Semesterlängtan

Nu tänker jag vara precis så förutsägbar som man kan vara. Jag vill bara meddela att jag längtar efter att ha semester, är sååååå avundsjuk på alla er som har ledigt. Jag ska inte ha ledigt för än 1 augusti och nu plötsligt känns det som om jag tagit höstledigt istället för sommarledigt. I morse när jag kom till Kristinehamn med tåget glimmade det vitt bredvid spåren, en tiondels sekund tänkte jag "Frost?".

Min inte helt vakna hjärna började snabbt skapa en historia där jag råkat sova en hel månad istället för en natt...och här satt jag nu i slutet av augusti och det hade tydligen kommit nattfrost. Huh!

Vilken tur att det inte var så, tänkte jag, och samtidigt slog det mig, det där jag ju så tydligt vet men tydligen måste påminnas om. Sommaren är nu. Livet är nu. Så passa på, Lev och Njut!

Social kompetens

I veckan har vi haft besök av Lille V med mor. Det har varit jättemysigt. Häromdagen när jag kom hem från jobbet var Lille V inte där. Han var hos grannbarnen och lekte. Hur gick detta till? tänkte jag. Jo Lille V, Mr F och Syster J var ute och gick i grannkvarteret och såg att grannbarnen blåste såpbubblor i trädgården. Så de stannade till vid grinden och tittade på de vackra såpbubblorna som svävade omkring. Då ropade lillgrabben i gänget till Lille V; vill du vara med och leka? Självklart ville Lille V det och två timmar senare fick Syster J gå dit och släpa hem en högst motvillig liten V.

Detta fick mig och Syster J att fundera över hur det varit om vi vuxna var likadana. Tänk dig att man får syn på en främmande kvinna i en trädgård någonstans som har jättefina utemöbler. Man går fram och säger "Vilka fina utemöbler du har!" Kvinnan svarar "Ja de är jättebekväma, kom in och prova!" Så man går in och sätter sig. Tre timmar senare har man druckit kaffe, sett ett kafeprogram på teve ihop och det är dags att gå hem. Visst vore det härligt?

Sett och hört

I dag på lunchen var jag och handlade förnödenheter = mörk choklad. Framför mig i kön stod ett par i pensionärsåldern och lassade på rullbandet med sammanbitna miner. Jag kikade lite på dem och såg att här är inga man ska börja argumentera med, såvida man inte vill ha en rejäl snyting som svar.

Mannen betalade med ett grymtande och när kassörskan trevligt frågade om han hade MedMera-kort, så svarade han. "Nej, det har jag slängt. Ärligt!" och tryckte ner sedlarna i handen på den stackar kassörskan.

Nåja, hans minst lika sura fru hade i alla fall köpt sig en tidning som kanske kunde pigga upp eftermiddagen. En Se&Hör. Hon tog upp den, pekade på något och log faktiskt lite mot mannen. Jag tjuvläste över axeln och kvinnan hade köpt Se&Hör Brott! Framsidan pryddes av "Hon halshögg sin mamma" "Kändisen fast för mord" och "Beck stjärna brottsling på riktigt"

Precis vid utgången kom jag ifatt dem. De gick genom svängdörren och det fanns plats för en till. Men jag väntade. Det kändes tryggast så.

Åh vilket socialt medium

I går fick jag en riktig tankeställare. Själv har jag inte riktigt fattat storheten med Facebook, men det finns de som formligen avgudar detta forum. En sådan människa pratade jag med i går. Denne var helt överlycklig över hur otroligt socialt detta medium är. Följande diskussion uppstod

DEN FB-FRÄLSTE
Jo men om jag är på Storcenter i Kalix, då checkar jag in där med min Iphone.

MILLAN
Checkar in var?


DEN FB-FRÄLSTE
På deras sida på Facebook...och sen kan jag se hur många andra som checkat in. Säg att det är 40 pers...så kan jag se vilka det är.

MILLAN
Jaha och...

DEN FB-FRÄLSTE
Jo men då kan ju vi prata med varandra, fastän vi inte känner varandra egentligen.

MILLAN
På riktigt?

DEN FB-FRÄLSTE
Nej för fan, på Facebook så klart.

Så nu sitter jag här och undrar, hur har jag klarat mig hela tiden utan detta otroligt sociala medium? Nästa gång jag går på Haga Hallen ska jag checka in, sen ska jag umgås över ostdisken via Facebook med någon jag inte känner som handlar bröd i andra änden av butiken. Fy tusan vad kul det ska bli!

En konstig pinne

I går var jag och Mr F ute och gick i urskogen strax bortom vårt bostadsområde. Det finns en bit skog där som är lika vildvuxen som Amazonas. Nyfikna som vi är så var vi bara tvungna att ta oss dit för att se vad som fanns där.

Detta innebar cykling i ett Endurospår mest bestående av sand och en stunds dragande av cyklar. Själv tyckte jag det var ett mycket slugt sätt av Mr F att få igång mitt motionerande. För nyfikenheten driver mig hur långt som helst.

När vi tagit oss igenom en mindre regnskog såg vi Vänern, det var snygggt. Mr F blev plötsligt mycket intresserad av sin arm. "Kolla!" sa han och sträckte fram armen där det låg en liten pinne. "Ja titta vad kul" sa jag lite uppmuntrande och tänkte att karln nog led av vattenbrist eller något om han tyckte det var så fascinerande att han kunde balansera en liten pinne på armen. Döm om min förvåning när jag tittade närmare och insåg att det var en insekt som såg ut som en pinne.




Detta måste fotas tänkte vi och beslöt oss för att ta hem den lilla krabaten. Mr F försökte frakta krabaten i sin keps men den lilla gynnaren kröp hela tiden ur kepsen så då tömde Mr F sin snusdosa med portionssnus och stoppade ner den lilla krabaten där.

När vi kom hem och skulle fota den lilla krabaten, låg den ihoprullad och orörlig. "Äsch, han sjåpar sig bara", sa Mr F och lät krabaten vila på ett löv liggandes på ett litet fat. 4 timmar senare låg krabaten lika stilla som när vi kom hem. Vi insåg med viss sorg att den nog endera fått en nikotinchock av ev spår av snus som kunnat ligga kvar eller bara kolat av chocken.

I morse när jag vaknade så tog jag med mig söndagsDN och satte mig i soffan. Plötsligt föll min blick på blomkrukan mitt emot mig. Där buktade det ut en liten pinne, den lille gynnaren hade vaknat till liv!

Så vi fotade honom och tog ut honom till ett träd, så nu är han fri igen, och förhoppningsvis lever han livet på en pinne!