En kravlös veckotidning

Efter att ha tröttnat på alla krav och all stress så kom jag på en idé. Varför inte skapa en veckotidning som är helt kravlös. Låt oss kalla den Enough!

Gick så igång på idén att jag bara var tvungen att skapa en låtsasveckotidning. Ja i alla fall omslaget. Här är den. Vem vill prenumerera?

Kvitter

Igår var jag på en informatörsdag i Karlstad. Där pratades det om kanalen Twitter som många använder sig av. Någon tyckte att det var en ypperlig kanal för att få ut agressioner över sånt som krånglade, tex SJ. Då kunde man skriva av sig all sin ilska, sen var det bra. Problemet är bara att texten ligger kvar som en sur uppstötning på nätet i all evighet.

Jag har de senaste dagarna i egenskap av informatör fått en del gnäll från missnöjda personer, som verkar tycka att mejlen är en form av neg-Twitter. Själv är jag också rätt gnällig för tillfället, trött och stingslig ser jag en viss glädje i när tillfällen för att klaga dyker upp som fina ventiler för min galla. Men hur kul är det egentligen?

Så nu vill jag starta en egen kanal - låt oss kalla den Kvitter. Där ska det bara vara glada och positiva inlägg. Så snälla, låt oss använda kommentatorsfunktionen till detta inlägg till vårt alldeles egna Kvitter. Jag kan börja!

Oväntat peptalk

" Det kan inte bli någon kris nästa vecka. Min fickdagbok är redan full."Henry Kissinger


I morse när jag körde bil till tågstationen så hamnade jag bakom en bil vars registreringsskylt var AAJ. Då blev jag lite skrockfull. "Ojojoj nu krockar jag säkert!", tänkte jag. Det var halt och bilen for som en vante på vägen. Men det gick bra.

Häromdagen hände något lustigt. Jag hade legat uppe halva natten och oroat mig för en extra stressig dag på jobbet. På morgonen mötte jag min kollega vid kaffeautomaten. Vi börjar prata jobb, avhandlar saker medan kopparna fylls av te och kaffe. Då kommer kvinna in i rummet.

KVINNAN
Nu får ni sluta stressa upp er. Här får ni en kaka.

Hon räcker fram nybakade små rosa helt underbara kakor.

VI
Åh tack, sa vi, nu har du gjort vår dag.

Kakan smakar underbart, smälter i munnen och dagen känns direkt mer hoppfull.

Strax därpå kommer en man i kapp oss vid dörren ut. Han hör oss prata jobb och förstår att vi har jättemycket att göra.

Mannen håller upp dörren åt oss:

MANNEN
Jag lyssnade på en stressforskare för ett tag sedan. Han sa att vi inte ska oroa oss så mycket för vad som kommer att hända och göra upp skräckbilder, för oftast blir det inte så hemskt som man tror.

VI
Han har helt rätt.

MANNEN
Så ligg inte uppe på natten och oroa er för saker som kan bli fel. Det kan bli helt rätt också.

Så går han därifrån med ett leende. Jag och kollegan tittar på varandra. Och det är bara att inse. Ibland får man höra sanningar från de mest oväntade håll.

Ha en bra dag!