Hemma!

Nu är jag hemma igen, inte mer bombad än vanligt ;) Återkommer med en rapport en annan dag.

En händelserik Göteborgsweekend

Just nu sitter jag på hotelll Scandic i Göteborg. Det hotellet som ligger i Nordstan. Utanför på torget står 4 polispiketer och en bit bort står ett danskt teveteam med kameror och paraboler riktade mot hotellsidan.

Och vi som skulle åka på en avlslappnande weekend. De har relaxavdelning på hotellet, man kanske skulle prova den...

Borgarklassens diskreta charm...

Häromkvällen var jag ute och åt med tjejgänget i Säffle. Vi satt på en restaurang som hade blivit lite av Säffles nya innehak. Maten var lika god som sällskapet och våra röster och skratt ökade allteftersom kvällen fortskred. En av tjejerna försvann ut för att röka. När hon kom tillbaka så lutade hon sig fram mot mig och sa mycket diskret att Reuben Sallmander satt precis bakom min rygg.

Så nyfiken som jag är, så tänkte jag kika lite för att få en glimt av kändisen. Nu var det bara så att detta faktum hade spridit sig mellan vännerna och plötsligt satt i alla fall fem av oss och försökte kika lite under lugg. Den femte kompisen, låt oss kalla henne SÄFFLEKVINNAN hade inte hört något, kanske för att hon inte var så diskret av sig just denna kväll. Den sjätte, låt oss kalla henne för ÅMÅLSKVINNAN kom tillbaka från toaletten just som Säfflebon frågade vad vi höll på med och fick höra detta.

Själv hör jag till de där som tycker det är lite kul att kolla in en kändis men som samtidigt inte vill låtsas om det. Dels för att jag vill vara respektfull (det kan ju inte vara kul att bli utstirrad jämt), dels för att jag tycker det är lite skamligt och töntigt att jag i vuxen ålder faktiskt tycker det är kul att se en kändis... Så jag var inte helt bekväm med situationen.

FÖLJANDE SCEN UTSPELAR SIG

Åmålskvinnan berättar något för oss andra men ingen lyssnar riktigt, alla försöker kika lite snabbt på kändisen bakom min rygg, då vrålar Säfflekvinnan:

SÄFFLEKVINNAN
Det är ingen idé, dom tittar alla på NÅGOT ANNAT!

ÅMÅLSKVINNAN
Vad då?

Säfflekvinnan lutar sig fram och "Viskar" lika diskret som en mistlur.

SÄFFLEKVINNAN
Reuben Sallmander sitter där.

ÅMÅLSKVINNAN
Vem?

SÄFFLEKVINNAN (Nu ännu högre)
REUBEN SALLMANDER!

VI ANDRA
Shhhhhhhh!

Åmålskvinnan ser förvirrad ut.

Säfflekvinnan viftar med hela armen, om och om igen:

SÄFFLEKVINNAN (Dämpad Mistlursröst)
Där! Där!

Åmålskvinnan försöker följa säfflekvinnans vevande arm, hon ser ut som om hon följer en tennismatch. Jag önskar det funnits en källartrapp under bordet, så jag bara hade kunnat kliva ner och bort men det gör det inte. I stället så vänder sig åmålskvinnan till mig och ropar.

ÅMÅLSKVINNAN
Hon pratar om nån Reuben Sallmander. Vad menar hon? Jag har aldrig ens hört talas om karln!

Då ursäktar jag mig, reser mig upp och går till toaletten. Fast först lutar jag mig fram till min kompis som faktiskt varit diskret, och säger;

MILLAN
Du, jag går på toaletten nu. Kan du komma och knacka på när vi ska åka hem, för innan dess kommer jag inte ut därifrån.

Att stå upp för sig själv

Häromdagen när jag skulle köra ut från en mycket snäv parkering (gjord av Mr F) så hände följande; jag körde emot bilen framför MYCKET LÄTT, en nuddning är ett bättre ord, kofångare mot kofångare. Jag kollade, det syntes inga märken. Ingenting. Men på trottoaren kom en kvinna, viftandes med armarna högt och brett, så jag vevade ner rutan:

KVINNAN
Såg du vad du gjorde?

MILLAN
Ja, jag...

KVINNAN
Du körde på bilen!

MILLAN
Ja jag nuddade den men det blev ju inget märke.

Kliver ut.

MILLAN
Titta här, inga märken.

KVINNAN
Men du körde ju på bilen. Om jag var du skulle jag skriva en lapp med telefonnummer.
Annars åker du dit för smitning.

MILLAN
Varför då? Det blev ju ingenting.

KVINNAN (Nu nästan hysterisk)
Du körde på bilen och jag är vittne om du inte skriver en lapp så kan de anmäla dig och du åker dit för smitning så det sjunger om det. Skriv en lapp, titta här (Vevar omkring sig på en omgivning där alla verkar sköta sig själva) vi är många som har sett dig köra på bilen!

MILLAN
Ja visst då gör jag väl det.

Så jag suckar, tar fram ett papper och skriver precis som det var. Hej, jag nuddade vid din bil när jag skulle köra ut, det blev inga märken men här är mitt namn och telefonnummer om du undrar över något.

Ingen har ringt. Blev jag förvånad? Nej. Men däremot har jag en annan fråga; Varför lät jag en ilsken dam få mig att känna mig skyldig när jag inte gjort något fel? Och varför är det så svårt att stå upp för sig själv?