23 april, 2014

Exempel ur Racerbaderskan


Här kan du läsa exempel ur min bok Racerbaderskan; Man kan köpa den på nätet genom tex adlibris.se
Eller så kan du få den billigare genom att beställa genom mig direkt här från sidan: Extrapris 120 inklusive frakt, mejla i så fall till camillaikarlstad@gmail.com och lämna namn och adress så skickar jag boken med en faktura
Här kommer några gratisprov:

Borgarklassens diskreta charm

”Jag har haft en underbar kväll. Olyckligtvis var det inte den här.”
Groucho Marx


Jag är ute med mitt gamla tjejgäng i Säffle. Vi sitter på en restaurang som har blivit lite av Säffles nya innehak. Maten är lika god som sällskapet och våra röster och skratt ökar allteftersom kvällen fortskrider. En av tjejerna försvinner ut för att röka. När hon kommer tillbaka så lutar hon sig fram mot mig och säger mycket diskret att skådespelaren Reuben Sallmander sitter precis bakom min rygg.

Nyfiken som jag är, så tänker jag kika lite för att få en glimt av kändisen. Problemet är bara att detta faktum har spridit sig som en löpeld mellan vännerna och plötsligt sitter i alla fall fyra av oss och försöker få en kändisglimt utan att det ska märkas.

Själv hör jag till de där som tycker det är lite kul att kolla in en kändis men som samtidigt inte vill låtsas om det. Dels för att jag vill vara respektfull (det kan ju inte vara kul att bli utstirrad jämt), dels för att jag tycker det är lite skamligt och töntigt att jag i vuxen ålder faktiskt tycker det är kul att se en kändis... Och därför vill jag verka helt oberörd som om jag tänkte ”jaha där var en kändis men det var väl trevligt, inte för att jag bryr mig något särskilt om det men i alla fall.”


Den femte kompisen, låt oss kalla henne Säfflekvinnan, har inte hört något, kanske för att hon inte är så diskret av sig just denna kväll. Men hon märker ju att något är på gång så hon frågar oss vad vi håller på med och får höra att vi försökte kändisspana på Reuben Sallmander, lite diskret så där.

Den sjätte, vi kan kalla henne för Åmålskvinnan, kommer tillbaka från baren och slår sig ner på sin plats igen. Hon börjar prata. Ska berätta något för oss andra. Men ingen lyssnar. Alla försöker kika lite snabbt på kändisen bakom min rygg, då vrålar Säfflekvinnan:

Säfflekvinnan:”Det är ingen idé, dom tittar alla på NÅGOT ANNAT!”

Åmålskvinnan: ”Vad då?”

Säfflekvinnan lutar sig fram och "Viskar" lika diskret som en mistlur.

Säfflekvinnan:”Reuben Sallamander sitter där.”

Hon kallar honom för Sallamander! Högt och tydligt talar hon om att det sitter en ödla vid bordet bredvid. Tillhörande familjen Stjärtgroddjur.


Åmålskvinnan: ”Vem?”

Säfflekvinnan: ”REUBEN SALLAMANDER!”

Vi andra: Shhhhhhhh!

Åmålskvinnan ser förvirrad ut.

Säfflekvinnan viftar med hela armen, om och om igen:

Säfflekvinnan med dämpad mistlursröst: ”Där! Där!”

Åmålskvinnan försöker följa säfflekvinnans vevande arm, hon ser ut som om hon följer en tennismatch. Jag önskar det funnits en källartrapp under bordet, så jag bara hade kunnat kliva ner och bort. Men det gör det inte. I stället så vänder sig åmålskvinnan till mig och ropar.

Åmålskvinnan: ”Hon pratar om nån Sallamander. Vad menar hon? Jag har aldrig ens hört talas om karln!”

Då ursäktar jag mig, reser mig upp och går till toaletten. På vägen lutar jag mig ner mot min kompis, hon som faktiskt varit diskret hela tiden, och säger:

Jag: ”Du, jag går på toaletten nu. Knacka på dörren när vi ska åka hem, för innan dess kommer jag inte ut därifrån.”

Vardagsfilosofi

Jag har precis hämtat en kebabsallad på en pizzeria jag aldrig förut besökt.
Och nu är jag lite fundersam. För när jag skulle gå därifrån så sa mannen inte ”Ha en bra dag” som många i affärsbranschen brukar göra utan han sa:
”Hej då, ha ett bra liv!”
Nu sitter jag här med salladen framför mig och funderar. Tycker han att det är för futtigt att önska sina kunder en bra dagnär hela livet kan bli bra? Eller är han så säker på att jag aldrig någonsin kommer tillbaka efter att ha ätit hans sallad så att det är lika bra att önska mig ett gott fortsatt liv?
Om jag vore som du...
”En normal sanning varar högst tjugo år.”
Henrik Ibsen
Uttrycket "Om jag vore som du" måste ju vara världens sämsta uttryck. Detta slog mig när jag i godan ro satt framför datorn och skrev här för några timmar sedan. Då kom Mr F in i arbetsrummet och såg ut genom fönstret där de sista solstrålarna sken över ett 15 grader kallt landskap och utbrast:
”Om jag vore som du så skulle jag gå ut och gå nu medan solen är uppe.”
Ha! Det stämmer ju inte alls, för om han vore som jag så skulle han sitta inne och dricka te och äta upp de sista bitarna choklad ur julasken och mysa över att han inte behövde gå ut. Men nu är han ju inte som jag... uppenbarligen.
Egentligen borde det ju heta "Om du vore som jag" eller hur? För om Mr F hade sagt: Om du vore som jag så skulle du gå ut nu, kanske slå upp ett tält i trädgården, och njuta av vintern fullt ut... Då hade det blivit mer förståeligt för mig. Men nu är ju jag som jag och inte som han och han är inte som jag. Hur som helst så hade han ju rätt i att det kunde vara bra att fånga lite av det sista ljuset för dagen. Så jag gick ut, som om jag vore som han fast som jag. Ut i den bitande kylan.
Och medan vinden skapade illröda rosor på mina kinder och luften samlades som frost i mitt hår så tänkte jag: Ibland kan det vara gott att göra saker som man skulle ha gjort om man varit någon annan. Jag tog några bilder för att föreviga det fina och sen gick jag in igen. Och nu sitter jag här och är jag igen.




31 juli, 2013

Hundväder

Vilket hundväder vi har haft på sistone!

12 juni, 2013

Racerbaderskan på boktipset!

Nya wermlandstidningen tipsar om min bok Racerbaderskan i sin sommarbilaga. Kul!  Recensionen är bra och skriven av Jimmy Jansson på stadsbiblioteket. Tack Jimmy! Om du vill beställa boken så finns den på www.adlibris.se eller www.bokforlaget.com ( norle'n och slottner). Är du i Karlstad så får du gärna gå in på Akademibokhandeln och fråga efter den, inköparen där talade nämligen om för mig att hon inte trodde att den skulle sälja- eftersom jag är okänd, men efter viss övertalning (i det närmaste pistolhot) så tog hon in ett ex. Funderar starkt på att ta en simtur i Klarälven för att skapa lite uppmärksamhet, men det vore kanske lite väl kallt beräknande, bokstavligt talat.

30 april, 2013

En blöt valborg

Mr F tycker inte vi ska ta bilen ner till stan, trots en jättehög återvinningsgrejer. När vi ska åka blir det (väääldigt lägligt) fel på hans cykel. Så jag cyklar själv ner i 12 sekundmeters motvind.

Solen försvinner, himlen öppnar sig och jag översköljs av hinkvis av snöblandat regn.

Centrum: På Clas Ohlsson utbrister killen i infodisken "Oj regnar det!" och tokskrattar. "Och jag som ska grilla ikväll kluckar han glatt vidare" "Lycka till" svarar jag sammanbitet medan vattnet droppar från de immiga glasögonen. Killen ger mig varorna och säger med ett brett leende. "Det finns paraplyer vid kassan"

Så visserligen gjorde jag mitt för den globala miljön fast hemmiljön drabbades av viss försurning...som snart gick över efter en mycket god middag.

Ha en fin Valborg allihop!

10 april, 2013

Påsktraumatisk stress

Jag har varit för stressad på sistone och behöver verkligen vila. Så när påsken närmar sig tänker jag och Mr F att vi behöver ett break från vardagen. Vi bestämmer oss för att åka till Norrland och träffa släkten där, vara ute i naturen och njuta av vinterns sista andetag. Det är en biltripp på 7 timmar.

Nu ska vi få tillfälle att prova nya bilen också, den vi köpte i höstas när den gamla rasade totalt. Ironiskt nog skedde detta direkt efter att jag och kollegan satt oss i bilen. Jag sa: "Den är verkligen skrotig den här bilen, men vi kör den tills den rasar." Och det gjorde den, där och då. Så kan det gå.

Nu har vi en relativt ny Volvo (00) silverfärgad där alla fönsterhissar fungerar, en radio med mottagning även utanför centrum OCH med Aircondition - Wohoo!! På långfredagen är det dags; Vi har laddat med ljudböcker, fika och bra musik, sovit ut. Vi ska vara där 4 dagar men jag har packat för en månad, det får ju plats i bilen. Jag lassar in alla mina väskor, sätter muggen med kaffe bredvid förarsätet, slänger nyklarna i sätet och ställer mig och väntar på Mr F, strax under den uppfällda bakluckan. Skickar ett mess till en kompis. BOM! Det smäller till rejält och krasar sedan. Jag skvätter till och håller på att rasa in i häcken bakom mig. Det kanske är en tidig påskbomb? Tittar om något landat bredvid mig men det är tomt. Då ser jag; bakrutan har exploderat!

Rusar in till Mr F och berättar, han kommer farandes ut, kollar det hela och fäller försiktigt ner den krossade bakrutan för att titta, den har krackelerat totalt men sitter fortfarande uppe. Ett ljud talar om att bilen låser sig. Tusan nyckeln är i bilen och vi har ingen extranyckel. Vi kan inte annat än att skratta åt eländet.

Vi provar på alla sätt få upp bilen, Mr F ringer händiga kompisar, försäkringsbolag och glasfirmor och annat.  Han  får reda på att vi iaf kan få hyrbil på försäkringen, men vi måste ju komma in i bilen i vilket fall, för att flytta den och få ut alla mina väskor. Försäkringskillen tar reda på allt han kan om villkoren, medan han gör det får Mr F lyssna på musik i luren, det ger inte den lugnande effekt man hoppats på.

Någon tipsar om att vi kan tejpa hela bakrutan med silvertejp och sedan knacka ut den utan att få glassplitter överallt. Jag går och köper silvertejp på Bygg Max, som har öppet på långfredagen.

När jag kommer tillbaka har Mr F två telefoner igång, i ena pratar han med en hyrbilsfirma som har en bil att låna ut och i andra killen från försäkringsbolaget. Jag föreslår att jag ska sjunga för försäkringskillen medan han väntar men Mr F avböjer.

Medan Mr F får skjuts till hyrbilsfirman står jag ute på gatan och tejpar bakrutan med silvertejp, folk som passerar förbi tittar nyfiket. Jag känner mig som en tjuv på väg att göra inbrott i bilen. Tur att våra grannar känner oss och vet att det är vår bil.

Mr F lyckas knacka ut rutan på bara några minuter, han klättrar in och kan öppna bilen. Vi lämpar över alla saker till hyrbilen, som är superlyxig. Sedan kör vi bort bilen till mina föräldrar där den får stå i garaget över helgen, blir bjudna på lax och en stor kaffe.

Kl 16.30 är vi på väg. Äntligen!
Och jag har fått ett ypperligt tillfälle att träna på att hantera stress.

15 januari, 2013

shopaholic?

Mr F sitter och rensar plånboken från gamla kvitton. Han fastnar med blicken på ett kvitto från Hemköp.
Mr F: Köpte du 24 avokados den 7 december.
Jag: Nej varför skulle jag ha gjort det? Dagen före jag åker till Marocko.
Mr F läser från kvittot, allt stämmer tills han kommer till" avokado 2 för 18 kronor....   X12.
jag: Få se, men va &@! Vi har köpt avokados för 200 spänn!
Så kan det gå!

10 januari, 2013

Biljäkel!

Jag står färdig kvart i sju på morgonen för att träna på Friskis och svettis med en kompis som ledare. Hon har sålt in konceptet som An offer you can not refuse. Inte så att jag tror det kommer att hamna ett hästhuvud i min säng om jag hoppar, utan att det bara är ett jättebra tillfälle. Det gick liksom inte att komma undan med något argument:

Jag har inte köpt årskort på Friskis och Svettis ännu - Du får prova gratis en gång
Jag måste vara på jobbet i någorlunda god tid - vi slutar åtta och det går ett tåg strax därpå
Jag har haft besvär med ryggen - det har jag med så mitt program innehåller många bra övningar för detta
Jag har inte tränat på JÄTTELÄNGE - det är ett baspass (= enklaste passet)


Så jag säger att jag ska prova någon dag och sedan flyger inspirationen i mig, för kompisen är så bra på att sälja in saker. Jag behöver ha bil samma kväll så jag bestämmer mig för att ta bilen till jobbet.

Bilen är igenisad. Jag låser upp den med det automatiska låset. Och vad händer, jo låset i framdörren krånglar så man kan inte stänga dörren. Väcker en stackars Mr F som yrvaket agerar support från djupet av sitt täcke, men lyckas ändå inte.

Det slutar med att Mr F får hänga med ut. Han provar med bakdörren som då också "låser sig" så nu står jag med träningskläder, två olåsbara dörrar och en trött sambo.

Vi får tag på bilmekanikern som håller till 300 meter från oss, kör dit - Mr F i framsätet jag i baksätet hållandes i varsin ostängbar dörr. Kör in bilen på verkstaden. Mekanikern kommer ut med en kaffe i handen "Vad är det för fel? " undrar han och drar i låsgrejen på framdörren. Och stänger dörren! Han gör samma med bakdörren som går igen med ett klick.

"Ha en bra dag", säger han med ett leende. Jag kan säga att innan jag gick in och duschade så tog jag en bild på mig i träningskläder som jag kan skicka som bevismaterial 1A till min kompis...för den här historien kommer hon aldrig att tro på.

 Ha en bra dag allihop!