27 september, 2010

Måndag morgon

06:40 står i duschen och får för mig att jag ska ta 07:07 tåget istället för 07:45. Får lite bråttom eftersom det tar tio minuter att cykla ner till stationen. Sedan ska man låsa cykeln och springa till tåget också...

06:43 Slänger på mig kläder

06:48 Kastar i mig en tallrik fil, läser huvudrubrikerna i tidningen och gör en förmiddagsmacka.

06:55 Borstar tänderna.

06:58 springer ut ur huset, låser upp cykeln, kastar mig på i farten och slänger kassen med maten i cykelkorgen medan jag är på väg.

07:00 Tvärstopp. Ett godståg spärrar vägen vid järnvägsövergången. Det kör i 20 km i timmen, gnisslar och jag ser inte slutet ¨på tåget. Tvärvänder och cyklar tillbaka. Full fart över Herrhagsberget som är en mindre omväg med en större backe. Kör racer över en fotbollsplan, sladdar genom hålet i stålstängslet, nerför en liten slänt och ut på cykelvägen.

07:02 full fart genom ett farthinder med staket i små labyrinter typ, ut över rälsen och genom nästa hinder. Känns som jag är med i VM i storslalom.

07:03 Trampar flåsandes uppför backen till Herrhagen och över krönet.

07:04 Susar nerför backen och hoppas jag slipper tvärbromsa för bil när jag passerar bilvägen längst ner.

07:05 Man med permobil äger cykelbanan. Jag far ner på bilvägen med cykeln och passerar mannen i full fart. En kurva kvar.

07:06 Kommer farandes genom det dunkla bilgaraget vid centralstationen. Framför mig finns två vägar, den vänstra där bilarna kör in i garaget, den högra för utfart. En sopbil sopar utfartssidan, jag kommer inte förbi. Kör ut genom infarten. Ingen bil tack och lov.

07:06:40 Ställer cykeln, låser och springer.

07:07 sätter mig på sätet exakt samma sekund som tåget börjar gå. Flåsar, eftersvettas och känner hur hjärtat bultar.

Och jag som köpte antistresspiller igår.

16 september, 2010

Ett val-budskap som tog skruv


I veckan gjorde jag och kollegan en plansch som skulle få ungdomarna i kommunen att gå och rösta. Jag tyckte jag var oerhört fyndig som hittade en kille med världens klädkombination och skrev "Välj färg" som rubrik. För att ytterligare förstärka alla färgkombinationer på sidan så valde vi en rosa färg.

Planschen lades upp på ungdomsforums sida på Facebook och det blev världens debatt...om färgen!
Varför hade vi valt rosa? Var vi smygsossar?
Men vilken färg skulle man välja då? undrade någon.
Den officiella valfärgen är ju blå, är det också smygpropaganda? skrev en annan.
Men ungdomsforums logga är ju grön är det reklam för Centern då?
and so on...

Ojojoj så det kan bli! Jag kanske skulle lägga mig i och säga att vi råkade välja en kille med blå ögon...är det också ett dolt budskap?

Ja debatt blev det i alla fall och vem vet. Kanske leder det till att någon förstagångsväljare går och röstar. Bara de har fått debatterat färdigt om färgen.

08 september, 2010

Att staka sig eller inte...

I veckan pågår Kristinehamns kulturdagar och igår var det litteraturafton. Då var jag med och pratade om min bok och läste ur den. Huh!

Jag gillar verkligen att prata inför folk....inte...inte alls faktiskt!

Jag får alltid för mig att jag ska drabbas av tillfällig tourettes eller bli totalt blank i huvudet och stirra ut i intet en evighet för att sedan falla framlänges och i rakt ner i golvet. Ser hur folk rusar fram och hjälper mig medan jag darrandes försöker resa mig upp eller ännu värre - ingen reser sig upp. Alla sitter kvar, tittar ï golvet och där ligger jag.

Jag berättade för en kollega igår att jag var lite nervös inför att prata för publik. Då sa hon hon lugnande:
- Men dom är ju inte ute efter dig på något vis.
- Är du säker? Ville jag fråga men insåg att det kanske lät lite väl konspiratoriskt. Så jag nickade bara och tänkte "Vi får väl se"

Sedan kom jag till platsen och möttes av en fin,varm publik och även om jag blev lite nervös så kom det varken några fula ord eller svimmningsattacker utan bara en go känsla av att vara i ett sammanhang jag trivdes i.

02 september, 2010

Tjuvlyssnat

Nu ska ni få höra. Jag sitter här på tåget hem nu och tjuvlyssnar på en samling glada värmlänningar. De pratar om någon som varit rejält på kanelen. En man i 60-årsåldern harklar sig:

MANNEN (på bred värmländska)
Varför säger di på kanelen när en blir dretfull? En blir väl inte full på Kanel heller!

Ja, det var en bra fråga. Någon därute som har ett svar?