Att staka sig eller inte...

I veckan pågår Kristinehamns kulturdagar och igår var det litteraturafton. Då var jag med och pratade om min bok och läste ur den. Huh!

Jag gillar verkligen att prata inför folk....inte...inte alls faktiskt!

Jag får alltid för mig att jag ska drabbas av tillfällig tourettes eller bli totalt blank i huvudet och stirra ut i intet en evighet för att sedan falla framlänges och i rakt ner i golvet. Ser hur folk rusar fram och hjälper mig medan jag darrandes försöker resa mig upp eller ännu värre - ingen reser sig upp. Alla sitter kvar, tittar ï golvet och där ligger jag.

Jag berättade för en kollega igår att jag var lite nervös inför att prata för publik. Då sa hon hon lugnande:
- Men dom är ju inte ute efter dig på något vis.
- Är du säker? Ville jag fråga men insåg att det kanske lät lite väl konspiratoriskt. Så jag nickade bara och tänkte "Vi får väl se"

Sedan kom jag till platsen och möttes av en fin,varm publik och även om jag blev lite nervös så kom det varken några fula ord eller svimmningsattacker utan bara en go känsla av att vara i ett sammanhang jag trivdes i.