Åh vilket äventyr

Nyligen befann jag mig mitt i ett stort kaos. Det var gråtande barn, hysteriska män och kvinnor som rusade fram i gångarna, någon som slet åt sig det nödvändigaste och rusade ut ur dörren. Vad var det som hände? En naturkatastrof? Befann jag mig mitt på revolutionens gator i Kairo eller på ett sjunkande skepp? Nej, jag var ute och julhandlade en lördag i december. Ursch!

Men kanske är det lättare en vardag mitt i veckan, ganska tidigt på dagen? Nej, det tror jag inte. Mr F var ute i går och likt en krigsreporter beskrev han den täta stämningen och de mer eller mindre utagerade konflikterna bland varuhyllorna. En episod måste jag bara återge.

En stor känd kedja, dagtid.

En mamma och hennes dotter står hålögda och håller i varsin liten ficklampa. Med en matthat som om de sprungit ett maraton studerar de lamporna.

DOTTERN
Var det en sån här du ville ha i julklapp?

MAMMAN
Ja.

DOTTERN (Surt)
Okey men då får du väl en sån då.

De går till kassan.

KASSÖRSKAN
Vill du köpa batterier också?

DOTTERN
Nej, det får hon köpa själv.

Jag tror de kommer få en ljus och fin jul...bara mamman bekostar sina batterier själv!

God Jul på er allihop!

Glöm inte lyset när du läser deckare

Jag har sent om sider fallit för Kepler. Läser just nu Hypnotisören. Den är så spännande att jag håller på att krypa ur stolen ibland. Jag vågar faktiskt inte läsa den på kvällarna utan läser den på tåget till och från jobbet.

Igår läste jag den på vägen hem och precis när tåget stannade i Karlstad så knackade det på dörren hemma hos en av karaktärerna. Det var sen kväll. Hon var ensam i ett hus där någon brutit sig in och en massmördare gick lös. Jag funderade allvarligt på att åka med ända till Åmål för att se hur det skulle gå.

Men jag tog mitt förnuft till fånga och gick av. Det var mörkt och dimmigt ute och jag hade glömt cykelljuset hemma! Kom på att jag kunde cykla utmed älven, för där var jag inte i fara för bilar och annat. Men när jag närmade mig en ej upplyst gångtunnel på vägen så ångrade jag mig stort. Bilder av en bestialisk massmördare ståendes med yxan i hösta hugg för att attackera första bästa cyklist for över näthinnan.

Nu vart det inte så farligt. Det drällde av folk som cyklade och gick utmed cykelbanan och det enda jag attakerades av var en sällskapsjuk hund vid namn Willy. Hans matte bad om ursäkt för hans burdusa sätt men jag tyckte bara han var charmig.

I dag har jag med mig cykelljuset. Det misstaget gör jag inte om. Så det så!

En tjyvlyssnares mardröm

Vet ni vad mardrömmen för en tjuvlyssnare är?
Jo, att hamna i en tågkupé fylld av glada danskar. Detta hände mig i fredags:

Det är fredag kväll. Jag sitter på tåget till Malmö, mitt bland ett danskt gäng som är på väg hem till Köpenhamn.

Följande högljudda samtal förs mellan danskarna:

DANSK 1
Viiid ni vae bööseurleigt hurleu,arlougt,böe…

DANSK 2
Deäe skuelle väeere ireoine!

Alla skrattar.

DANSK 3
Övehuuuve tae icke möelig! Jo, wis deaä will wäer Johannes.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Hela kupén fylls av ett gemensamt asgarv.

Då reser jag mig upp och skriker.

MILLAN
Pleas speak English. I dont understand what you say!

Alla tystnar.

Nej jag bara skojar. Men jag hade kunnat ha gjort det. Så nyfiken var jag. Jag sitter bara tyst och snällt och försöker låtsas som om jag inte håller på att förgås av nyfikenhet.

Mannen bredvid mig ler och sträcker fram en chokladkaka.

MANNEN
Chokoläeeee?

Det förstår jag! Jag ler tillbaka, tackar och tar emot. Chokladen smälter sakta i min mun och jag konstaterar följande; när det väl kommer till kritan så förstår jag precis så mycket danska jag behöver.

Oscar och jag

Jag har sällskap av en man som heter Oscar på tåget. Han är kvick, intelligent och säger en massa tänkvärda saker. Oscar har suttit i fängelse. Inte för att han har begått något brott, utan helt enkelt för att han var den han var. Han levde på fel sätt.

Vår kommunikation är rätt ensidig. Det är bara Oscar som pratar, men det gör ingenting för han är död. Oscar Wilde hette han och nu gör han mig sällskap i form av en bok. Alla dessa dimmiga novembermorgnar får en helt annan glans med Oscars hjälp.

Vilken tur att det där med att bli straffad för att man är eller tycker annorlunda hörde 1800-talet till. Att det inte alls är så idag. Eller hur? Okey, jag erkänner, det är så jag önskar att det vore. Men så är det ju inte. All denna rädsla för olikhet lever ju kvar. Kanske mer än någonsin. Så jag säger, fram för mer Oscar Wilde i tillvaron. Låt våra olikheter lysa i mörkret, låt oss våga vara annorlunda. Nu och för alltid!

Skottet i Karlstad

Förra veckan hördes ett skott i Karlstad. I alla fall inom mig. Jag fick ryggskott. Ett rejält sådant också eftersom jag fortfarande haltar omkring likt Quasimodo med en puckel på ryggen - som i mitt fall är en ryggvärmare. Närmare bestämt av samma sort som stjärnorna i FBK får använda när de har ryggproblem. Och där tog likheterna slut.

Fast jag kan framstå som ganska puckad ibland...Häromdagen till exempel. Jag har läst att man ska röra på sig när man har ryggskott, helst i kuperad terräng. Så jag fick Mr F att dra på mig ett par joggingskor. Att byta om från mysbyxor till vanliga byxor var för smärtsamt och omständligt. Det är också viktigt att vara varm, därav mina kycklinggula luddiga sockar. Så utstyrd i detta med en kappa till stapplade jag likt en mycket färggrann sköldpadda iväg till en liten kort skogsliknande väg precis bredvid hyreshuset.

Där tog jag mig mödosamt fram och tillbaka, eftersom det gjorde ont grimaserade jag också en hel del. Solen sken och jag fick syn på ett löv som var fullt av vattendroppar, det var magiskt vackert. Jag förundrades över naturens vackra framtoning samtidigt som en dam med hund närmade sig. Lutade mig fram för att se lite bättre. Då högg det till rejält. Jag skrek "Aj!" rakt ut, svor en liten ramsa och muttrade därefter en harang för mig själv om hur dum jag var. Tanten hajade till och tittade lite oroligt på mig där jag stod i mysbyxor, puckel, gula luddsockar och ljusblå skor och pratade irriterat för mig själv.

Jag insåg att jag förmodligen såg ut som gubben vi sett på stan, han som stått och pekat finger åt en kasse med tomflaskor och pratat med flaskorna. Så jag övervägde att berätta för tanten att jag hade ryggskott. Men sedan kom jag på att det säkert skulle bli värre om jag dessutom sagt "Jag har ryggskott" bara så där till en fullkomlig främling. Så jag sa inget. Lät henne bara passera och började min mödosamma färd hemmåt. I svindlande fart. Jag kom säkert upp i 500 meter i timmen.Det ni!

Förvirrad

Tillbaka från semestern och utvilad i två dagar...sen är det som vanligt igen. Fast ännu värre verkar det som. Förvirrningen är total. Jag har en redaktionsgrupp för vår personaltidning där jag nog framstår som den mest förvirrade redaktören någonsin.

På förvirrningstoppen ligger bokning av möte. Har lyckats boka fel dag och fel plats och framför allt fel tid. Värst var nog när jag bokade in alla en fredag 2014. Det ni.

Strax därefter kommer namnförvirrningen. Envist har jag kallat en tjej som heter Strand i efternamn för Nilsson istället. Vilket skapat förvirrning inte minst när jag skickat ut mejl. Tre gånger har hennes kollega (som heter Nilsson i efternamn) fått skicka mejlen vidare. Tre gånger har jag fått snälla påminnelser från Strand om att hon heter just så i efternamn. Sedan har jag en Pernilla som jag envist vill döpa om till Sofia. Fast det har hon klarat sig från att veta fram tills nu, det finns nämligen ingen Sofia med samma efternamn som Pernilla så varje gång jag mejlar så kommer jag på det och skriver rätt namn.

I dag när vi hade möte så retades Strand lite med mig om att hon blivit döpt till Nilsson. Då skrattade jag och sa att jag tydligen lider av någon allvarlig form av namn-afasi, sedan tittade jag på kollegan vars förnamn jag alltid glömmer och sa:

- Och dig vill jag alltid kalla för Pernilla.
- Ja men det var väl bra sa hon, för det heter jag.

Tur att det är helg så man får gå hem och vila.

Semesterlängtan

Nu tänker jag vara precis så förutsägbar som man kan vara. Jag vill bara meddela att jag längtar efter att ha semester, är sååååå avundsjuk på alla er som har ledigt. Jag ska inte ha ledigt för än 1 augusti och nu plötsligt känns det som om jag tagit höstledigt istället för sommarledigt. I morse när jag kom till Kristinehamn med tåget glimmade det vitt bredvid spåren, en tiondels sekund tänkte jag "Frost?".

Min inte helt vakna hjärna började snabbt skapa en historia där jag råkat sova en hel månad istället för en natt...och här satt jag nu i slutet av augusti och det hade tydligen kommit nattfrost. Huh!

Vilken tur att det inte var så, tänkte jag, och samtidigt slog det mig, det där jag ju så tydligt vet men tydligen måste påminnas om. Sommaren är nu. Livet är nu. Så passa på, Lev och Njut!

Social kompetens

I veckan har vi haft besök av Lille V med mor. Det har varit jättemysigt. Häromdagen när jag kom hem från jobbet var Lille V inte där. Han var hos grannbarnen och lekte. Hur gick detta till? tänkte jag. Jo Lille V, Mr F och Syster J var ute och gick i grannkvarteret och såg att grannbarnen blåste såpbubblor i trädgården. Så de stannade till vid grinden och tittade på de vackra såpbubblorna som svävade omkring. Då ropade lillgrabben i gänget till Lille V; vill du vara med och leka? Självklart ville Lille V det och två timmar senare fick Syster J gå dit och släpa hem en högst motvillig liten V.

Detta fick mig och Syster J att fundera över hur det varit om vi vuxna var likadana. Tänk dig att man får syn på en främmande kvinna i en trädgård någonstans som har jättefina utemöbler. Man går fram och säger "Vilka fina utemöbler du har!" Kvinnan svarar "Ja de är jättebekväma, kom in och prova!" Så man går in och sätter sig. Tre timmar senare har man druckit kaffe, sett ett kafeprogram på teve ihop och det är dags att gå hem. Visst vore det härligt?

Sett och hört

I dag på lunchen var jag och handlade förnödenheter = mörk choklad. Framför mig i kön stod ett par i pensionärsåldern och lassade på rullbandet med sammanbitna miner. Jag kikade lite på dem och såg att här är inga man ska börja argumentera med, såvida man inte vill ha en rejäl snyting som svar.

Mannen betalade med ett grymtande och när kassörskan trevligt frågade om han hade MedMera-kort, så svarade han. "Nej, det har jag slängt. Ärligt!" och tryckte ner sedlarna i handen på den stackar kassörskan.

Nåja, hans minst lika sura fru hade i alla fall köpt sig en tidning som kanske kunde pigga upp eftermiddagen. En Se&Hör. Hon tog upp den, pekade på något och log faktiskt lite mot mannen. Jag tjuvläste över axeln och kvinnan hade köpt Se&Hör Brott! Framsidan pryddes av "Hon halshögg sin mamma" "Kändisen fast för mord" och "Beck stjärna brottsling på riktigt"

Precis vid utgången kom jag ifatt dem. De gick genom svängdörren och det fanns plats för en till. Men jag väntade. Det kändes tryggast så.

Åh vilket socialt medium

I går fick jag en riktig tankeställare. Själv har jag inte riktigt fattat storheten med Facebook, men det finns de som formligen avgudar detta forum. En sådan människa pratade jag med i går. Denne var helt överlycklig över hur otroligt socialt detta medium är. Följande diskussion uppstod

DEN FB-FRÄLSTE
Jo men om jag är på Storcenter i Kalix, då checkar jag in där med min Iphone.

MILLAN
Checkar in var?


DEN FB-FRÄLSTE
På deras sida på Facebook...och sen kan jag se hur många andra som checkat in. Säg att det är 40 pers...så kan jag se vilka det är.

MILLAN
Jaha och...

DEN FB-FRÄLSTE
Jo men då kan ju vi prata med varandra, fastän vi inte känner varandra egentligen.

MILLAN
På riktigt?

DEN FB-FRÄLSTE
Nej för fan, på Facebook så klart.

Så nu sitter jag här och undrar, hur har jag klarat mig hela tiden utan detta otroligt sociala medium? Nästa gång jag går på Haga Hallen ska jag checka in, sen ska jag umgås över ostdisken via Facebook med någon jag inte känner som handlar bröd i andra änden av butiken. Fy tusan vad kul det ska bli!

En konstig pinne

I går var jag och Mr F ute och gick i urskogen strax bortom vårt bostadsområde. Det finns en bit skog där som är lika vildvuxen som Amazonas. Nyfikna som vi är så var vi bara tvungna att ta oss dit för att se vad som fanns där.

Detta innebar cykling i ett Endurospår mest bestående av sand och en stunds dragande av cyklar. Själv tyckte jag det var ett mycket slugt sätt av Mr F att få igång mitt motionerande. För nyfikenheten driver mig hur långt som helst.

När vi tagit oss igenom en mindre regnskog såg vi Vänern, det var snygggt. Mr F blev plötsligt mycket intresserad av sin arm. "Kolla!" sa han och sträckte fram armen där det låg en liten pinne. "Ja titta vad kul" sa jag lite uppmuntrande och tänkte att karln nog led av vattenbrist eller något om han tyckte det var så fascinerande att han kunde balansera en liten pinne på armen. Döm om min förvåning när jag tittade närmare och insåg att det var en insekt som såg ut som en pinne.




Detta måste fotas tänkte vi och beslöt oss för att ta hem den lilla krabaten. Mr F försökte frakta krabaten i sin keps men den lilla gynnaren kröp hela tiden ur kepsen så då tömde Mr F sin snusdosa med portionssnus och stoppade ner den lilla krabaten där.

När vi kom hem och skulle fota den lilla krabaten, låg den ihoprullad och orörlig. "Äsch, han sjåpar sig bara", sa Mr F och lät krabaten vila på ett löv liggandes på ett litet fat. 4 timmar senare låg krabaten lika stilla som när vi kom hem. Vi insåg med viss sorg att den nog endera fått en nikotinchock av ev spår av snus som kunnat ligga kvar eller bara kolat av chocken.

I morse när jag vaknade så tog jag med mig söndagsDN och satte mig i soffan. Plötsligt föll min blick på blomkrukan mitt emot mig. Där buktade det ut en liten pinne, den lille gynnaren hade vaknat till liv!

Så vi fotade honom och tog ut honom till ett träd, så nu är han fri igen, och förhoppningsvis lever han livet på en pinne!

Nu gäller det!

I går var jag på en underbart bra föreläsning, som handlade om det goda värdskapet. Föreläsaren Janne Gunnarsson var en vitamininjektion. Under sitt föredrag berättade han bland annat om två möten med människor som verkligen gjort intryck på honom. Människor som sagt storslagna saker. Det ena mötet skedde i en taxi. Det andra i en buss.

Efter föreläsningen skulle Janne skjutsas ner till tågstationen. Jag fick åka med i bilen. Min hjärna började gå på högvarv - stora livsavgörande möten - buss, taxi, personbil?

Nu gäller det,tänkte jag. Nu har jag möjlighet att säga något insiktsfullt och tänkvärt. Något som dröjer kvar i Jannes sinne i åratal framöver, som kommer att dyka upp på föreläsningar i framtiden. Kanske det till och med tonar fram som ett tänkvärt citat på hans powerpoint...

Nu gäller det! Jag svalde djupt, drog efter andan och sa det enda jag kunde komma på:

Ingenting

Så där satt jag tyst och bara log, lite gåtfullt, som en modern Mona Lisa i baksätet på en kommunbil.

Martyrpoäng?

I torsdags var jag på jobbet strax efter sju på morgonen. Hade tänkt åka hem strax efter fyra men så inträffade en rad saker som gjorde att jag var tvungen att bevaka vårt kommunfullmäktige. Just denna gång var det en stor och svårlöst fråga som det skulle beslutas om, så det hela slutade med att jag inte kunde åka hem för än 23.30 på natten, pust.

I helgen satt jag på en 30-årsfest och var tvungen att beklaga mig lite över min mastodontarbetsdag. Detta gjorde jag för en regissör som förstod precis hur jobbigt det var. Hon hade nämligen jobbat åtskillliga 16 timmarsdagar på sistone. Typiskt ;) Det blev inga Martyrpoäng den här gången heller....

Vägen är mödan värd

"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."
Karin Boye

Varje morgon stressar jag till tåget.
Sedan stressar jag till flexen, så jag inte missar för mycket flextid.
På jobbet springer jag som en gnu mellan uppgifterna.
Sedan stressar jag till tåget hem.

För det mesta är det jobbigt, men ibland kan man göra en sport av det hela. Som i morse när jag och en kollega tog sällskap från tåget. Vi kom till en park där man kan välja mellan att gå på promenaden (där alla går på led) eller genom parken.

- Varför går du inte genom parken? Det går mycket fortare, sa jag.
- Nej, det här är en snabbare väg, svarade han.
- Nej, propsade jag.
- Okey, men gå den du då så går jag här, så tävlar vi, utmanade han.

Jag kilade iväg i full fart. Kollegan ropade efter mig:
- Nu går du inte snabbare än du brukar!
Hela karavanen av folk vände sig om mot mig.
-Nej då, flinade jag och la in femmans växel.

Sedan promenerade vi mycket raskt och höll viss koll på varandra. När jag hamnade framför honom var jag lite ögontjänare och gick lite långsammare, när han passerade så pinnade jag på av bara f**

Så vad hände då? Jo, vi möttes samtidigt framför ytterdörren.

- Vad var det jag sa, sa kollegan, den här vägen är snabbare.

Som en nål i en höstack

Idag gick jag ut och köpte hämtmat. En riktigt god paj blev det.
Satt och tuggade behagfullt när jag fick något hårt mellan tänderna. Det kändes som ett ben, men jag hade ju tagit spenat- och ostpaj. Det här ju stämde inte...

Jag tog ut objektet ur munnen och döm om min förvåning när det visade sig vara en nål!!!

Jag satt chockad och tittade på den böjda nålen. Men sedan tänkte jag att det går ju att se det hela från den ljusa sidan. Det var en knappnål och jag hade tagit ovanligt små tuggor.

Jag gick och klagade och fick pengarna tillbaka. Den chockade mannen lovade att genast meddela köket och bad tusen gånger om ursäkt.

Sitter här och undrar, hur stora är oddsen egentligen? Säkert lika svårt som att hitta en nål i en höstack. Kanske dags att köpa en trisslott...

Halvfulla glas

I helgen pratade jag med en kompis som är obotlig optimist.
"Jag ser alltid glaset som halvfullt", sa han stolt.

Det fick mig att fundera över hur jag ser på tillvaron. Många gånger ser jag också glaset som halvfull. Men i ett fall ser jag numer glaset som halvtomt, vid planering av Semestern. Nuförtiden har den blivit rena Sudoku-utmaningen. På en semster ska det bokas en Kosterresa, Mr F och döttrarnas ensampaddlingar (4 flerdagars paddlingsturer), en Norrlandsresa, samt sammanhängande tid med nära och kära.

Först ska jag och Mr F samordna vår ledighet, därefter ska vi samordna med ytterligare 14 personer. Häromdagen satt vi och kände oss fet-stolta över att ha fått ihop ett förslag utifrån svar på en liten frågenkät bland berörda nära och kära. Vi anade en strimma hopp, i år kanske...

Sedan visade det sig att det fanns redan lagda semesterplaner som inte hade kommit fram tidigare, och så föll planeringen som ett korthus, då suckade Mr F och sa:

"Det där om att glaset är halvtomt var allt en underdrift. Själv känner jag mer som vem fan har snott mitt vattenglas och druckit upp allt vatten?!"
Då skrattade jag gott. För hur det än är så har vi ju varandra och då är allt glaset helt fullt.

Jesus v.s Filuren

Igår träffade jag en gammal kollega från Värmlandsoperan med en kille som spelat "Jesus Christ Superstar" i musikalen med samma namn. Just nu har de båda rollen som "Filur" , en lustig liten typ som guidar föräldrar och barn på operan.

Jaha, sa jag, så har du gått från att vara Jesus till att bli Filur, hur känns det då?

Bra, sa Filuren, jag avancerar hela tiden.

Jag skrattade lite.

Det är ju mycket mer speciellt att vara Filur än Jesus, sa kollegan.

Fast svårare frälsningsarbete, fyllde Filuren i.

Ja det har du rätt i, sa kollegan. Det är inte så många som tror på Filuren som på Jesus.

Och det har de ju faktiskt rätt i.

Titta jag flyger!

Bekantingen Richard och jag har en deal. Han erbjuder mig att följa med och flyga och jag säger "Åh, det låter jättekul!" sedan kommer alltid något emellan. Och jag tycker vad synd samtidigt som jag blir lite lättad. Det är ett litet segelflyg han vill ha upp mig i.

Nu i veckan var det dags för ett nytt erbjudande. Jag berättade detta för Gittan, en i tjejgänget som genast nappade på idén. "Vi vill gärna flyga", sa jag. "Bra sa Richard, jag är på plats nu". Då var det lite svårt att backa.

Väl ute var både jag och Gittan lite spaka. "Vi behöver ju inte flyga", sa Gittan. "Nej det har du rätt i", sa jag, "vi känner efter lite."

Vi pratade lite med en av piloterna som tyckte det var lite komiskt att vi var så mesiga. Han sa inget, men det märktes. Ett litet motorplan landade vingligt, det hade bogserat upp Richard och en kille i luften. Ur detta steg Pilot nummer två.

Piloterna började diskutera en liten flaska som stod på bordet. "Den är jättebra. Den tar bort all spylukt från säkerhetsbältena hur bra som helst", sa Pilot nummer ett.
"Menar du det?" sa Pilot nr 2 imponerat. Pilot nummer ett vände sig då till mig och Gittan och gav en mycket ingående beskrivning om hur han provat att tvätta nerspydda saker i tvättmaskinen men att doften alltid suttit kvar. Men nu så. Det verkade som det här med spyor vid flygturer var ett vardagsproblem och det gjorde ju inte saken bättre.

Så landade Richard med kompisen Anders, som var helt i extas. Det var hur kul som helst berättade han, fast just när de loopade så kändes det allt lite i magen. Då minskade flyglusten betydligt. När jag sedan tittade på utrymmet och insåg att jag skulle bege mig 1800 meter upp i luften i en liten ostkupa så började benen vika sig.

Gittan vart också lite spak men sa att nu jäklar. En halvtimme senare landade hon, lite blek men väldigt glad. Det hade varit en toppentur. "Fast när vi loopade tyckte jag det var läskigt" sa hon. Herre min gud och hon som sa att hon fick svindel om hon ställde sig på en stol...

Men tävlingsmänniska som jag är insåg jag att jag ju inte kunde fega ur. Inte ens när Pilot nummer ett var tvungen att åka hem och snabbt berättade för Anders var han skulle haka i bärgningsvajern till flygplanet och Anders svarade lite trevande "Ja men det ska jag väl klara av". Kände mig lite cool faktiskt. Men loopa sa jag nej till.

Väl uppe i luften var jag väldigt glad för att jag vågat följa med. Det var jättefint! Richard frågade hur jag tyckte det var, så jag sa som det var att jag var lite stel. Då gav han mig rådet att sjunka ner som en säck potatis i sätet. Äntligen fick jag nytta av min dåliga fredagshållning.

Sen fick vi landa fort som attan för Barcelonaplanet skulle ge sig iväg från Karlstad Flygplats. Då gick det fort ner och killade i magen. Det var kul! Allt som allt en riktig kick!

LCHF Nej Tack!

Jag tänkte lite på om man skulle prova LCHF-kosthållning. Så läste jag det här:

Vanliga Inkörningsbesvär och biverkningar med LCHF kosten
Vanligt förekommande är bl.a. huvudvärk, yrsel, trötthet, diarré, förstoppning, lättirriterad, svårt att tänka, känner sig varm, svettas, orkeslös, får lättare hjärtklappning, känner konstig smak i munnen, luktar illa och dålig andedräkt. De flesta känner av något eller några av dessa besvär men de brukar gå över. Håravfall samt kramper i underbenen kan också förekomma men det är mindre vanligt.

Öööh, nej tack!

Jag tänkte på dig...

Man vet att ens sambo gillar god litteratur, gärna klassiker. Så man vill göra sambon glad genom att införskaffa en bok bara till honom. Dessutom är man ute i eget bokköparsyfte men köper ändå en bok till honom. Bara för att den verkar så bra.

Sen kanske man vill visa hur omtänksam man är. Så man säger
"Jag tänkte på dig när jag såg den här", samtidigt som man räcker fram boken.
Visst borde väl sambon bli extra glad? Men Mr F såg bara konfunderad ut när jag gjorde så igår. Trots att jag köpt en riktig kult-bok.
Han höll upp boken och läste titeln högt:

"Dumskallarnas sammansvärjning"

Så kan det gå.

Det goda värdskapet

I fredags var jag och ett gäng kompisar på afterwork på en populär krog i Karlstad, som i folkmun kallas Biskopen. Framför allt är det läget utmed älven som lockar. Där mötte vi en servitris som INTE gått kursen "Det goda värdskapet" dvs hur man tar emot sina gäster på allra bästa sätt.

Det tog lång tid innan vi fick maten vi beställt och när den väl kom in var den kall. Jag åt i alla fall, eftersom ingen vill vara min kompis när jag är hungrig, efter idogt ätande la jag ner besticken och tog en paus. Då dök servitrisen upp från ingenstans och grabbade tag i min tallrik.

JAG (lugnt)
Oj, jag var inte klar än.

Servitrisen (Argt)
Men du hade ju lagt ihop besticken. Det är ju ett tecken på att du är klar!

JAG
Jaha....ja men du kan väl ta maten då.

Servitrisen ställer med en djup suck tillbaka tallriken.

Servitrisen
Det såg faktiskt ut som om du var klar!

Därefter fortsatte hon med samma stil mot mina vänner när de frågade om olika saker. Servitrisen försvann sedan in till baren för att prata i telefon och vägrade titta upp när en av mina vänner försökte få kontakt med henne för att beställa något mer. Det var kallt och vi började frysa, egentligen ville vi flytta in men vi var oroliga att servitrisen skulle börja skälla på oss om vi frågade om det gick att flytta på sig.

Tala om ett fall av Kunden har alltid fel.

Livsglädje

I dag gjorde jag ett jättekul jobb. Fick följa med på nallepicnick i stadens Idéträdgård. Där fick barnen och deras nallar lyssna på sagor och springa i en nyanlagd labyrint, åh vilken livsglädje!

Sån vill jag också ha.

Japaner, japaner...

Idag var jag vaken tidigare än tuppen. Så jag skyndade mig iväg till stationen för att ta ett jättetidigt tåg. Satte mig tillrätta och noterade att motorn lät väldigt mycket och det vart liksom ingen fart på tåget. Jo tack, det visade sig vara fel på motorn så alla fick kliva av för att vänta på ett nytt tåg.

Jag som är morgontrött stod och surade i ett hörn när plötsligt ett japanskt par i 60-årsåldern dök upp. De log med hela ansiktet och bad några av mina medpassagerare om att få fotografera dem. Ett par män blev uppställda och förevigade, de såg lite förvirrade ut. Den ena mannen skrattade lite försiktigt, nästan förvånat medan det japanska paret skyndade vidare till ett par tjejer längre fram. När jag vände mig om och fick se den japanska kvinnan stå mitt emellan två generade tjejer samtidigt som hon gjorde segertecken så var det svårt att hålla fast vid morgonsurheten. Leendet började som ett litet ryck i mungipa och spred sig snabbt. Godmorgon!

Vad pratar man om på en tjejfest?

Många killar är nyfikna på vad man pratar om egentligen på tjejfester. I går hade jag en tjejfest och här kommer det stora avslöjandet.Vi pratade om:

- Grävlingsjakt. Någon hade en agressiv grävling på gården och en pratsjuk granne i trädgården intill. Så jägaren som skulle skjuta grävlingen hamnade i samtal med den pratsjuka grannen och grävlingen passade på att smita därifrån.

- Iskna igelkottar. En kvinna hade en söt liten igelkott i trädgården och matade denna igelkott med sockerkaka varje dag. Igelkotten var glad och nöjd. En dag orkade kvinnan inte göra sockerkaka, så hon provade att mata igelkotten med en macka istället. Då blev igelkotten jättearg och bet henne.

Detta ledde till en diskussion om sockerberoende.

Slutligen nuddade diskussionerna vid relationer, och vi upptagna kom in på hur lätt det är att hamna i mysbyxträsket. Vi kom på den brillianta idén att alla singelsajter borde presentera sina singlar i mysbyxor - då ser man direkt vad man har att vänta.

Sedan gick vi en sväng på krogen. Vi upptagna försökte få singlarna att föreställa sig killarna de spanade in i mysbyxor. Vi tyckte det var jättekul men det verkade inte som om de tyckte det, singlarna alltså (inte killarna). Kanske är det en illusion man vill behålla helt enkelt, den om att vi fortsätter göra oss till för varandra i all evighet. Så det så.

Vårgalen del 3

Måndag kl 17.30. Snön har lagt sig.

Vårgalen del 2

Hur gick det med kajaken? undrade Grodmaken med fru.

Jo, tack bra. Jag är numera stolt ägare av en kajak av märket Lisa:



Så här sitter jag nu på jobbet och hoppar av otålighet, för jag vill ge mig ut på Vänern. Vi kom hem strax efter halv elva igår. Jag tyckte vi kunde fara direkt ner till kanotklubben så jag fick provpaddla.
Det tyckte inte Mr F.
Konstigt...

I morse när jag vaknade yrde snön utanför fönstret. Då mattades paddelbehovet en smula. Men inte helt.

Vårgalen

Det finns en galning som letar kajak-annonser varje dag för att hitta den rätta kajaken. Galningen hittar tillslut just en sådan sorts kajak som galningen vill ha. Det är bara det att Den Rätta Kajaken råkar befinna sig i Dalarna, cirka 21 mil hemifrån.

Då tänker galningen att det går väl att fixa. Man går lite tidigare från jobbet, sen drar man. Fram och tillbaka 42 mil. Vad gör man inte för en kajak?

Vem är då denna galning?

Mr F?

Nej, det är någon annan.

Här kommer en liten ledtråd:

Om tre timmar far jag.

Allergienergisk

Så var den härliga våren äntligen här!
Jag blir sprittande glad av solen,värmen och fågelkvittret.
Samtidigt som jag blir så oerhört trött av min vårallergi.
Mao vill jag både sova och röra mig samtidigt.
Hmmm...
Jag kanske kan övertala Mr F att köpa en tandemcykel.

Regnjacka första testet...

Mr F har inspirerat mig till att bli sportigare. Framför allt handlar det om kajakpaddling. Har insett att det är bra (läs nödvändigt) att kombinera mitt stora mat och chokladintresse med ett aktivt liv.

Det roligaste med att börja sporta är att man "måste" köpa massa nya kul kläder för sporten ifråga. Sen gör man som Superman. Man går in i en telefonkiosk eller en "walk in closet" om man bor lyxigt... sen kommer utspringandes, ombytt som träningens svar på Suuuuperman... I mitt fall blir det att gå in på klosetten. Men i vilket fall. Sen ska man faktiskt träna också. Har jag hört.

Eftersom vår träningsarena är paddling (och det alltid verkar regna och blåsa när jag ska ut) så fick det bli en regn- och vindjacka.

Den är supersnygg och skön och jag ser jättesportig ut i den. Och jag kan meddela att jag redan igår testade den. Och ja den tål fukt jättebra.

Det hela började med att jag köpte en packe lyxsalami och en stor mozarellaost för att mysa med (i smyg) när Mr F jobbade. Jag la ner varorna i min klädpåse. Nu var det bara det att mozarellaost-påsen gick sönder och ni som gillar Mozarella vet ju att den ligger inbäddad i värsta spat. Så detta rann ut i påsen. Men tro det eller ej - regnjackan fungerade utmärkt!

Glad Påsk!

Fet lön?

Jag är vida känd som stor chokladfantast. Så jag blev inte vidare förvånad över tipset om jobb som chokladprovare som jag fick som kommentar under förra inlägget.

Det är klart jag ska söka jobbet. Självklart skickar jag med ett CV:



Här följer några viktiga fakta som jag ska ha med i mitt ansökningsbrev:

Jag:
- har nära 40 års erfarenhet som chokladprovare
- har en bred yrkeserfarenhet, det vill säga jag är van vid att prova allt från chilichoklad till choklad-ost. (I alla fall en gång)
- Jag är positiv och lösningsinriktad: " Se där ligger det en chokladbit, den äter jag upp"
- Jag är bra på att samarbeta "Jaha, du har en chokladkaka. Den delar vi på."
- Jag jobba lika gärna självständigt "Jag har en chokladkaka, den äter jag upp...själv"
- Jag är van vid att hålla många (choklad-) bollar i luften

Så när tror ni jag kan börja?

Häromdagen stod jag i ett omklädesrum på Lindex och drömde om det nya jobbet som chokladprovare. Tänkte att det vore kul om även lönen blev fet.

Att resa...

Efter mitt misslyckade försök att bli strandtestare så har jag gett mig på ett i stort sett lika svårt projekt - att få Mr F att hänga med på en resa.

Jag började tidigt i våras med små käcka förslag. Följande dialog utspelade sig i början på mars när snön fortfarande dominerade i naturen.

MILLAN
Vet du att det har börjat gå flyg direkt från Karlstad till Barcelona?

MR F
Ja men det var väl bra.

MILLAN
Man kanske kunde ta en tur?

MR F (mumlandes bakom kajakttidningen)
Ja gör det du.

MILLAN (barnsligt gnällig)
Men alla andra åker ju iväg på massa kul saker.
Kan inte vi göra något också?

MR F
Men vi gör ju hinkvis med saker.

MILLAN
Ja här hemma ja men jag vill åka iväg på något.

MR F
Det gör vi ju.
(Läs: vi paddlar och tältar)

MILLAN
Ja men det är ju lite svårt att slå upp
ett tält nu. (= jag vill göra något annat nån jäkla gång!)

Mr F (Med nyvaknat intresse)
Jasså?

Nästa kväll när jag kommer hem från jobbet, står det ett tält uppslaget i vardagsrummet.

Så kan det gå!

Marknadsläget

Det finns vissa dagar när man med gott samvete kan äta en munk med choklad till lunch, när man struntar i att vårvinden är mer frisk än värmande och att solen lyser med sin frånvaro. Då det finns fördelar med att stränderna är långt borta och man slipper gå i badräkt.

Det kallas vårmarknad.

Utforskning av stränder på egen hand

På strandfrontet intet nytt. De skulle ha hört av sig vid det här laget, så det blev tydligen inte jag som fick jobbet. Synd, men va fasen, man kan väl utforska stränder på egen hand och blogga om det. Eller hur?

Så snart börjar galenskaperna om här på sidan. Måste bara sura lite först ;)

Då kanske jag berättar om när det stod ett tält i vardagsrummet en dag när jag kom hem. Vi får se.

För bra för att vara sant?

I dag har jag sökt ett jobb som jag i fredags trodde var ett aprilskämt. Just för att det var för bra för att vara sant! Tidningen Amelia söker en strandtestare, en som reser runt och bara njuter av livet och bloggar om detta. Det kan förekomma en del kvällsjobb - som seriös drinktestare. Och man måste klara av att ligga på stranden och göra ingenting ibland också. Dessutom kan man utsättas för saker som helkroppsmassage och liknande, kanske tvingas läsa en bok.

Gissa om jag sökte!
Så vad tror ni, passar jag?

Om ni tycker det, skriv gärna varför i kommentatorsfältet nedan.

Man vet ju aldrig "Amelia-folket" kanske läser min blogg nu...i så fall;
Hej på er och välkomna till min blogg, och framför allt:
Välj mig!

Ordvitseriet fortsätter...

Haullomi, Haullomi, här kommer ett dåligt ostskämt så här på fredagsmorgonen: Hur hälsar skåningen i ostaffären? - Gouda, Gouda!

Stavfelsdrottningen

Sitter här med antologin "Lågor. Berättelser från Strömstad" i min hand. Jag har skrivit en novell till denna bok. Problemet var bara att jag var ute i sista minuten med inlämning och stressade i väg mitt alster, som jag annars blev mycket nöjd med.

Så satt jag då här, ikväll, uppkrupen i soffan och lite lätt stukad av tillvarons o-enkelhet. Tänkte att "visst gör jag mycket fel men jag har i alla fall blivit publicerad" sedan slog jag upp sidan 60 och började läsa. Så kom jag till en beskrivning av en afterwork där jag i farten skrivit:

" De andra från jobbet sitter i ett bord utmed väggen"

Så nu sitter jag här i min soffa - inte i soffbordet - och funderar. Kommer läsarna nu att fråga sig saker som:

- Hur fick de alla plats i bordet?
-Var det ett lådbord som var upp och nervänt?

Själv har jag bara en sak att tillägga:
Gissa vem som inte fick korrekturläsa sin text innan tryck.

Adjö.

Dags för tronbyte

Nu är det dags Kung Bore.
Abdikera.
Vi vill inte ha dig på tronen mer.
Kliv åt sidan och låt Drottning Vår träda in.
Det finns en tid då det är dags att låta andra få ta plats.
Din tid är
Nu!

Här och nu

Idag är det vår i luften och jag ska på Eldkvarn i Kristinehamns kyrka. Jag njuter av livet och sjunger inombords. I går morse såg jag en räv sittandes i gräset strax intill vägen. Pälsen lyste röd i vårsolen och räven såg lite vilsen och nyvaken ut. Jag ville stanna bilen och sätta mig där vid räven. Tillsammans skulle vi sakta vakna till och inse - det är här vi är. Det är nu vi är. Här och nu.

Konstig blandras

Häromdagen såg jag och Mr F i DN att SM i ordvits skulle äga rum i Stockholm. Exempel på bidrag var:

Vad säger en skåningen på en Thailändsk restaurang?
Svar: Timeout.

I morse stod Mr F i hallen och väntade på mig. Vi skulle ut på stan.
-Vänta lite jag ska bara ta på mig lite maskara så är jag klar, sa jag.
Då hördes ett mumlande, och hummande sedan:


MR F
Det var allt en konstig blandras.

JAG
Va?

Mr F
Mask-Ara. Vilken bisarr blandras det skulle bli.

Sedan föll vi in funderande kring hur en Mask-Ara egentligen skulle kunna se ut. Vi kom fram till att det skulle vara en slemmig, skrikig ras. För Ara-papegojor är väldigt skrikiga. Sedan sa Mr F att det kanske kunde vara något för SM i ordvits. Vi försökte komma på någon bra fråga till svaret. Det närmaste vi kom på var:

Vad är det för en hybrib som skriker om uppmärksamhet för sina snygga ögonfransar från komposthögen?

Sedan gav vi upp. Någon annan som har en bättre fråga därute? Eller kanske till och med en fråga och svar, på en annan egen liten ordvits? Jag väntar med spänning :)

I rampljuset

Läste sportrubrikerna i morse (av misstag)och såg rubriken om en idrottsstjärnas prestationer, Hennes sämsta någonsin lyste rubriken svart och fet. Juste då, tänkte jag. De stackars idrottarna får stå ut med mycket. Jag menar tänk om det stod någon och vrålade ut kommentarer när man själv kom till jobbet:

KOMMENTATORN
Ja nu kommer Camilla här påväg in till rummet för att flexa in, strax bakom kommer Lisa, men vad händer? Lisa går om Camilla. Hon gåååår om. Och där flexar hon in. Hela 30 sekunder före Camilla. Dåligt Camilla.

Resten av dagen går så där, ett möte blir inte riktigt lika bra som det var meningen, en uppgift blir inte klar. Nästa morgon fylls alla dagstidningar med svarta rubriker:

CAMILLAS SÄMSTA DAG NÅGONSIN -
skärpning Millan, annars åker du ut!

Pust vilken tur att man inte är idrottstjärna. Å andra sidan hade det varit kul med applåder och glada påhejningar under dagen och en fet prisbuckla när man hade gjort något riktigt bra. Fast häromdagen, när någon kallade mig lilla gumman, hade jag också velat vara med i skidskytte.

Manligt och kvinnligt

En dag som denna är det lätt att tankarna vandrar till män och kvinnor och eventuella olikheter. Jag var på bokrean här om dagen och fick en liten inblick i manligt och kvinnligt perspektiv.

Menlös

Har gått omkring ett tag och ojat mig över hur menlös jag är.
Så igår morse, på väg till jobbet, halkade jag på en isfläck och for i marken med ett smack! Slog i rätt rejält. Så nu går jag omkring och är jätteglad för att jag är men-lös. Så kan det vara!

En kravlös veckotidning

Efter att ha tröttnat på alla krav och all stress så kom jag på en idé. Varför inte skapa en veckotidning som är helt kravlös. Låt oss kalla den Enough!

Gick så igång på idén att jag bara var tvungen att skapa en låtsasveckotidning. Ja i alla fall omslaget. Här är den. Vem vill prenumerera?

Kvitter

Igår var jag på en informatörsdag i Karlstad. Där pratades det om kanalen Twitter som många använder sig av. Någon tyckte att det var en ypperlig kanal för att få ut agressioner över sånt som krånglade, tex SJ. Då kunde man skriva av sig all sin ilska, sen var det bra. Problemet är bara att texten ligger kvar som en sur uppstötning på nätet i all evighet.

Jag har de senaste dagarna i egenskap av informatör fått en del gnäll från missnöjda personer, som verkar tycka att mejlen är en form av neg-Twitter. Själv är jag också rätt gnällig för tillfället, trött och stingslig ser jag en viss glädje i när tillfällen för att klaga dyker upp som fina ventiler för min galla. Men hur kul är det egentligen?

Så nu vill jag starta en egen kanal - låt oss kalla den Kvitter. Där ska det bara vara glada och positiva inlägg. Så snälla, låt oss använda kommentatorsfunktionen till detta inlägg till vårt alldeles egna Kvitter. Jag kan börja!

Oväntat peptalk

" Det kan inte bli någon kris nästa vecka. Min fickdagbok är redan full."Henry Kissinger


I morse när jag körde bil till tågstationen så hamnade jag bakom en bil vars registreringsskylt var AAJ. Då blev jag lite skrockfull. "Ojojoj nu krockar jag säkert!", tänkte jag. Det var halt och bilen for som en vante på vägen. Men det gick bra.

Häromdagen hände något lustigt. Jag hade legat uppe halva natten och oroat mig för en extra stressig dag på jobbet. På morgonen mötte jag min kollega vid kaffeautomaten. Vi börjar prata jobb, avhandlar saker medan kopparna fylls av te och kaffe. Då kommer kvinna in i rummet.

KVINNAN
Nu får ni sluta stressa upp er. Här får ni en kaka.

Hon räcker fram nybakade små rosa helt underbara kakor.

VI
Åh tack, sa vi, nu har du gjort vår dag.

Kakan smakar underbart, smälter i munnen och dagen känns direkt mer hoppfull.

Strax därpå kommer en man i kapp oss vid dörren ut. Han hör oss prata jobb och förstår att vi har jättemycket att göra.

Mannen håller upp dörren åt oss:

MANNEN
Jag lyssnade på en stressforskare för ett tag sedan. Han sa att vi inte ska oroa oss så mycket för vad som kommer att hända och göra upp skräckbilder, för oftast blir det inte så hemskt som man tror.

VI
Han har helt rätt.

MANNEN
Så ligg inte uppe på natten och oroa er för saker som kan bli fel. Det kan bli helt rätt också.

Så går han därifrån med ett leende. Jag och kollegan tittar på varandra. Och det är bara att inse. Ibland får man höra sanningar från de mest oväntade håll.

Ha en bra dag!

Ödet?

Nu undrar ni allt hur hon dök upp. Den arga kvinnan med alla smyckena som Spåkulan spådde om. (Se nedan)

Jo kvinnan kom som ett yrväder en januariafton med en hög av näs krus i en lång rem kring sin hals....

Nej jag är ingen Strindberg och inte är jag på väg att skriva någon ny Hemsöborna heller. ("Carlson kom som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus i en svångrem om halsen")

Och inte dök det upp någon arg smyckesförsedd kvinna heller. Som tur var. Däremot kom en kollega in efter lunchen och berättade om ett dråpligt möte hon just haft.

Kollegan och en bekant till henne hade stått och pratat bredvid ett hyreshus. Plötsligt slutade bekanten att prata. Han läste på ett plakat:

RASRISK!

Mannen tittade upp mot taket. Det var rent som ett nyfött barns samvete. Han tittade ner på skylten. Upp mot taket igen och sa sedan:

KOLLEGAN
Jaha. Är det en varning för Sverigedemokraterna kanske?

/Ridå!

Spåkulan ljuger aldrig?

Flera av mina vänner på Facebook använder sig av den roliga "spåkulan ljuger aldrig". Det en virtuell spåkula som man kan klicka på så kommer det upp en spådom. Hur tramsigt, verklighetsfrånvänt och kul som helst. Så då måste man ju prova. Jag gick in nu på lunchen och klickade. Detta var vad spåkulan sa:

"En medelåders kvinna med många smycken lägger sig i dina förehavanden och du bör säga till på skarpen."

Oj då! Jag lovar att återkomma och berätta om spåkulan hade rätt. Samt med en rapport om vad jag sa till kvinnan om hon dök upp...

Backrekord

Det är pudersnö i backen.
Med ett knyck far hon iväg och nerför backen i rasande fart.
Sluttid 1.01.02
Är det världscupen i slalom, alpint damernas?
Nej det är klant-vm i Gjuteribacken i Karlstad.
"Tänk att man kan åka så fort på knäna nerför en backe" funderar hon sittandes
på tåget, med värkande knän och ett visst begynnande hat mot
snötäckt is...

Gott slut?

De står där i klunga. Med bedjande ögon ser de mot köket.
De väntar.
En mage kurrar.
Någon ser uppgivet ner i marken.
De väntar...är hungriga.
Vad är då detta?
Stackars katastrof-offer.
Haiti 2010?
Nej, Folkets Hus 2011.
En tisdag i januari när det är raggmunk och fläsk.
Raggmunken är slut. Det kan dröja hela fem minuter innan det kommer ny.
Tala om katastrof!