Fredagsljus

I fredags tog jag vägen genom stan hem. Jag var oerhört trött efter en tung vecka. Det var nästan så att benen inte bar, sinnet var mörkt, jag hade agerat mottagare för många människors ilska som egentligen inte hade med mig att göra.

Jag hanterade en uppförsbacke med samma kraft som om den vore Mont Everest och någonstans mitt i backen kom jag att tänka på Mr F och Lilla E som var hemma och fixade med mat.

Då mötte jag en pigg gubbe. Han tittade på mig och tvärstannade i backen.

- Vad glad du ser ut! utbrast han.

Jag såg oförstående på honom.

- Varför gör du det? sa han nästan lyckligt, som om jag smittat honom med min flödande positivism.

Jag funderade lite, så sa jag.

- Ja men det är ju fredag.

- Ja det har du rätt i! sa gubben och log sitt allra bredaste leende medan han vänd mot mig gick halvt baklänges ner för backen.

Jag log tillbaka och kände hur hans kommentar gjorde mig varm och glad. Och där hemma väntade familjelivet.

Och så blev kvällen fredagsljus.

Stresskonsult

I går cyklade jag i full fart mot station för att hinna med 07.22 tåget. Kom fram 07.20 och trevade efter cykelnyckeln i jackfickorna. De var tomma. Började hysteriskt rota igenom handväskan (som hemma går under namnet Bermuda-väskan eftersom saker tenderar försvinna lika mystiskt bland gömmorna som flygplan gjort i Bermuda-triangeln). Hittade ingen nyckel.

En trött man satt och slötittade på mig genom rutan på en sliten Volvo. Han väntade säkert på någon som skulle hämtas upp och nu fick han underhållning av en hysterisk kvinna som slängde fler och fler saker i cykelkorgen för att kunna rota runt i sin handväska. Fortfarande ingen nyckel, kollade klockan, skulle kunna hinna med 07.27 tåget om jag hittade nyckeln om exakt en minut.

07.30 hade jag rotat igenom hela väskan, genomsökt alla jack- och byxfickor och konstaterat att jag måste ha tappat nyckeln. Förhoppningsvis utanför huset.

Så jag cyklade hemåt, riktade cykelljuset mot marken och scannade av området jag cyklat på tidigare, nästan hemma fick jag syn på nyckeln! Den låg och drällde på cykelvägen ihop med husnyckeln. Jag snappade upp nyckelknippan och vände åter mot stationen. Hann med ett tåg som gick 07.50.

När jag kom hem och berättade om detta för Mr F så sa han bara;

- Lova mig att du inte försöker jobba som Stresskonsult när du slutat ditt jobb på kommunen.

Men det kunde jag ju inte lova, för vem är bättre på att konsulta folk i hur man stressar än jag?

Nytt År

Grått Nytt År kan man säga om man tittar ut genom fönstret. Det nya året började i snöstorm som sedan töade bort utanför fönstret, själv slöade jag bort mest hela dagen igår.

Nu är det måndag på kontoret men julen vill inte riktigt släppa taget om mig. Kanske för att det inte var så vidare mycket ledigt runt helgerna och då kan det vara svårt att dra gränsen mellan helg och vardag. För är det verkligen vardag nu? Jag menar på fredag är det trettondagsafton, kanske kan man få vara kvar i ledigheten lite till...

God fortsättning på er allihop och en bra början (och fortsättning) på det nya året!

Kram Millan