28 februari, 2012

Världens bästa försäljare

Häromdagen mötte jag världens bästa försäljare. Jag skulle köpa skor och han hjälpte mig med rätt storlek, provade ut specialsulor och hade tålamod med mitt velande. Men det var ändå inte det som gjorde att jag blev så där extra nöjd med affärsbesöket. Nej, det var faktiskt att han fick mig att känna mig både intressant och rolig under tiden. Vi pratade och skojade(jag) medan han hjälpte mig prova ut skor. Han skrattade gott åt mina skämt och lyssnade på mina tankar kring vandring. Så när jag gick därifrån var jag mycket självnöjd trots att jag spenderat nära ett tusen kronor på ett par vandringsskor.

Jag misstänker att jag inte är den enda människan som kommer ut från den affären med en skön egoboost i bagaget. Ändå så fanns det inget falskt över försäljarens sätt. Jag tror helt enkelt han gillar människor och sitt jobb. Och så besitter han en kompetens som få har i dagens samhälle - att se människor på rätt sätt.

Det var milslångt ifrån det där "Heeej Camilla, jag har ett erbjudande här Caaaamilla som jag tror just du skulle gilla". Ja, ni fattar.

Och så finns det de som vill så väl men tar i för mycket. I ett område jag tidigare bodde i så hade jag ett Närlivs. Ägaren där ville vara kompis med hela området. Det var nästan så han öppnade dörren och tvångsmässigt skrek hej till varenda en som passerade och kom man in där så var det mer regel än undantag att man skulle småprata om allt från vädret till hur det var med det allmänna måendet just då.
Kanske ville han skapa en nära och fin miljö där alla kände alla, men ärligt talat ...ibland fick jag lust att bara skrika:
- Jag vill inte praaaata jag vill bara köpa en liter mjölk.
Men det gjorde jag inte, utan sådanda dagar for jag bort till Konsum istället, där var det helt fritt från trevligt småprat.

06 februari, 2012

Älkskade felstavare


I helgen var jag i Göteborg. Staden med den goa humorn. Inne i en inredningsaffär fick jag plötsligt syn på något kul som satte igång fantasin. Frågan är om detta är seriöst menat och i så fall ett cyniskt försök att tjäna pengar på dyslexiker? Eller om det är menat som humor...

Ja i vilket fall tyckte jag att det var väldigt roligt. Eller ska jag skriva "Vädligt rolllit". Och bara för att vara tydlig. Jag skojar inte om dyslexi utan funderar bara på varför man kommer på att sälja sådana här stenar...