiosk eller en "walk in closet" om man bor lyxigt... sen kommer utspringandes, ombytt som träningens svar på Suuuuperman... I mitt fall blir det att gå in på klosetten. Men i vilket fall. Sen ska man faktiskt träna också. Har jag hört.

Eftersom vår träningsarena är paddling (och det alltid verkar regna och blåsa när jag ska ut) så fick det bli en regn- och vindjacka.

Den är supersnygg och skön och jag ser jättesportig ut i den. Och jag kan meddela att jag redan igår testade den. Och ja den tål fukt jättebra.

Det hela började med att jag köpte en packe lyxsalami och en stor mozarellaost för att mysa med (i smyg) när Mr F jobbade. Jag la ner varorna i min klädpåse. Nu var det bara det att mozarellaost-påsen gick sönder och ni som gillar Mozarella vet ju att den ligger inbäddad i värsta spat. Så detta rann ut i påsen. Men tro det eller ej - regnjackan fungerade utmärkt!

Glad Påsk!

Fet lön?

2011-04-20T03:33:00.000-07:00

Jag är vida känd som stor chokladfantast. Så jag blev inte vidare förvånad över tipset om jobb som chokladprovare som jag fick som kommentar under förra inlägget.

Det är klart jag ska söka jobbet. Självklart skickar jag med ett CV:

Här följer några viktiga fakta som jag ska ha med i mitt ansökningsbrev:

Jag:
- har nära 40 års erfarenhet som chokladprovare
- har en bred yrkeserfarenhet, det vill säga jag är van vid att prova allt från chilichoklad till choklad-ost. (I alla fall en gång)
- Jag är positiv och lösningsinriktad: " Se där ligger det en chokladbit, den äter jag upp"
- Jag är bra på att samarbeta "Jaha, du har en chokladkaka. Den delar vi på."
- Jag jobba lika gärna självständigt "Jag har en chokladkaka, den äter jag upp...själv"
- Jag är van vid att hålla många (choklad-) bollar i luften

Så när tror ni jag kan börja?

Häromdagen stod jag i ett omklädesrum på Lindex och drömde om det nya jobbet som chokladprovare. Tänkte att det vore kul om även lönen blev fet.

Att resa...

2011-04-14T23:46:00.000-07:00

Efter mitt misslyckade försök att bli strandtestare så har jag gett mig på ett i stort sett lika svårt projekt - att få Mr F att hänga med på en resa.

Jag började tidigt i våras med små käcka förslag. Följande dialog utspelade sig i början på mars när snön fortfarande dominerade i naturen.

MILLAN
Vet du att det har börjat gå flyg direkt från Karlstad till Barcelona?

MR F
Ja men det var väl bra.

MILLAN
Man kanske kunde ta en tur?

MR F (mumlandes bakom kajakttidningen)
Ja gör det du.

MILLAN (barnsligt gnällig)
Men alla andra åker ju iväg på massa kul saker.
Kan inte vi göra något också?

MR F
Men vi gör ju hinkvis med saker.

MILLAN
Ja här hemma ja men jag vill åka iväg på något.

MR F
Det gör vi ju.
(Läs: vi paddlar och tältar)

MILLAN
Ja men det är ju lite svårt att slå upp
ett tält nu. (= jag vill göra något annat nån jäkla gång!)

Mr F (Med nyvaknat intresse)
Jasså?

Nästa kväll när jag kommer hem från jobbet, står det ett tält uppslaget i vardagsrummet.

Så kan det gå!

Marknadsläget

2011-04-13T04:28:00.000-07:00

Det finns vissa dagar när man med gott samvete kan äta en munk med choklad till lunch, när man struntar i att vårvinden är mer frisk än värmande och att solen lyser med sin frånvaro. Då det finns fördelar med att stränderna är långt borta och man slipper gå i badräkt.

Det kallas vårmarknad.

Utforskning av stränder på egen hand

2011-04-12T00:19:00.000-07:00

På strandfrontet intet nytt. De skulle ha hört av sig vid det här laget, så det blev tydligen inte jag som fick jobbet. Synd, men va fasen, man kan väl utforska stränder på egen hand och blogga om det. Eller hur?

Så snart börjar galenskaperna om här på sidan. Måste bara sura lite först ;)

Då kanske jag berättar om när det stod ett tält i vardagsrummet en dag när jag kom hem. Vi får se.

För bra för att vara sant?

2011-04-04T09:53:00.000-07:00

I dag har jag sökt ett jobb som jag i fredags trodde var ett aprilskämt. Just för att det var för bra för att vara sant! Tidningen Amelia söker en strandtestare, en som reser runt och bara njuter av livet och bloggar om detta. Det kan förekomma en del kvällsjobb - som seriös drinktestare. Och man måste klara av att ligga på stranden och göra ingenting ibland också. Dessutom kan man utsättas för saker som helkroppsmassage och liknande, kanske tvingas läsa en bok.

Gissa om jag sökte!
Så vad tror ni, passar jag?

Om ni tycker det, skriv gärna varför i kommentatorsfältet nedan.

Man vet ju aldrig "Amelia-folket" kanske läser min blogg nu...i så fall;
Hej på er och välkomna till min blogg, och framför allt:
Välj mig!

Ordvitseriet fortsätter...

2011-03-31T22:49:00.000-07:00

Haullomi, Haullomi, här kommer ett dåligt ostskämt så här på fredagsmorgonen: Hur hälsar skåningen i ostaffären? - Gouda, Gouda!

Stavfelsdrottningen

2011-03-30T11:07:00.000-07:00

Sitter här med antologin "Lågor. Berättelser från Strömstad" i min hand. Jag har skrivit en novell till denna bok. Problemet var bara att jag var ute i sista minuten med inlämning och stressade i väg mitt alster, som jag annars blev mycket nöjd med.

Så satt jag då här, ikväll, uppkrupen i soffan och lite lätt stukad av tillvarons o-enkelhet. Tänkte att "visst gör jag mycket fel men jag har i alla fall blivit publicerad" sedan slog jag upp sidan 60 och började läsa. Så kom jag till en beskrivning av en afterwork där jag i farten skrivit:

" De andra från jobbet sitter i ett bord utmed väggen"

Så nu sitter jag här i min soffa - inte i soffbordet - och funderar. Kommer läsarna nu att fråga sig saker som:

- Hur fick de alla plats i bordet?
-Var det ett lådbord som var upp och nervänt?

Själv har jag bara en sak att tillägga:
Gissa vem som inte fick korrekturläsa sin text innan tryck.

Adjö.

Dags för tronbyte

2011-03-28T23:54:00.000-07:00

Nu är det dags Kung Bore.
Abdikera.
Vi vill inte ha dig på tronen mer.
Kliv åt sidan och låt Drottning Vår träda in.
Det finns en tid då det är dags att låta andra få ta plats.
Din tid är
Nu!

Här och nu

2011-03-25T04:12:00.000-07:00

Idag är det vår i luften och jag ska på Eldkvarn i Kristinehamns kyrka. Jag njuter av livet och sjunger inombords. I går morse såg jag en räv sittandes i gräset strax intill vägen. Pälsen lyste röd i vårsolen och räven såg lite vilsen och nyvaken ut. Jag ville stanna bilen och sätta mig där vid räven. Tillsammans skulle vi sakta vakna till och inse - det är här vi är. Det är nu vi är. Här och nu.

Konstig blandras

2011-03-19T11:23:00.000-07:00

Häromdagen såg jag och Mr F i DN att SM i ordvits skulle äga rum i Stockholm. Exempel på bidrag var:

Vad säger en skåningen på en Thailändsk restaurang?
Svar: Timeout.

I morse stod Mr F i hallen och väntade på mig. Vi skulle ut på stan.
-Vänta lite jag ska bara ta på mig lite maskara så är jag klar, sa jag.
Då hördes ett mumlande, och hummande sedan:

MR F
Det var allt en konstig blandras.

JAG
Va?

Mr F
Mask-Ara. Vilken bisarr blandras det skulle bli.

Sedan föll vi in funderande kring hur en Mask-Ara egentligen skulle kunna se ut. Vi kom fram till att det skulle vara en slemmig, skrikig ras. För Ara-papegojor är väldigt skrikiga. Sedan sa Mr F att det kanske kunde vara något för SM i ordvits. Vi försökte komma på någon bra fråga till svaret. Det närmaste vi kom på var:

Vad är det för en hybrib som skriker om uppmärksamhet för sina snygga ögonfransar från komposthögen?

Sedan gav vi upp. Någon annan som har en bättre fråga därute? Eller kanske till och med en fråga och svar, på en annan egen liten ordvits? Jag väntar med spänning :)

I rampljuset

2011-03-18T00:02:00.000-07:00

Läste sportrubrikerna i morse (av misstag)och såg rubriken om en idrottsstjärnas prestationer, Hennes sämsta någonsin lyste rubriken svart och fet. Juste då, tänkte jag. De stackars idrottarna får stå ut med mycket. Jag menar tänk om det stod någon och vrålade ut kommentarer när man själv kom till jobbet:

KOMMENTATORN
Ja nu kommer Camilla här påväg in till rummet för att flexa in, strax bakom kommer Lisa, men vad händer? Lisa går om Camilla. Hon gåååår om. Och där flexar hon in. Hela 30 sekunder före Camilla. Dåligt Camilla.

Resten av dagen går så där, ett möte blir inte riktigt lika bra som det var meningen, en uppgift blir inte klar. Nästa morgon fylls alla dagstidningar med svarta rubriker:

CAMILLAS SÄMSTA DAG NÅGONSIN -
skärpning Millan, annars åker du ut!

Pust vilken tur att man inte är idrottstjärna. Å andra sidan hade det varit kul med applåder och glada påhejningar under dagen och en fet prisbuckla när man hade gjort något riktigt bra. Fast häromdagen, när någon kallade mig lilla gumman, hade jag också velat vara med i skidskytte.

Manligt och kvinnligt

2011-03-08T00:14:00.000-08:00

En dag som denna är det lätt att tankarna vandrar till män och kvinnor och eventuella olikheter. Jag var på bokrean här om dagen och fick en liten inblick i manligt och kvinnligt perspektiv.

Menlös

2011-03-02T22:43:00.000-08:00

Har gått omkring ett tag och ojat mig över hur menlös jag är.
Så igår morse, på väg till jobbet, halkade jag på en isfläck och for i marken med ett smack! Slog i rätt rejält. Så nu går jag omkring och är jätteglad för att jag är men-lös. Så kan det vara!

En kravlös veckotidning

2011-02-23T03:45:00.000-08:00

Efter att ha tröttnat på alla krav och all stress så kom jag på en idé. Varför inte skapa en veckotidning som är helt kravlös. Låt oss kalla den Enough!

Gick så igång på idén att jag bara var tvungen att skapa en låtsasveckotidning. Ja i alla fall omslaget. Här är den. Vem vill prenumerera?

Kvitter

2011-02-17T02:28:00.000-08:00

Igår var jag på en informatörsdag i Karlstad. Där pratades det om kanalen Twitter som många använder sig av. Någon tyckte att det var en ypperlig kanal för att få ut agressioner över sånt som krånglade, tex SJ. Då kunde man skriva av sig all sin ilska, sen var det bra. Problemet är bara att texten ligger kvar som en sur uppstötning på nätet i all evighet.

Jag har de senaste dagarna i egenskap av informatör fått en del gnäll från missnöjda personer, som verkar tycka att mejlen är en form av neg-Twitter. Själv är jag också rätt gnällig för tillfället, trött och stingslig ser jag en viss glädje i när tillfällen för att klaga dyker upp som fina ventiler för min galla. Men hur kul är det egentligen?

Så nu vill jag starta en egen kanal - låt oss kalla den Kvitter. Där ska det bara vara glada och positiva inlägg. Så snälla, låt oss använda kommentatorsfunktionen till detta inlägg till vårt alldeles egna Kvitter. Jag kan börja!

Oväntat peptalk

2011-02-14T23:01:00.000-08:00

" Det kan inte bli någon kris nästa vecka. Min fickdagbok är redan full."Henry Kissinger

I morse när jag körde bil till tågstationen så hamnade jag bakom en bil vars registreringsskylt var AAJ. Då blev jag lite skrockfull. "Ojojoj nu krockar jag säkert!", tänkte jag. Det var halt och bilen for som en vante på vägen. Men det gick bra.

Häromdagen hände något lustigt. Jag hade legat uppe halva natten och oroat mig för en extra stressig dag på jobbet. På morgonen mötte jag min kollega vid kaffeautomaten. Vi börjar prata jobb, avhandlar saker medan kopparna fylls av te och kaffe. Då kommer kvinna in i rummet.

KVINNAN
Nu får ni sluta stressa upp er. Här får ni en kaka.

Hon räcker fram nybakade små rosa helt underbara kakor.

VI
Åh tack, sa vi, nu har du gjort vår dag.

Kakan smakar underbart, smälter i munnen och dagen känns direkt mer hoppfull.

Strax därpå kommer en man i kapp oss vid dörren ut. Han hör oss prata jobb och förstår att vi har jättemycket att göra.

Mannen håller upp dörren åt oss:

MANNEN
Jag lyssnade på en stressforskare för ett tag sedan. Han sa att vi inte ska oroa oss så mycket för vad som kommer att hända och göra upp skräckbilder, för oftast blir det inte så hemskt som man tror.

VI
Han har helt rätt.

MANNEN
Så ligg inte uppe på natten och oroa er för saker som kan bli fel. Det kan bli helt rätt också.

Så går han därifrån med ett leende. Jag och kollegan tittar på varandra. Och det är bara att inse. Ibland får man höra sanningar från de mest oväntade håll.

Ha en bra dag!

Ödet?

2011-01-17T23:35:00.000-08:00

Nu undrar ni allt hur hon dök upp. Den arga kvinnan med alla smyckena som Spåkulan spådde om. (Se nedan)

Jo kvinnan kom som ett yrväder en januariafton med en hög av näs krus i en lång rem kring sin hals....

Nej jag är ingen Strindberg och inte är jag på väg att skriva någon ny Hemsöborna heller. ("Carlson kom som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus i en svångrem om halsen")

Och inte dök det upp någon arg smyckesförsedd kvinna heller. Som tur var. Däremot kom en kollega in efter lunchen och berättade om ett dråpligt möte hon just haft.

Kollegan och en bekant till henne hade stått och pratat bredvid ett hyreshus. Plötsligt slutade bekanten att prata. Han läste på ett plakat:

RASRISK!

Mannen tittade upp mot taket. Det var rent som ett nyfött barns samvete. Han tittade ner på skylten. Upp mot taket igen och sa sedan:

KOLLEGAN
Jaha. Är det en varning för Sverigedemokraterna kanske?

/Ridå!

Spåkulan ljuger aldrig?

2011-01-17T03:54:00.000-08:00

Flera av mina vänner på Facebook använder sig av den roliga "spåkulan ljuger aldrig". Det en virtuell spåkula som man kan klicka på så kommer det upp en spådom. Hur tramsigt, verklighetsfrånvänt och kul som helst. Så då måste man ju prova. Jag gick in nu på lunchen och klickade. Detta var vad spåkulan sa:

"En medelåders kvinna med många smycken lägger sig i dina förehavanden och du bör säga till på skarpen."

Oj då! Jag lovar att återkomma och berätta om spåkulan hade rätt. Samt med en rapport om vad jag sa till kvinnan om hon dök upp...

Backrekord

2011-01-11T23:43:00.000-08:00

Det är pudersnö i backen.
Med ett knyck far hon iväg och nerför backen i rasande fart.
Sluttid 1.01.02
Är det världscupen i slalom, alpint damernas?
Nej det är klant-vm i Gjuteribacken i Karlstad.
"Tänk att man kan åka så fort på knäna nerför en backe" funderar hon sittandes
på tåget, med värkande knän och ett visst begynnande hat mot
snötäckt is...

Gott slut?

2011-01-11T04:12:00.000-08:00

De står där i klunga. Med bedjande ögon ser de mot köket.
De väntar.
En mage kurrar.
Någon ser uppgivet ner i marken.
De väntar...är hungriga.
Vad är då detta?
Stackars katastrof-offer.
Haiti 2010?
Nej, Folkets Hus 2011.
En tisdag i januari när det är raggmunk och fläsk.
Raggmunken är slut. Det kan dröja hela fem minuter innan det kommer ny.
Tala om katastrof!

En vanlig lördagsmorgon

2010-11-28T23:55:00.000-08:00

Klockan är halv tio en lördagsmorgon. Vi ska precis börja äta frukost.
Sambon har lärarrösten på och föreläser för Lilla E (12).Jag är trött och blodsockergrinig och vill ha mitt te innan hjärnan börjar fungerar.

SAMBON
Jo ser du och sen har vi Schengenavtalet, det tecknades...

JAG
Men måste du prata om sånt där innan vi fått i oss frukost?

LILLA E
Men Camilla jag frågade ju faktiskt pappa och jag tycker det här är jätteintressant!

JAG
Okey

Sen slog jag diskret upp seriesidan i tidningen och med sambons malande om gränsavtalet i bakgrunden engagerade jag mig i en hund som tappat bort sin bräda. Så kan det gå.

Vintertrötthet

2010-11-22T23:27:00.000-08:00

Det är måndag kväll. Jag är på yoga. Rummet är mörkt, det doftar kanel och någon annan god krydda från yogiteet som några druckit innan vi börjar. På bordet framför oss står tända ljus och fladdrar rogivande.

Ute yr snön. Härinne är det varmt och mysigt. Jag har en filt över benen och sitter bekvämt på en yogamatta. Läraren går igenom olika delar i yogan och skriver på tavlan;

Yamas

Niyamas

och ögonlocken blir tunga, så tunga... Vad blir nästa ord tro?
Om jag får bestämma så...

...Pyjamas.

Mjukisarg

2010-11-19T03:57:00.001-08:00

I morse vaknade jag på fel sida, som man säger. Var så ohyggligt arg på hela världen. Filpaketet slant, flingorna var fula och varenda hemsk nyhet i tidningen tog jag personligt.

Tänkte att det var bäst att powerwalka ner till stationen. Så jag drog på mig kläderna och letade ferbrilt efter min svarta Nike-mössa som jag brukar dra ner över öronen när jag cyklar och går snabbt. Men den var borta. Förståss!

Så jag tog min vita, ulliga kaninliknande mössa och till detta ett par lika vita och ulliga vantar. Så klev jag ner mot city och centralstationen, snabbt guppandes likt en mycket ilsken kanin med hängande öron. Ilskan drev på mig, men desto närmare jag kom staden, desto fler människor mötte jag - och de log alla brett mot mig.

Så där gick jag och kunde inte annat än att le tillbaka. Värmen spred sin inombords och det var bara att konstatera;
- Det går inte att vara arg i en ullig mjukismössa. Det bara är så!

Härliga värmlänningar

2010-11-18T03:26:00.000-08:00

Det är onsdag kväll och jag står på perrongen och huttrar. Tåget är sent. Ingen information. Vi har stått i en kvart och väntat. Det är snålblåst och perrongen glittrar av frost i skenet från en gatlykta. Då rullar tåget in.

Kliver på, frusen och grinig, sätter mig och börjar bläddra i lite arbetsmaterial. Tåget rullar och det sprakar till i högtalarna. En mycket varm och värmländsk mansröst ljuder;

MANNEN
Ja välkomne hit tillslut då. Jag får ursäkta för allt krôngel. Tyvärr blir det lite mer då, för vi måste snart stanne för ett tågmôte. Är de nôn som ska till Väse så får ni komme fram hit, fôr di säger att vi inte får nån plattfôrm att stanne ve, men kom bare fram hit så får vi lôset. Sen ska vi dra igång kaffekokern, så ni ska få lite kaffe...men jag måste kôre också...men i Väse ska det nog ordne sig!

Jag log hela vägen in till Karlstad.

43 nästan 12

2010-11-15T03:52:00.001-08:00

Häromdagen skulle jag göra ett reportage på en fritidsgård. Det var sol och vit gnistrande snö och jag promenerade till fritidsgården iklädd min nya fluffiga vita mössa. Ni vet en sån där som de vackra kvinnorna har i modereportage eller kanske i den 80-talsromantiska musikvideon Last Christmas, de som ser så oerhört söta och tjejiga ut (kvinnorna alltså). Min mössa är underbart fluffig och alldeles mjuk, som en angorakanin ungefär, och varm. Det är som att gå omkring i en härlig filt.

Det är bara det att den syns på typ 100 meters håll, och att det mer ser ut som om jag har en överkörd angorakanin på huvudet än att jag påminner om de snygga fotomodellerna. Jag köpte den när sambon var i Kina och såg framför mig hur han skulle se på mig med beundrande blick och hur vi skulle springa hand i hand över snötäckta berg sjungandes The hiiiiiills are alive, with the soooound of muuuusic" eller kanske inte... Fast jag trodde nog det skulle bli lite mer Last Christmas romantik i luften än ett "Jaha, oj då" när jag visade mössan. Det lite sneda, outgrundliga Mona-Lisa-leendet som svar på frågan "Visst var den fin?" gjorde väl inte saken bättre.

Efter några "Vilken fin mössa du har" sagt med ett brett leende av kollegor började jag bli lite misstänksam. Som gammal manusförfattare är man ju extra känslig för undertexter och de där leendena såg lite väl breda ut.

Nåja, tillbaka till Fritidsgården; Jag var alltså på väg dit, gick och mös i min mössa när jag mötte fem brötiga 12-åringar på gångvägen. De stod och knuffade på varandra och brölade 12-årspipigt. De fick syn på mig, flinade, fortsatte knuffa varandra och närmade sig mig med ett kroppspråk som visade att de tänkte knuffa på mig också.
- Heeeej, ropade en av killarna högt. De andra brölfnissade.
- Hej,hej, sa jag och passerade.
De närmade sig skrattande och jag fick nästan knö mig förbi dem. Hörde hur en av dem följde efter mig och gjorde ljud som skulle föreställa mina lufsiga steg. Sedan skrek han efter mig:
-Vilken fin mössa du har!
De andra skrattade högt.
- Tycker du, tack, svarade jag och la till på värsta tolvårsnivån- nästan lika fin som din!
Killen vart lite ställd och svarade lite lätt desperat:
- Näe min är mycke cooolare!
Jag gick vidare med ryggen rak. Skitungen hade fått svar på tal, men själv var jag åter tolv igen och stoltheten för min mössa var som bortblåst. Dagen efter började det att regna. Det var nästan så att jag blev lite lättad. Man blir aldrig äldre än man gör sig, heter det ju, men hur gör man för att göra sig äldre än 12? Det skulle jag gärna vilja veta.

Terror på Göteborgsstreeet

2010-11-01T04:24:00.000-07:00

Del 1

Det är fredag kväll och jag sitter på ett tåg mot Göteborg, tittar ut genom fönstret och filosoferar. Jag och en kompis från manuslinjen ska ha en lugn helg i Göteborg. Vi ska bo på hotell med relaxadelning. Nu ska här slappnas av!

Framför mig sitter tre värmländska par i 50-årsåldern. De pratar och skrattar. Plösligt ropar en av männen till och följande dialog utspelar sig:

INT. TÅGKUPE - KVÄLL

VÄRMLANDSMAN 1
Åh jävlars! Dom har bombhotat hela Göteborg.

DE ANDRA (I mun på varandra)
Va?!

VÄRMLANDSMAN 1
Jo, nån ska spränga hela Göteborgs innerstad i morrn!

VÄRMLANDSMAN 2
Va närdå?

VÄRMLANDSMAN 1
Dom vet inte, nån gång under dan i morrn. Största hotet är mot Nordstan.

VÄRMLANDSKVINNA 1
Då går vi allt ut å äter i kväll....

Alla skrattar

VÄRMLANDSMAN 2
Ja och ställer klöcka tidigt så vi hinner hinner äte frukost innan det smäller!

Alla gapskrattar

Visst är det underbart med den värmländska " det ordner sig alltid...-"mentaliteten. (...och gör det inte det så kvetter det) Men jag tycker det känns så där. Hotellet vi ska bo på ligger i Nordstan. Det var den vilan.

Del 2

Lördag: Nyheterna säger att de har tagit ett antal misstänkta för att ha planerat ett terrorbrott. Det talas om en lastbil full av sprängämnen. "Vad skönt då kan ni slappna av" säger min far när vi pratas vid i telefon. Men hallå, när två manusförfattare med alldeles för aktiva manushjärnor slår sina kloka(?)huvuden ihop så är avslappning inte det första som uppstår.

Vi kommer på alltifrån scener där bomber redan riggats innan de misstänkta blev tagna, till att någon ytterligare inblandad kör lastbilen (fulladdad med sprängämnen) rakt in i köpcentret via infarten till vårt hotell. Och vad är det egentligen som säger att de inte lika gärna kan utföra attentatet i morgon? Terrorister har väl inte söndagsstängt heller?

Nåja, vi skrattar åt oss själva och går ut på stan för vår Göteborgsdag.
Vi shoppar, fikar och träffar min barndomskompis med familj och har jättetrevligt. Hotet försvinner bort i ångorna av kaffe och gott sällskap.

När vi närmar oss hotellet ser vi fyra polispiketer parkerade utanför pressbyrån, mellan vårt hotell och centralstationen. Lite längre bort står ett danskt teveteam (Dansk Radio) med kameror och paraboler riktade mot Nordstan och vårt hotell.

Vi går fram och pratar med reporten som står därute och huttrar. Han menar att när de ändå kört tre och en halv timme från Köptenhamn för att bevaka terrorhotet så kan de ju stå ett tag och vänta...(på vad då?!) Han tycker inte vi ska vara så oroliga även om vi bor där vi bor. Fast hur lugnande känns det när de står där, riggade för att vara först på plats när det smäller?

Vi lunkar in på hotellrummet och byter om, sen går vi på bio. När vi kommer tillbaka är teveteamet borta. En stund senare slår klockan tolv.Men vi blir inga Ask-ungar :)

Det blev en mysig helg trots allt. Fast relaxavdelningen lät vi bli.

Hemma!

2010-10-31T10:19:00.000-07:00

Nu är jag hemma igen, inte mer bombad än vanligt ;) Återkommer med en rapport en annan dag.

En händelserik Göteborgsweekend

2010-10-30T09:23:00.001-07:00

Just nu sitter jag på hotelll Scandic i Göteborg. Det hotellet som ligger i Nordstan. Utanför på torget står 4 polispiketer och en bit bort står ett danskt teveteam med kameror och paraboler riktade mot hotellsidan.

Och vi som skulle åka på en avlslappnande weekend. De har relaxavdelning på hotellet, man kanske skulle prova den...

Borgarklassens diskreta charm...

2010-10-25T03:38:00.000-07:00

Häromkvällen var jag ute och åt med tjejgänget i Säffle. Vi satt på en restaurang som hade blivit lite av Säffles nya innehak. Maten var lika god som sällskapet och våra röster och skratt ökade allteftersom kvällen fortskred. En av tjejerna försvann ut för att röka. När hon kom tillbaka så lutade hon sig fram mot mig och sa mycket diskret att Reuben Sallmander satt precis bakom min rygg.

Så nyfiken som jag är, så tänkte jag kika lite för att få en glimt av kändisen. Nu var det bara så att detta faktum hade spridit sig mellan vännerna och plötsligt satt i alla fall fem av oss och försökte kika lite under lugg. Den femte kompisen, låt oss kalla henne SÄFFLEKVINNAN hade inte hört något, kanske för att hon inte var så diskret av sig just denna kväll. Den sjätte, låt oss kalla henne för ÅMÅLSKVINNAN kom tillbaka från toaletten just som Säfflebon frågade vad vi höll på med och fick höra detta.

Själv hör jag till de där som tycker det är lite kul att kolla in en kändis men som samtidigt inte vill låtsas om det. Dels för att jag vill vara respektfull (det kan ju inte vara kul att bli utstirrad jämt), dels för att jag tycker det är lite skamligt och töntigt att jag i vuxen ålder faktiskt tycker det är kul att se en kändis... Så jag var inte helt bekväm med situationen.

FÖLJANDE SCEN UTSPELAR SIG

Åmålskvinnan berättar något för oss andra men ingen lyssnar riktigt, alla försöker kika lite snabbt på kändisen bakom min rygg, då vrålar Säfflekvinnan:

SÄFFLEKVINNAN
Det är ingen idé, dom tittar alla på NÅGOT ANNAT!

ÅMÅLSKVINNAN
Vad då?

Säfflekvinnan lutar sig fram och "Viskar" lika diskret som en mistlur.

SÄFFLEKVINNAN
Reuben Sallmander sitter där.

ÅMÅLSKVINNAN
Vem?

SÄFFLEKVINNAN (Nu ännu högre)
REUBEN SALLMANDER!

VI ANDRA
Shhhhhhhh!

Åmålskvinnan ser förvirrad ut.

Säfflekvinnan viftar med hela armen, om och om igen:

SÄFFLEKVINNAN (Dämpad Mistlursröst)
Där! Där!

Åmålskvinnan försöker följa säfflekvinnans vevande arm, hon ser ut som om hon följer en tennismatch. Jag önskar det funnits en källartrapp under bordet, så jag bara hade kunnat kliva ner och bort men det gör det inte. I stället så vänder sig åmålskvinnan till mig och ropar.

ÅMÅLSKVINNAN
Hon pratar om nån Reuben Sallmander. Vad menar hon? Jag har aldrig ens hört talas om karln!

Då ursäktar jag mig, reser mig upp och går till toaletten. Fast först lutar jag mig fram till min kompis som faktiskt varit diskret, och säger;

MILLAN
Du, jag går på toaletten nu. Kan du komma och knacka på när vi ska åka hem, för innan dess kommer jag inte ut därifrån.

Att stå upp för sig själv

2010-10-20T03:52:00.000-07:00

Häromdagen när jag skulle köra ut från en mycket snäv parkering (gjord av Mr F) så hände följande; jag körde emot bilen framför MYCKET LÄTT, en nuddning är ett bättre ord, kofångare mot kofångare. Jag kollade, det syntes inga märken. Ingenting. Men på trottoaren kom en kvinna, viftandes med armarna högt och brett, så jag vevade ner rutan:

KVINNAN
Såg du vad du gjorde?

MILLAN
Ja, jag...

KVINNAN
Du körde på bilen!

MILLAN
Ja jag nuddade den men det blev ju inget märke.

Kliver ut.

MILLAN
Titta här, inga märken.

KVINNAN
Men du körde ju på bilen. Om jag var du skulle jag skriva en lapp med telefonnummer.
Annars åker du dit för smitning.

MILLAN
Varför då? Det blev ju ingenting.

KVINNAN (Nu nästan hysterisk)
Du körde på bilen och jag är vittne om du inte skriver en lapp så kan de anmäla dig och du åker dit för smitning så det sjunger om det. Skriv en lapp, titta här (Vevar omkring sig på en omgivning där alla verkar sköta sig själva) vi är många som har sett dig köra på bilen!

MILLAN
Ja visst då gör jag väl det.

Så jag suckar, tar fram ett papper och skriver precis som det var. Hej, jag nuddade vid din bil när jag skulle köra ut, det blev inga märken men här är mitt namn och telefonnummer om du undrar över något.

Ingen har ringt. Blev jag förvånad? Nej. Men däremot har jag en annan fråga; Varför lät jag en ilsken dam få mig att känna mig skyldig när jag inte gjort något fel? Och varför är det så svårt att stå upp för sig själv?

Måndag morgon

2010-09-27T23:50:00.000-07:00

06:40 står i duschen och får för mig att jag ska ta 07:07 tåget istället för 07:45. Får lite bråttom eftersom det tar tio minuter att cykla ner till stationen. Sedan ska man låsa cykeln och springa till tåget också...

06:43 Slänger på mig kläder

06:48 Kastar i mig en tallrik fil, läser huvudrubrikerna i tidningen och gör en förmiddagsmacka.

06:55 Borstar tänderna.

06:58 springer ut ur huset, låser upp cykeln, kastar mig på i farten och slänger kassen med maten i cykelkorgen medan jag är på väg.

07:00 Tvärstopp. Ett godståg spärrar vägen vid järnvägsövergången. Det kör i 20 km i timmen, gnisslar och jag ser inte slutet ¨på tåget. Tvärvänder och cyklar tillbaka. Full fart över Herrhagsberget som är en mindre omväg med en större backe. Kör racer över en fotbollsplan, sladdar genom hålet i stålstängslet, nerför en liten slänt och ut på cykelvägen.

07:02 full fart genom ett farthinder med staket i små labyrinter typ, ut över rälsen och genom nästa hinder. Känns som jag är med i VM i storslalom.

07:03 Trampar flåsandes uppför backen till Herrhagen och över krönet.

07:04 Susar nerför backen och hoppas jag slipper tvärbromsa för bil när jag passerar bilvägen längst ner.

07:05 Man med permobil äger cykelbanan. Jag far ner på bilvägen med cykeln och passerar mannen i full fart. En kurva kvar.

07:06 Kommer farandes genom det dunkla bilgaraget vid centralstationen. Framför mig finns två vägar, den vänstra där bilarna kör in i garaget, den högra för utfart. En sopbil sopar utfartssidan, jag kommer inte förbi. Kör ut genom infarten. Ingen bil tack och lov.

07:06:40 Ställer cykeln, låser och springer.

07:07 sätter mig på sätet exakt samma sekund som tåget börjar gå. Flåsar, eftersvettas och känner hur hjärtat bultar.

Och jag som köpte antistresspiller igår.

Ett val-budskap som tog skruv

2010-09-16T23:01:00.000-07:00

I veckan gjorde jag och kollegan en plansch som skulle få ungdomarna i kommunen att gå och rösta. Jag tyckte jag var oerhört fyndig som hittade en kille med världens klädkombination och skrev "Välj färg" som rubrik. För att ytterligare förstärka alla färgkombinationer på sidan så valde vi en rosa färg.

Planschen lades upp på ungdomsforums sida på Facebook och det blev världens debatt...om färgen!
Varför hade vi valt rosa? Var vi smygsossar?
Men vilken färg skulle man välja då? undrade någon.
Den officiella valfärgen är ju blå, är det också smygpropaganda? skrev en annan.
Men ungdomsforums logga är ju grön är det reklam för Centern då?
and so on...

Ojojoj så det kan bli! Jag kanske skulle lägga mig i och säga att vi råkade välja en kille med blå ögon...är det också ett dolt budskap?

Ja debatt blev det i alla fall och vem vet. Kanske leder det till att någon förstagångsväljare går och röstar. Bara de har fått debatterat färdigt om färgen.

Att staka sig eller inte...

2010-09-08T04:25:00.000-07:00

I veckan pågår Kristinehamns kulturdagar och igår var det litteraturafton. Då var jag med och pratade om min bok och läste ur den. Huh!

Jag gillar verkligen att prata inför folk....inte...inte alls faktiskt!

Jag får alltid för mig att jag ska drabbas av tillfällig tourettes eller bli totalt blank i huvudet och stirra ut i intet en evighet för att sedan falla framlänges och i rakt ner i golvet. Ser hur folk rusar fram och hjälper mig medan jag darrandes försöker resa mig upp eller ännu värre - ingen reser sig upp. Alla sitter kvar, tittar ï golvet och där ligger jag.

Jag berättade för en kollega igår att jag var lite nervös inför att prata för publik. Då sa hon hon lugnande:
- Men dom är ju inte ute efter dig på något vis.
- Är du säker? Ville jag fråga men insåg att det kanske lät lite väl konspiratoriskt. Så jag nickade bara och tänkte "Vi får väl se"

Sedan kom jag till platsen och möttes av en fin,varm publik och även om jag blev lite nervös så kom det varken några fula ord eller svimmningsattacker utan bara en go känsla av att vara i ett sammanhang jag trivdes i.

Tjuvlyssnat

2010-09-02T08:28:00.000-07:00

Nu ska ni få höra. Jag sitter här på tåget hem nu och tjuvlyssnar på en samling glada värmlänningar. De pratar om någon som varit rejält på kanelen. En man i 60-årsåldern harklar sig:

MANNEN (på bred värmländska)
Varför säger di på kanelen när en blir dretfull? En blir väl inte full på Kanel heller!

Ja, det var en bra fråga. Någon därute som har ett svar?

Att vara som man är

2010-08-26T23:02:00.000-07:00

Vissa dagar vill jag köpa ekonomiskt,
och inte ekologiskt
Jag vill inte göra yoga,
utan bara droga (vin)
Inte följa tips på hur man förlorar 35 kilo,
genom att undvika allt som kommer från en silo
Inte ringa in och betala,
till någon välgörenhetsgala
bara äta massor av choklad
och vara fet och glad
och just så är det idag.

Trevlig helg!

Nästan

2010-08-19T23:27:00.000-07:00

Läste i morse i lokalblaskan att popstjärnan Lars Winnerbäck ses som nästan Gud av sina fans. Satt och funderade över uttrycket. Nästan som Gud. Hur uppfattar man det? Nästan. Det finns en del nästan som inte känns helt klockrena, som när man åker förbi Åmål och ser skylten där de stolt proklamerar:

"Åmål - världens näst bästa stad" Hmm.

I våras var jag med och tävlade om att vinna ett årskort på Värmlandstrafik. En dag ringde det. När jag svarade hade jag en mycket glad kvinna i luren som berättade att hon ringde från Värmlandstrafik.

- Grattis, sa hon...(jag blev förväntansfull)Du har vunnit...(Nu nästan hoppade jag av glädje)...andra pris i tävlingen (och där satte jag mig tungt på en stol).

Visst, ett månadskort är inte heller att förakta men känslan av att inte riktigt nå ända fram var den som dröjde kvar när jag la på luren.

Så frågan är;

Är nästan inte alls bra?

Är det verkligen så att man måste vara bäst, verkligen vara Gud för sina fans och vinna förstapris för att känna att man lever livet fullt ut? Eller kanske det är så att det beror på vad man väljer att fokusera på...

Sådant funderade jag på i morse. Sedan kom jag att tänka på gårdagen:

Hade haft en urstressig dag och var rätt grinig. Kom hem till ett fint hem, en omtänksam sambo och for sedan vidare till mina underbara vänner för en fika. Vi pratade och skrattade och det var bara så härligt.

När jag åkte hem den kvällen så tänkte jag

"Just nu är mitt liv nästan helt perfekt.

Jag log och värmen spred sig inombords.

Kaj Pollak och en säl-synt insikt

2010-08-06T00:23:00.001-07:00

I går morse segade jag mig upp, toktrött, och satte mig på 06.16-tåget. "Nu ska här laddas flextid", tänkte jag glatt. Anledningen var att jag, Mr F (sambon) och Lilla E (sambons yngsta) skulle till stadens nya badhus med huvudattraktion, den 95 meter långa vattenrutschkanan.

Men jag fick omvärdera uttrycket "det går som på räls". 30 minuter senare satt jag fortfarande på ett stillastående tåg. Ett godståg hade fått stopp och stod nu på rälsen och blockerade vägen. Nu vart jag grinig värre. Försökte se livet och tillvaron som Kaj Pollak säger att man ska, dvs vända det hela till en fördel. Välja hur jag skulle reagera och tänka "Ja, det här var ju jättespännande, vad kan jag göra för bra av detta nu då?" typ. Men allt jag ville var att slå Kaj Pollak på käften. Tillslut rullade tåget och jag kom fram, en dryg halvtimme senare.

På eftermiddagen när jag skulle avsluta jobbet för att hinna med Mr F och Lilla E, så körde det ihop sig rejält på jobbet. En sak jag lagt på hemsidan, blev helt galen. När jag skulle ändra på det så låste sig allt. Mr F och Lilla E väntade tålmodigt. Så jag försökte tänka "Ja, det här var ju jättespännande, vad kan jag göra för bra av detta nu då?" typ. Men allt jag ville var att slå Kaj Pollak på käften...

Tillslut ordnade det sig och vi hamnade på badhuset. Tokåkte vattenrutschkana med lilla E. Plötsligt förvandlades den förhatliga övervikten, som jag svurit över så länge nu, till en enorm tillgång. Jag for som en projektil genom banan, kände mig som en säl.
- Du är som en racerbil Camilla, sa Lilla E glatt.
Och jag insåg att om man tittar riktigt noga så finns det nog en fördel bakom många av sakerna i livet som man svär och pustar över. Så där stod jag, genomblöt och lycklig och plötsligt ville jag krama om Kaj Pollak.

Sociala medium och stress

2010-08-02T09:21:00.000-07:00

Härom dagen satt jag på ett alternativt café och åt lunch alldeles själv. Caféet låg precis vid en gångväg där det passerade mycket folk och vid bordet intill satt ett gäng ungdomar och pratade med varandra. Jag ville verkligen inte sitta där och bara och stirra ut i intet själv. Det kändes misslyckat, rent socialt, men det skulle kännas fel att messa eller prata i mobilen... Så jag stegade iväg och hämtade en lånetidning, en mycket spännande sak med målgrupp personer med specialintresse övernaturligt.

Blädder, blädder... "Vad ska jag läsa?",undrade jag efter att ha bläddrat förbi leviterande män och hemsökta hus. Tillslut hittade jag en frågespalt. Det handlade om drömmar. "Ja men sånt är ju lite intressant",tänkte jag. Det visade sig att det var någon som brukade få besök i drömmarna av en nära släkting,som gått bort för många år sedan. Problemet var bara att släktingen verkade så avstängd, nästan lite irriterad faktiskt,och nu undrade drömmaren vad detta berodde på. Frågan ställdes till ett medium.

Jo, förstår du, svarade mediumet. Det beror på att han blir irriterad, för att du kallar på honom så ofta. Han blir stressad av det. Han orkar inte dyka upp så fort du vill ha kontakt, det stör honom i sitt arbete. Det är en väldigt hektisk tid för honom just nu. Du förstår, han förbereder sig för att återfödas...

"Undrar om de har Losec i himlen?",tänkte jag medan jag smälte maten tillsammans med faktumet att vissa menar att stressen fortsätter även på andra sidan.

Att blogga är ego

2010-07-27T02:53:00.000-07:00

Har just läst ett utskick om sociala medier. Avsändarna förklarar världen för oss läsare och skriver följande:

"Sociala medier är till 90% bara en teknisk och ekonomisk överlägsen variant på de medier som vi vant oss vid sedan 1800-talets slut. Skype är en förlängning av telefonen, Twitter är en billigare och snabbare variant av vykorten och bloggen är en förlängning av av Rotaryklubbarnas ego-föredrag eller möjligen Speakers Corner i Hyde Park."

Jaha, där fick man så man teg!

Nej, nu vart det konstigt.

Jag förstår inte alls vad de menar.

Skulle jag vara ego?

Ha ett behov av att visa upp mig för allt och alla...

Nä dra på trissor;)

Närkontakt av första graden

2010-07-25T23:47:00.000-07:00

Jag och sambon befinner oss mitt i kommunikationens högborg. Bredvid oss sitter ett par i glad och intressant diskussion - genom varsin mobil. Strax framför sitter två killar mitt emot varandra och messar. Melodiös rock strömmar ur en kvinnas handväska, ett gapskratt ljuder, någon säger högt "Ja vi kommer hem till er sen..."

Jag och sambon skålar och tar en bit av den ljuvligt goda maten. Jag höjer blicken och ser ut över ett andlöst vackert Karlstad. Vi sitter uppe i ett torn i restaurangen med stans finaste utsikt. På en mysig restaurang. Jag är så glad att vi stängde av mobilerna, att vi vågade vara okontaktbara en timme av vårt liv. Att vi kunde vara här och nu. Med varandra och världens godaste mat. Skål!

Trött på sommargäster?

2010-06-14T06:12:00.001-07:00

Nu när sommar och semester närmar sig kan det vara bra med lite tips. Har du en stuga där det dräller av jobbiga badgäster i närheten, så kan du ju alltid skaffa en soptunna och en sån här skylt :)

Själv hittade jag denna bild för några somrar sedan,

Leve optimismen

2010-06-01T11:38:00.000-07:00

Läste i en intervju att Robin Söderling sagt, efter att ha förlorat 12 gånger mot Roger Federer "För varje gång jag spelar kommer jag närmare att slå honom". Vilken underbar inställning! Och idag, alldeles nyss, gjorde han det. Leve optimismen!

Det om något är väl ett underbart sätt att vända det som många nog skulle kalla motgångar till att bli utmaningar...

En bekanting till mig blev inspirerad till sin egen tolkning av citatet:

"För varje gång jag möter min chef så kommer jag närmare att slå honom."

Så kan det vara.

Ascociala medier

2010-05-31T23:26:00.000-07:00

Har just fått reda på att jag nog blir ansvarig för sociala medier här på jobbet. Jag som vägrat facebook och är en riktig bakåtsträvare. Finns det inte något som heter asociala medier ;)

Åh vilken morgon!

2010-05-16T22:48:00.001-07:00

Vaknade i morse, trött som en gnu. Hämtade morgontidningen. På förstasidan satt en man med Rubiks kub mellan fötterna. Det visade sig att han är snabbast i Sverige på att lösa Rubiks kub - med tårna. Då fick jag lust att gå och lägga mig igen.

Socala medier och budskap från ovan

2010-05-09T07:31:00.001-07:00

Förra veckan skulle jag ringa runt till olika kommuner och fråga om hur de jobbar med sociala medier. Jag fick inte tag på någon de första dagarna. Det kändes inte så socialt.

Sen gick jag ut på lunch och satt för mig själv vid ett bord och var asocial. Fast jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna på dom som satt vid bordet bredvid mig. Två nyblivna kolleger som hade en trevande första lunch ihop, en man och en kvinna i 40-årsåldern. Följande diskussion utspelade sig:

MANNEN
En kompis till mig har flyttat till Björneborg.

KVINNAN
Jaha, fick han jobb där eller?

MANNEN
Nej, han flyttade bara dit.

KVINNAN
Jaha, varför då?

MANNEN
Jo Gud hade sagt åt honom att göra det. Han hade ingen aning om vad han skulle göra där men han flyttade dit.

Kvinnan tuggar tyst och länge på en salladsbit. Hon tuggar, tuggar,tuggar...
Hon påminner om en ko som idisslar. Blicken flackar.

KVINNAN (Efter lång tystnad)
Jaha...

Själv blir jag jättenyfiken. Jag menar om man får någon sorts uppenbarelse, eller hör Gud tala till en, blir man inte lite besviken om budskapet är att man ska flytta till en liten utdöende bruksort i Värmland?

Vi tror att vi ska göra så speciella saker, att vi måste flytta långt, lyckas stort för att livet ska få extra guldkant och mening. Men tänk om det är så enkelt att den finns precis här...och nu. Meningen med livet. Utan lyckade karriärer, nådda mål och helt utan att du behöver smälta in i mängden. Bara här och nu. För honom var det Björneborg. För dig kanske det är Grums. Var det är spelar ingen roll. Det är var du är som är det viktigaste. För bara du är där du vill vara här i livet så blir det bra. Det kan jag lova. Även om jag inte är Gud :)

Min micro-tågluff

2010-04-16T07:57:00.001-07:00

Som en Hommage till vårt tidstypiska leverne, där allt ska avverkas snabbt och effektivt, genomförde jag imorse en ofrivillig micro-tågluffning. Var lite sen i morse och satsade på att hinna med 7.50 tåget. När jag kom fram fanns inget tåg i sikte så jag slog mig ner på en bänk och började läsa i Stina Lundberg-Dabrowskis suveräna bok ”Stinas möten” som handlar om alla intressanta människor hon möt. Jag läste och tåget dröjde. Ser hur ett tåg från en annan plattform susar förbi men mitt tåg kommer inte.

Tillslut strax före åtta kommer det. Jag hoppar på och sjunker ner i ett av alla lediga säten. Så åker vi i full fart i fem minuter till första hållplatsen, alla passagerare går av. Ja det vill säga de fem som åkt förutom mig. Sen kommer konduktören fram

KONDUKTÖREN
Ska inte du gå av här, det är slutstationen?

MILLAN
Men jag ska ju till Kristinehamn

KONDUKTÖREN
Oj, då har du hamnat fel.
Mej du får åka med oss tillbaka och
Ta ett nytt tåg.

Lokföraren ropar glatt ifrån hytten.

LOKFÖRAREN
Då får du lite sightseing då…och så hinner du vakna till
Innan du kommer till jobbet.

Konduktören kollar tider med mig och det går ett tåg till stockholm tjugo över åtta från Karlstad. Det kan jag ta. Sen på vägen tillbaka pratar vi tre och har jättetrevligt. Konduktören har också tagit fel tåg en gång och berättar en jätterolig historia om detta. Vi skrattar gott. När vi närmar oss Karlstad säger chauffören glatt att vi fått en perrong att lägga till vid. Han ropar glatt:

CHAUFFÖREN
Ska jag släppa av dig utanför Pressbyrån?

MILLAN
Ja tack snälla.

KONDUKTÖREN
Ja nu hade vi tur annars brukar vi få stanna ute på bangården. Jag brukar få springa över spåren och hoppa mellan tågen.

Då tittar jag ner på mina skor med klackar och tackar för att vi slapp det. Vi skiljs åt och önskar alla varandra en trevlig helg. Vi ses, ropar konduktören och jag tänker glatt att man minsann inte behöver heta Stina Dabrowski för att ha roliga möten. Trevlig helg!

Vad är vad?

2010-04-12T00:01:00.000-07:00

I natt drömde jag att jag försov mig och missade tåget. I morse så försov jag mig och missade tåget! Nu undrar jag bara:

Var det en sanndröm eller självuppfyllande profetia?

Aldrig ska man sluta förvånas

2010-04-07T23:42:00.000-07:00

Det här pendlandet är riktigt spännande måste jag säga! Igår såg jag något jag aldrig sett förut:

- Ett barn i koppel.

Jo, det är sant! jag trodde först att jag såg fel. "Det där ser ju ut som ett koppel", tänkte jag men insåg att det måste vara någon sorts sele eller nåt. Men när jag skulle gå förbi barnet, som stod och gungade i gången, så vände sig mannen som satt på ena sidan gången till kvinnan på andra sidan och sa:

MANNEN
Margareta, dra i kopplet.

Varpå kvinnan drog till sig barnet som om det var en hund.

Nu undrar jag bara...VARFÖR?
Det drar ju igång fantasin måste jag säga. Bits det? Kanske är det agressivt mot andra barn? Har de svarta påsar, så de kan plocka upp efter det när de är ute och rastar det?

Att outa eller inte outa del 2

2010-04-07T03:47:00.000-07:00

Här sitter jag och inser att jag är hopplöst medelålders. Det mest spännande i mitt liv verkar just nu vara att jag fått till en helt suverän Porterstek med grym sås. Man kanske skulle ha tagit kort på den;)

Nästa tydliga bevis är att jag FÖRFÄRAS över att helt oprovocerat får ta del av andras mest innersta.Vad har hänt nu då? Undrar du kanske, jo jag åkte tåg hem från jobbet och fick höra om någon som gjorde så mycket mer spännande saker än Porterstekar på sin fritid om man säger så....

FLASCHBACK:
Jag står på tåget i en trång gång mellan 300 påskfirare på väg någonstans med prylar över högt och lågt. Själv ska jag stiga av tåget efter en lång dag som avslutats med ett tretimmarsmöte utan någon egentlig paus. Jag är trött, jag vill av och då börjar det;

Det är kö ut till dörren och jag ställer mig fint på rad mellan väskor, hundar, kaniner och en och annan höna...(bildligt talat). Tåget kränger så jag måste hålla i mig för att inte falla handlöst i knäet på en lätt överviktig snarkande man i 50-årsåldern som hänger ut i gången lätt dreglandes och med ena mp3 hörluren dinglandes i luften. "Undrar vad han lyssnat på, avslappningsband kanske?" tänker jag och avbryts av mina tankar av att tjejen på andra sidan gången, runt 20, söt och med pigg uppsyn, får ett telefonsamtal. Säkert från sin bästa kompis. Tåget bromsar in, vi tjugo på kö står tysta. Tjejenpladdrar på högt och tydligt på om någon som heter Alex och även om hon inte lagat porterstek så har det uppenbarligen gått hett till och man får höra allt om vad de gjort, när de gjorde det och hur det kändes. Lika detaljerat som receptet på min porterstek....och så fortsätter hon:

TJEJEN
Å det kändes sååå bra men nu är jag
jätterädd att jag typ ska bli sårad och
sen så ringde Kalle och bara
yla i luren å sa att han hade hört va
vi gjort och vad strulig jag va
och ja bara "men tack
då Kalle för att du äntligen hör
av dig" det är väl typ hundra år sen
sist å vaddårå ärru besk för att vi strula eller?
(Lyssnar)
Mm..mm...ja men eller hur?!
Och hur hadde han fått reda på det
med Alex då? Jag berättar inte sånt för nån.
Det är ju typ mellan mig och Alex, ingen annan har
väl med det å göra! Hålla på
och outa mig så där...

Tåget stannade med ett skärande ljud och jag skyndade mig ut i friheten. "Vad är det med folk egentligen? Har dom inga privatliv?!" tänker jag surt.

Sen slår det mig
Skoningslöst

Ska jag jag säga
jag som bloggar

/Ridå!

Det är mycket nu!

2010-03-31T07:41:00.000-07:00

Man vet att det har blivit lite mycket när man...

...tycker det är väldigt knöligt att låsa upp cykeln efter att ha handlat - och inser att man fortfarande har kundkorgen kvar under armen.

...får ont i hjärtat för att man tycker man lemlästar den färska Basilikan för att få krydda till köttfärssåsen. (Jag svär på att den kved "aj")

...börjar gråta för att de stora stygga tigerhajarna äter upp de stackars små söta fågelungarna på teves snyggaste naturprogram.

...ska ta ett diskret foto under en fin ceremoni, lyfter undan en mikrofon och skapar en skärande rundgång framför politiker, affärsmän och andra celebra gäster som slänger upp händerna för öronen och argt stirrar på en.

...spolar ner passerkortet i toaletten.

Då är det Gôtt att det är Påsk!

Ännu en fördel med att pendla...

2010-03-22T08:42:00.001-07:00

..idag har jag druckit vatten som en kamel hela dagen. Sen fyllde jag tre stora pet-flaskor med vatten som jag nu ska bära till tåget. Just nu är jag överlycklig över att jag pendlar - och att det inte är med flyg :)

Äntligen rätt!

2010-03-18T04:34:00.000-07:00

"Att vara förvirrad är alltid ett tecken på att det rör på sig i ens förmåga att tänka!"

Så står det på en lapp som någon har satt upp på mitt kontor.

...och plösligt känner jag mig som EINSTEIN

Förvirrad

2010-03-17T04:39:00.000-07:00

Igår var det min födelsedag och andra dagen på mitt nya jobb. Så jag tänkte göra mig till lite och bjuda på fikabröd, till mina nya arbetskamraters glädje.

Nu är det bara så att jag pendlar, så jag har inte lärt mig de viktiga grundkuskaperna:
1. Vilket som är stans bästa café
2. Var det ligger

Arbetskamraterna gav en mycket enkel vägbeskrivning. Caféet skulle ligga bara något kvarter bort. Så jag gick glatt iväg på lunchen och hittade det direkt...INTE! Jag irrade runt i 30 minuter på isiga gator, som en lätt överviktig Bambi på is. Det var den luchen det.

Nåja min chef hjälpte mig rätt på eftermiddagsrasten så att alla kunde få sitt fikabröd, det är bra ledarskap det :)

Och jag som ska vara med och saluföra stan på en mässa nästa helg.

Så jag säger redan nu, om du kommer dit och jag står där, fråga mig gärna vad som är bra med stan (Jag vet massor) men inte hur man hittar ;)

Det arbetslöste sig!

2010-03-14T10:11:00.000-07:00

Mina visualiseringar hjälpte, trots min påvra garderob :)

Jag fick jobbet!

Så nu blir det slut på allt gnällande på b-kassan, förlåt a-kassan menar jag, och istället så får jag rapportera om andra dråpliga situationer och tankar om livet och arbetslivet i stort...

Men nu kan jag inte hålla mig. Jag måste bara få känna hur det känns att MARKNADSFÖRA, nu när jag får:

Köp min bok :) Den finns att köpa på bokhandeln i hela Sverige (går att beställa i informationsdisken). Eller så kan du köpa den via Bokus eller Adlibris direkt här på nätet. He,he, det känns så Gôtt det här. Och slutligen;
Tack alla ni som kommit med glada tillrop och stöd och lycka till därute och kom ihåg, ni är BÄST!

Kram från en glad Millan

Jag ser mig själv på mitt nya jobb...

2010-03-02T07:43:00.000-08:00

Det sägs att om man verkligen vill ha något så ska man visualisera det. d vs se sig själv i en situation man skulle vilja befinna sig i. Man ska måla upp en bild av att man är mitt i situationen. Så tydligt och detaljerat som möjligt.

Själv har jag hittat ett jobb jag verkligen vill ha. Så jag tänkte att det skadar väl inte att prova lite visualisering också när jag ändå håller på. Jag satte mig ner, blundade, koncentrerade mig och så dök bilden upp. För mitt inre såg jag mig själv på mitt nya arbete:

Visionen:
Jag är mitt i ett spännande möte med mina samarbetsparters. Jag är utåtriktad, säker och… men vad har jag på mig? Den där gamla trasan! Vänta! Jag har… den svarta polon... nej det är ett hål under ena armen, tänk om jag sträcker på mig och så... Eller förresten, jag kanske måste ha kavaj. Men vad ska jag ha till den då?

Och där kom visualiseringen av sig totalt. För helt plötsligt befann jag mig i en spegelvänd känsla av "all dressed up and nowhere to go"... Det fanns bara en sak att göra: Handla

...kläder!

TIPS! VISUALISERA DINA MÅL

Visualisering är ett mycket bra verktyg för att uppnå sina mål. Många idrottsmän använder sig av detta. Låt oss säga att du är livrädd för prata inför folk men, men måste hålla ett föredrag. Då kan du ta hjälp av visualisering.

Visualisera dig själv som en engagerad och erfaren talare. Se hur du håller ögonkontakt med åhörarna, hur du inspirerar och fängslar dem med vad du säger och med ditt kroppsspråk. Hör applåderna när du talat färdigt och visualisera att åhörarna är mycket nöjda. Se hur de kommer fram och tackar dig för ett intressant och berikande föredrag.

Sedan kommer det att gå hur bra som helst med föredraget.

Äntligen en kul OS-nyhet

2010-02-27T12:49:00.000-08:00

Nu ska jag avslöja något som förmodligen kommer att få större delen av Sveriges befolkning att vilja rulla mig i tjära och fjädrar och hänga mig under en offentlig ceremoni på torget i Karlstad: Jag tycker att vinter-OS är offantligt tråkigt! Så. Nu var det sagt!

Sambon ser på skidor och kallar det rafflande, ursäkta men hur länge kan man hålla spänningen uppe? Ja, nu har vi första mellantiden här, efter 3 kilometer så leder ryskan med 15 sekunder och bara en timme kvar att köra... hur rafflande är det på en skala? Okey då, jag har väl lyckats uppbåda visst engagemang och till och med tyckt att det i alla fall varit lite spännande emellanåt och självklart kul att Sverige har gjort så bra ifrån sig men (och nu hör jag hur tjärtunnorna skakas om och kuddar rivs sönder) den enda gången som jag vrålat JAAAAA rakt ut var alldeles nyss...då rullade det nämligen upp en textremsa där det stod att OS avslutas i morrn.

En livskick från oväntat håll

2010-02-22T05:54:00.000-08:00

Idag var jag och klipte mig och fick med mig något oväntat hem. Min frissa är snart 50 och har en superhärlig inställning till livet. Hon är ett levande bevis på att det finns folk som verkligen lever efter uttryck som "allting är möjligt" och du vet inte, för än du har försökt"... Just nu drömmer hon om att sadla om och göra något helt annat. Inte riktigt ännu men kanske till hösten.

- Vad ska du göra då? undrar jag.
- Det vet jag inte, säger hon med ett brett leende och avslöjar att hennes vänner och bekanta tycker att hon är fullständigt galen.
"Du kan ju inte bara sluta ett fast jobb så där!", vrålar de fyllda av oro. Men frissan bara ler och säger att det ju faktiskt är här och nu som hon lever. Och förresten, vad är det värsta som kan hända?

Jag tycker hon är supercool och kommer med uppmuntrande tillrop men inflikar lite försiktigt så där, utan att grusa hennes glädje över framtidsdrömmarna, att hon kommer att bli saknad. "Det är bra det" menar hon. Vi faller in i en diskussion om drömmar och att våga satsa på dem fullt ut, om att inte vika sig för omgivningens "Närkiska" inställning (Det går aldrig) och vad viktigt det är att våga lyssna på sig själv, även om det man hör kanske låter helt galet först...

Frissan klipper fram mina lockar och samtalet lockar fram min positiva inställning till livet. Jag åker därifrån med en ny frisyr och känslan av att livet är ett äventyr. Så tänk på det nästa gång du gnuggar in schampo i håret: Det är nu du lever och det är DU som lever. Gör det bästa av det, här och nu!

OS i arbetssökning

2010-02-17T02:33:00.000-08:00

Satt inkommenderad för att följa en spännande OS final häromdagen och passade på att fundera lite under tiden. Vad gör en idrottsman så duktig att denne kan vinna OS? Jo, en massa träning och en inställning om att man måste misslyckas en himlans massa gånger innan man lyckas fullt ut...jag menar hur hade det gått för Charlotte Kalla om hon för två år sedan tänkt "Nej, nu är det tre tävlingar på raken som jag inte vunnit så jag kommer aldrig vinna något. Jag skiter i OS och käkar chips framför teven i stället..." Men nu gjorde hon ju tack och lov inte det. Lägg sedan till en bra coach och du har ett vinnande koncept.

Så egentligen är det inte mycket som skiljer en OS-tävlande och en arbetssökande åt. Man bör som jobbsökare mao ha samma inställning; det kommer att kräva en massa tränande i jobbsökeriets konst, alla jobb man inte får är steg på vägen och med hjälp av en bra coach kommer man snabbare i mål. Jag har hittat en superbra arbetscoach. Med hennes tips och hjälp vallar jag mina arbetsökarskidor för att vinna mitt eget "OS-guld." Och när jag väl fått mitt jobb så lovar jag att le lika brett och lyckligt som Charlotte Kalla gjorde.

Hjärta och smärta

2010-02-15T02:57:00.000-08:00

Gissa vad jag fick av sambon på Alla Hjärtans Dag:
En spikmatta.
Hur ska man tolka det?

Tur att jag inte fick värmeljus också, då hade jag kanske trott att budskapet var
Stick och brinn. Nej då jag bara skojar :)

Skomakarns barn...

2010-02-12T09:05:00.000-08:00

Jag läste i Allas Veckotidning i veckan om en kvinna som var medelålders och arbetslös. Hon hade gett bra råd om hur man skulle hantera sin arbetslöshet. Sådana råd som jag borde lyssna på och ta till mig. Vem var då denna kvinna? Jo det var jag. Hrm...det är inte alltid så lätt att leva som man lär ;)

Andas lugnt

2010-02-09T03:29:00.001-08:00

Det finns flera jobb att söka som jag vill ha. En regissör tycker det vore kul att få något bra manus att sätta tänderna i. En teatergrupp söker dramatiker. Jag tränar för att bli arbetslivets Rocky. Jag har fått en arbetscoach som är superbra. Företaget har en sida med massor av bra råd som jag ska vara inne på varje dag. Ett manus jag sålt för länge sedan har blivit teater och har blivit sålt vidare men hur är det egentligen med upphovsrätten? Jag har äntligen en lista med saker att göra och plötsligt känner jag mig som han pensionären som sa " idag måste jag både hämta posten och handla, nu kör det allt ihop sig..."

Och så har jag börjat med Mindfulnes, dvs jag ska träna på att göra ingenting och bara lyssna på mina andetag och vara här och nu... Det handlar bara om tio minuter i taget men jag tycker det är jättejobbigt. Jag tycker det verkar supersunt och bra och så men vad svårt det är för nån som tror att man likt en haj kommer att dö om "man slutar simma". Men jag lyssnar på mina andetag och är här och nu och tänker "jaha nu sitter jag här och inte gör någontin jag bara andas lite..." Åååååh vad avslappnande det är att inte göra någonting..." Flås,flås,flås "Ååh, vad jag trivs här och nu....arrrrgh! Men skam den som ger sig.

Men det finns hopp i alla fall. Plötsligt händer det! som trissreklamen säger. Jag känner det på mig, snart får jag jobb...jag ska bara andas lite först :)

Working Girl eller Borta Med Vinden

2010-02-07T08:52:00.000-08:00

Nu har jag hittat ett jobb som jag verkligen vill ha. Problemet är bara att jag har så svårt att få sådana jobb. Det är lite som när man var singel och skulle på dejt med någon som man så gärna ville bli tillsammans med, ni vet så att man bara ansträngde sig FÖR MYCKET och under hela samtalet satt och tänkte "Nu gäller det. Han bara MÅSTE vilja träffa mig igen. Jag får absolut inte säga eller göra något fel nu" och så slutade det med att man skrattade hysteriskt så man skakade åt något ganska kul som killen sa och lyckades spilla ut kaffet i knäet. Försökte reparera det hela med ett leende som blev som en grimas och avslutade med en rejäl groda och sen ringde han aldrig igen ;)
Men den där som man tyckte var en trevlig kompis, som man kunde vara sig själv med, han blev intresserad. Och man undrade - vad hände?? Så tycker jag det är med jobb ibland. Här kommer ett exempel:

FLASHBACK:

Det är vår och tjällossning. Jag är drygt 20 år och har precis avslutat mediestudier. Har sökt ett journalistjobb på en liten ort i Värmland. Jag vill
verkligen ha det här jobbet! Sitter uppklädd i kavaj och fin-skor i mammas lilla Ford som jag lånat och är jättenervös. Blir kissnödig. Svänger in på en liten lerig skogsväg och stannar på en liten mötesplats. Hoppar ur bilen. När jag sitter hukad i skogen så ser jag att bilen börjar röra sig. Sakta, som i en dröm,ser jag hur den sjunker ner i leran mellan parkeringen och skogen tills det ser ut som om den ska välta.

Jag far upp och in i bilen. Försöker köra upp på vägen men bilen bara slirar längre och längre ner i leran. Då kommer det en bil farandes. En man i 50-årsåldern vevar ner rutan. Han flinar brett.

- Där sitter du allt fast, flåsskrattar han.

Och innan jag hinner svara så åker rutan upp och mannen försvinner vägen bort. Så surrealistiskt! Det är långt innan mobiltelefonernas tid det här så vad ska jag göra? Klockan går. Jag sitter fast. Tiden för intervjun närmar sig med stormsteg och jag kan ingenting göra.

Då kommer det en ytterligare en bil. En medelålders man med stort skägg och snällt leende vevar ner rutan.
- Behöver du hjälp? (Jag nickar) Jag åker hem och hämtar traktorn.

Tio minuter senare är han tillbaka. Drar upp bilen. När han hör om intervjun så säger han att det säkert kommer att gå bra och sedan klappar han mig i ryggen, ler varmt och önskar Lycka till.

Jag kommer en kvart för sent och sedan när jag får frågan om varför jag sökt jobbet så lutar jag mig tillbaka, lägger ena benet över det andra, försöker se moget professionell ut och ska just svara när jag ser ner på min fot: Hela skon och halva benet är täckt med lera! Så jag tänker "ja du Millan det här är kört det" så jag släpper allt hopp, alla krav och bara gör intervjun för att få den gjord.

Tre veckor senare kliver jag in på samma ställe igen. Då för att göra min första dag som journalist på ett jobb som jag aldrig trodde jag skulle få.

Så nu undrar jag. Vad är knepet?

Ett litet vist ord på vägen

2010-02-04T12:10:00.000-08:00

"Det finns bara två vägar till lyckan:
antingen höja sig så mycket, att världen förefaller en ytterligt liten,
eller slå sig ner i en liten djup fåra,
där varje grässtrå i ens omgivning förefaller en som något stort.
Johan Nestroy

Att outa eller inte outa det är frågan...

2010-02-02T06:05:00.000-08:00

När man bloggar är det svårt att veta hur mycket man ska outa - av sig själv och andra. Själv har jag valt att bjuda på små scener ur mitt liv som underdog. Problemet är att det oftast är någon mer med när det händer saker. Någon som säger eller gör något kul som jag bara måste berätta om, och nu har jag insett att jag kanske outar andra också. Hmm, så frågan är - hur lyckas man skildra tokiga situationer utan att andra känner sig utpekade? Eller förlöjligade? Det vill jag ju verkligen inte. Själv är jag väldigt löjlig och det står jag för. Fast om någon annan skrev om hur löjlig jag var så skulle jag nog bli ganska sur...

Problemet är att jag tycker det är extra kul med situationer som ska vara allvarliga men där det yttre bidrar till komik mitt i det hela. Jag kan ta ett exempel, eftersom det är 20 år sedan och jag tror att det kan anses vara preskiberat:

FLASHBACK:

Jag är på maskerad tillsammans med en dejt. Jag är häxa, med kritvitt ansikte grönfärgat hår och lång pomperipossanäsa med en enorm finne på. Min dejt är Döden. Han ser mycket skrämmande ut med kåpa, lie och allt. Festen hålls mitt i centrum.

Festen: Jag har Drakula till bordet. Han har slängkappa, huggtänder och en underbar humor. Jag skrattar så näsan nästan trillar av. Vi skålar och pratar. Till slut får Döden nog. Han greppar lien och går från festen. Jag får tag i kvasten och skyndar efter.

Centrum: Döden går med raska steg på gågatan med lien i högsta hugg. Efter kommer en häxa springandes med gungande näsa och en kvast under armen.

HÄXAN (Ropar)
Vänta, vänta! Jag är inte intresserad av Drakula, vi pratade ju bara.

Gissa om en och annan pundare och alkis trodde att de fått en snedtändning den kvällen.

Loket som inspiratör

2010-01-21T02:04:00.000-08:00

Har fått en idé. Varför inte låta gamla Bingolotto- Loket jobba som inspiratör för oss arbetslösa. När depressionen slår till över att man inte har ett jobb så kan Loket komma och föreläsa. Varför denna idé då? Jo läste i tidningen att Loket,nu 68 år, åker runt och håller i Bingo helt ideelt.

Intervjuaren frågade:

- Var kommer drivkraften ifrån?

Varpå loket svarade:

- Jag kan lika gärna göra det här istället för att lägga mig ner och dö direkt.

Så kan man också se det.

Rocky Road...

2010-01-16T02:43:00.000-08:00

När man är arbetslös och söker jobb och gör allt för att komma vidare i livet så kan man behöva lite uppmuntran ibland.Och är man sambo med en kvinna som är arbetslös kan man också behöva lite lyx i vardagen ibland.

Så jag fortsatte mitt ROCKY tema och gjord världens godaste och i särklass dyraste godis jag någonsin gjort. Rocky Road. Ni måste bara prova.

Det tokiga i kråksången var bara att jag ville överraska sambon - han skulle få supergoda Rocky Roads på bordet när han kom hem efter en lång konsert. Så jag sa att jag skulle åka och handla lite för att gotta till mig för en mysig hemmakväll i min ensamhet. Följande scen utspelar sig:

Millan kommer hem, med busigt uttryk i ansiktet.

Sambon: - Jaha har du handlat tjejgodis nu.

Millan: Mmm (lurigt leende)

Sambon tar retfullt tag i påsen. Millan försöker hindra honom. Sambon kikar ner i påsen och får se:

600 gram choklad
1 påse jordnötter
2 påsar dumlekola,
1 påse marsmallows
1 påse skalade pistagenötter

/RIDÅ

KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL RECEPTET:

Nästan precis som i en Rocky film...

2010-01-13T09:40:00.000-08:00

Musiken ljuder. Jag ligger raklång i vårt nya hemmagym. Tar i så det knakar i musklerna. Jag är på väg. Mitt nya liv har börjat. Snart kommer jag att slå från underläge, med tränad kropp och vinnarpsyke. Vägen mot segern har börjat. Jag är cool. Känner mig som Rocky i den gamla boxningsfilmen ni vet. Han som går från otränad looser till att vinna allt. Filmen som fick mig att börja jogga som tonåring med Eye of the tiger i freestylen. Inombords boxandes i luften. Nu ligger jag här och drar i vikter. Arbetslivets Rocky, det är jag det. Snart kommer den gamla otränade föredettingen att stega in på arbetslivets arena, snart räcks hennes hand upp i seger-geste snart... jag tittar ner på mina långkalsonger....hmmm och inte blir det bättre av att MITT soundtrack är gnisslandet från sambons altfiol från rummet bredvid. Okey då. Stryk det där med cool. Men jag är på gång. Så det så!