Jag har sällskap av en man som heter Oscar på tåget. Han är kvick, intelligent och säger en massa tänkvärda saker. Oscar har suttit i fängelse. Inte för att han har begått något brott, utan helt enkelt för att han var den han var. Han levde på fel sätt.
Vår kommunikation är rätt ensidig. Det är bara Oscar som pratar, men det gör ingenting för han är död. Oscar Wilde hette han och nu gör han mig sällskap i form av en bok. Alla dessa dimmiga novembermorgnar får en helt annan glans med Oscars hjälp.
Vilken tur att det där med att bli straffad för att man är eller tycker annorlunda hörde 1800-talet till. Att det inte alls är så idag. Eller hur? Okey, jag erkänner, det är så jag önskar att det vore. Men så är det ju inte. All denna rädsla för olikhet lever ju kvar. Kanske mer än någonsin. Så jag säger, fram för mer Oscar Wilde i tillvaron. Låt våra olikheter lysa i mörkret, låt oss våga vara annorlunda. Nu och för alltid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar