Fredagsljus

I fredags tog jag vägen genom stan hem. Jag var oerhört trött efter en tung vecka. Det var nästan så att benen inte bar, sinnet var mörkt, jag hade agerat mottagare för många människors ilska som egentligen inte hade med mig att göra.

Jag hanterade en uppförsbacke med samma kraft som om den vore Mont Everest och någonstans mitt i backen kom jag att tänka på Mr F och Lilla E som var hemma och fixade med mat.

Då mötte jag en pigg gubbe. Han tittade på mig och tvärstannade i backen.

- Vad glad du ser ut! utbrast han.

Jag såg oförstående på honom.

- Varför gör du det? sa han nästan lyckligt, som om jag smittat honom med min flödande positivism.

Jag funderade lite, så sa jag.

- Ja men det är ju fredag.

- Ja det har du rätt i! sa gubben och log sitt allra bredaste leende medan han vänd mot mig gick halvt baklänges ner för backen.

Jag log tillbaka och kände hur hans kommentar gjorde mig varm och glad. Och där hemma väntade familjelivet.

Och så blev kvällen fredagsljus.