Halvfulla glas

I helgen pratade jag med en kompis som är obotlig optimist.
"Jag ser alltid glaset som halvfullt", sa han stolt.

Det fick mig att fundera över hur jag ser på tillvaron. Många gånger ser jag också glaset som halvfull. Men i ett fall ser jag numer glaset som halvtomt, vid planering av Semestern. Nuförtiden har den blivit rena Sudoku-utmaningen. På en semster ska det bokas en Kosterresa, Mr F och döttrarnas ensampaddlingar (4 flerdagars paddlingsturer), en Norrlandsresa, samt sammanhängande tid med nära och kära.

Först ska jag och Mr F samordna vår ledighet, därefter ska vi samordna med ytterligare 14 personer. Häromdagen satt vi och kände oss fet-stolta över att ha fått ihop ett förslag utifrån svar på en liten frågenkät bland berörda nära och kära. Vi anade en strimma hopp, i år kanske...

Sedan visade det sig att det fanns redan lagda semesterplaner som inte hade kommit fram tidigare, och så föll planeringen som ett korthus, då suckade Mr F och sa:

"Det där om att glaset är halvtomt var allt en underdrift. Själv känner jag mer som vem fan har snott mitt vattenglas och druckit upp allt vatten?!"
Då skrattade jag gott. För hur det än är så har vi ju varandra och då är allt glaset helt fullt.

Jesus v.s Filuren

Igår träffade jag en gammal kollega från Värmlandsoperan med en kille som spelat "Jesus Christ Superstar" i musikalen med samma namn. Just nu har de båda rollen som "Filur" , en lustig liten typ som guidar föräldrar och barn på operan.

Jaha, sa jag, så har du gått från att vara Jesus till att bli Filur, hur känns det då?

Bra, sa Filuren, jag avancerar hela tiden.

Jag skrattade lite.

Det är ju mycket mer speciellt att vara Filur än Jesus, sa kollegan.

Fast svårare frälsningsarbete, fyllde Filuren i.

Ja det har du rätt i, sa kollegan. Det är inte så många som tror på Filuren som på Jesus.

Och det har de ju faktiskt rätt i.

Titta jag flyger!

Bekantingen Richard och jag har en deal. Han erbjuder mig att följa med och flyga och jag säger "Åh, det låter jättekul!" sedan kommer alltid något emellan. Och jag tycker vad synd samtidigt som jag blir lite lättad. Det är ett litet segelflyg han vill ha upp mig i.

Nu i veckan var det dags för ett nytt erbjudande. Jag berättade detta för Gittan, en i tjejgänget som genast nappade på idén. "Vi vill gärna flyga", sa jag. "Bra sa Richard, jag är på plats nu". Då var det lite svårt att backa.

Väl ute var både jag och Gittan lite spaka. "Vi behöver ju inte flyga", sa Gittan. "Nej det har du rätt i", sa jag, "vi känner efter lite."

Vi pratade lite med en av piloterna som tyckte det var lite komiskt att vi var så mesiga. Han sa inget, men det märktes. Ett litet motorplan landade vingligt, det hade bogserat upp Richard och en kille i luften. Ur detta steg Pilot nummer två.

Piloterna började diskutera en liten flaska som stod på bordet. "Den är jättebra. Den tar bort all spylukt från säkerhetsbältena hur bra som helst", sa Pilot nummer ett.
"Menar du det?" sa Pilot nr 2 imponerat. Pilot nummer ett vände sig då till mig och Gittan och gav en mycket ingående beskrivning om hur han provat att tvätta nerspydda saker i tvättmaskinen men att doften alltid suttit kvar. Men nu så. Det verkade som det här med spyor vid flygturer var ett vardagsproblem och det gjorde ju inte saken bättre.

Så landade Richard med kompisen Anders, som var helt i extas. Det var hur kul som helst berättade han, fast just när de loopade så kändes det allt lite i magen. Då minskade flyglusten betydligt. När jag sedan tittade på utrymmet och insåg att jag skulle bege mig 1800 meter upp i luften i en liten ostkupa så började benen vika sig.

Gittan vart också lite spak men sa att nu jäklar. En halvtimme senare landade hon, lite blek men väldigt glad. Det hade varit en toppentur. "Fast när vi loopade tyckte jag det var läskigt" sa hon. Herre min gud och hon som sa att hon fick svindel om hon ställde sig på en stol...

Men tävlingsmänniska som jag är insåg jag att jag ju inte kunde fega ur. Inte ens när Pilot nummer ett var tvungen att åka hem och snabbt berättade för Anders var han skulle haka i bärgningsvajern till flygplanet och Anders svarade lite trevande "Ja men det ska jag väl klara av". Kände mig lite cool faktiskt. Men loopa sa jag nej till.

Väl uppe i luften var jag väldigt glad för att jag vågat följa med. Det var jättefint! Richard frågade hur jag tyckte det var, så jag sa som det var att jag var lite stel. Då gav han mig rådet att sjunka ner som en säck potatis i sätet. Äntligen fick jag nytta av min dåliga fredagshållning.

Sen fick vi landa fort som attan för Barcelonaplanet skulle ge sig iväg från Karlstad Flygplats. Då gick det fort ner och killade i magen. Det var kul! Allt som allt en riktig kick!

LCHF Nej Tack!

Jag tänkte lite på om man skulle prova LCHF-kosthållning. Så läste jag det här:

Vanliga Inkörningsbesvär och biverkningar med LCHF kosten
Vanligt förekommande är bl.a. huvudvärk, yrsel, trötthet, diarré, förstoppning, lättirriterad, svårt att tänka, känner sig varm, svettas, orkeslös, får lättare hjärtklappning, känner konstig smak i munnen, luktar illa och dålig andedräkt. De flesta känner av något eller några av dessa besvär men de brukar gå över. Håravfall samt kramper i underbenen kan också förekomma men det är mindre vanligt.

Öööh, nej tack!

Jag tänkte på dig...

Man vet att ens sambo gillar god litteratur, gärna klassiker. Så man vill göra sambon glad genom att införskaffa en bok bara till honom. Dessutom är man ute i eget bokköparsyfte men köper ändå en bok till honom. Bara för att den verkar så bra.

Sen kanske man vill visa hur omtänksam man är. Så man säger
"Jag tänkte på dig när jag såg den här", samtidigt som man räcker fram boken.
Visst borde väl sambon bli extra glad? Men Mr F såg bara konfunderad ut när jag gjorde så igår. Trots att jag köpt en riktig kult-bok.
Han höll upp boken och läste titeln högt:

"Dumskallarnas sammansvärjning"

Så kan det gå.

Det goda värdskapet

I fredags var jag och ett gäng kompisar på afterwork på en populär krog i Karlstad, som i folkmun kallas Biskopen. Framför allt är det läget utmed älven som lockar. Där mötte vi en servitris som INTE gått kursen "Det goda värdskapet" dvs hur man tar emot sina gäster på allra bästa sätt.

Det tog lång tid innan vi fick maten vi beställt och när den väl kom in var den kall. Jag åt i alla fall, eftersom ingen vill vara min kompis när jag är hungrig, efter idogt ätande la jag ner besticken och tog en paus. Då dök servitrisen upp från ingenstans och grabbade tag i min tallrik.

JAG (lugnt)
Oj, jag var inte klar än.

Servitrisen (Argt)
Men du hade ju lagt ihop besticken. Det är ju ett tecken på att du är klar!

JAG
Jaha....ja men du kan väl ta maten då.

Servitrisen ställer med en djup suck tillbaka tallriken.

Servitrisen
Det såg faktiskt ut som om du var klar!

Därefter fortsatte hon med samma stil mot mina vänner när de frågade om olika saker. Servitrisen försvann sedan in till baren för att prata i telefon och vägrade titta upp när en av mina vänner försökte få kontakt med henne för att beställa något mer. Det var kallt och vi började frysa, egentligen ville vi flytta in men vi var oroliga att servitrisen skulle börja skälla på oss om vi frågade om det gick att flytta på sig.

Tala om ett fall av Kunden har alltid fel.

Livsglädje

I dag gjorde jag ett jättekul jobb. Fick följa med på nallepicnick i stadens Idéträdgård. Där fick barnen och deras nallar lyssna på sagor och springa i en nyanlagd labyrint, åh vilken livsglädje!

Sån vill jag också ha.

Japaner, japaner...

Idag var jag vaken tidigare än tuppen. Så jag skyndade mig iväg till stationen för att ta ett jättetidigt tåg. Satte mig tillrätta och noterade att motorn lät väldigt mycket och det vart liksom ingen fart på tåget. Jo tack, det visade sig vara fel på motorn så alla fick kliva av för att vänta på ett nytt tåg.

Jag som är morgontrött stod och surade i ett hörn när plötsligt ett japanskt par i 60-årsåldern dök upp. De log med hela ansiktet och bad några av mina medpassagerare om att få fotografera dem. Ett par män blev uppställda och förevigade, de såg lite förvirrade ut. Den ena mannen skrattade lite försiktigt, nästan förvånat medan det japanska paret skyndade vidare till ett par tjejer längre fram. När jag vände mig om och fick se den japanska kvinnan stå mitt emellan två generade tjejer samtidigt som hon gjorde segertecken så var det svårt att hålla fast vid morgonsurheten. Leendet började som ett litet ryck i mungipa och spred sig snabbt. Godmorgon!

Vad pratar man om på en tjejfest?

Många killar är nyfikna på vad man pratar om egentligen på tjejfester. I går hade jag en tjejfest och här kommer det stora avslöjandet.Vi pratade om:

- Grävlingsjakt. Någon hade en agressiv grävling på gården och en pratsjuk granne i trädgården intill. Så jägaren som skulle skjuta grävlingen hamnade i samtal med den pratsjuka grannen och grävlingen passade på att smita därifrån.

- Iskna igelkottar. En kvinna hade en söt liten igelkott i trädgården och matade denna igelkott med sockerkaka varje dag. Igelkotten var glad och nöjd. En dag orkade kvinnan inte göra sockerkaka, så hon provade att mata igelkotten med en macka istället. Då blev igelkotten jättearg och bet henne.

Detta ledde till en diskussion om sockerberoende.

Slutligen nuddade diskussionerna vid relationer, och vi upptagna kom in på hur lätt det är att hamna i mysbyxträsket. Vi kom på den brillianta idén att alla singelsajter borde presentera sina singlar i mysbyxor - då ser man direkt vad man har att vänta.

Sedan gick vi en sväng på krogen. Vi upptagna försökte få singlarna att föreställa sig killarna de spanade in i mysbyxor. Vi tyckte det var jättekul men det verkade inte som om de tyckte det, singlarna alltså (inte killarna). Kanske är det en illusion man vill behålla helt enkelt, den om att vi fortsätter göra oss till för varandra i all evighet. Så det så.

Vårgalen del 3

Måndag kl 17.30. Snön har lagt sig.

Vårgalen del 2

Hur gick det med kajaken? undrade Grodmaken med fru.

Jo, tack bra. Jag är numera stolt ägare av en kajak av märket Lisa:



Så här sitter jag nu på jobbet och hoppar av otålighet, för jag vill ge mig ut på Vänern. Vi kom hem strax efter halv elva igår. Jag tyckte vi kunde fara direkt ner till kanotklubben så jag fick provpaddla.
Det tyckte inte Mr F.
Konstigt...

I morse när jag vaknade yrde snön utanför fönstret. Då mattades paddelbehovet en smula. Men inte helt.

Vårgalen

Det finns en galning som letar kajak-annonser varje dag för att hitta den rätta kajaken. Galningen hittar tillslut just en sådan sorts kajak som galningen vill ha. Det är bara det att Den Rätta Kajaken råkar befinna sig i Dalarna, cirka 21 mil hemifrån.

Då tänker galningen att det går väl att fixa. Man går lite tidigare från jobbet, sen drar man. Fram och tillbaka 42 mil. Vad gör man inte för en kajak?

Vem är då denna galning?

Mr F?

Nej, det är någon annan.

Här kommer en liten ledtråd:

Om tre timmar far jag.