En sån dag

I morse tog jag bilen till tåget för att jag är förkyld. Tänkte att det skulle vara lugnande för hjärtat att inte stressa med cykel i snömodden. Först höll jag på att krocka när en bil kom farandes långt över 50 i bostadsområdet. Sedan fick jag köra jättelugnt och missade därmed tåget, så då tog jag bilen hela vägen. Då var jag tvungen att tanka på vägen. På macken tankade jag med mitt visakort. Det pep misstänkt i automaten tyckte jag men hade för bråttom för att tänka efter vad det berodde på. Så jag tankade och for. På vägen var det kö och alla bilar körde i 80, men självklart kom några otåliga själar som trodde vi åkte så lugnt för skojs skull och körde förbi i 180, bara för att få tvärbromsa längre fram och tränga in sig i kön. När jag kom fram så klev jag ur bilen och gick tre meter sedan halkade jag och gjorde en baklängesvolt och slog i ryggen så jag tappade luften och huvudet daskade i marken, så jag gick som på ägg fram till jobbet. Sedan, på lunchen, när jag skulle handla och letade efter visakortet så förstod jag varför bensinpumpen envist pipit. Kortet satt kvar i pumpen. Fast nu när jag ringde macken så satt det inte kvar längre och ingen där hade sett det. Så det var bara att ringa banken och spärra kortet. Medan jag väntade på att få komma fram tänkte jag "Jaha, det är en sån där dag..." Tack och lov är de inte så många, just sådana dagar....