Im back!

Har ingenting kul att gnälla över just nu så jag kan kanske roa er med en Qi Gong-kurs som nog inte fått så många med-lem-mar som de ville... Såg reklamen i Strömstad i somras.

Bonde söker...jobb

Tittade fem minuter på Bonde söker fru medan jag käkade lite improviserad söndagsmiddag. "Så extremt det är" tänkte jag när deltagarna gick på små promenader till plinkande pianomusik och vackra solnedgångar över sädesfält... Vem vill vara en av 15 som med en stor tevekamera i ansiktet försöker visa sina finaste sidor? Ja inte jag i alla fall.

Men de andra då, de som får välja och vraka, de måste ju ha kul? En sån skulle jag också vilja vara....fast då skulle programmet heta "Bonde söker jobb". Och med bonde menar jag att vi i Värmland (enligt alla 08-or) bor på landet och så är vi ju lite bonniga av oss. Hur skulle ett sånt program kunna vara..? Jo, först presenteras alla vi som söker arbetsgivare och det kunde väl bli så här ungefär:

Närbild på Millan som ler brett. I bakgrunden plinkar vacker pianomusik. Helbild: Millan vandrar över gärdet utanför sitt hem i vackert böljande kjol och någon sorts kavaj som liksom är strikt och ändå väldigt avslappnad.

Voice over: Millan är en kreativ kvinna i sina bästa år. Hon har jobbat flera år med information, webb och journalistik. Hon har ett underbart mysigt och bra liv.
Klipp till: Millan som ler lyckligt.
Klipp helbild: Men det saknas något i Millans liv. Hon vill ha en fin och bra arbetsgivare.
Millan: "Om du väljer mig så kommer du få en socialt kompetent, noggrann och trogen medarbetare...och jag lovar, det kommer aldrig att bli tråkigt."
Millan blinkar mot kameran.

Ett par månader efter detta så börjar programen. I det första programet sitter Millan och bläddrar bland de drygt 300 brev som kommit in. Hur ska det gå? Vem ska hon välja?
Fortsättning följer.....

Rolig feedback

En person som jobbar med att uppmuntra kreativa människor, har läst min bok och detta var feedbacken:


Nu har jag äntligen (sträck-)läst din bok och den fick mig både att le och skratta igenkännande många gånger. Du har verkligen lyckats fånga vår situation. Jag gissar att af inte har köpt något jätteparti för att ge sina antagonistiska lönekonsumenter i julklapp. Det skulle väl i så fall vara för att anmäla dig till a-kassan för "uppsåtlig självständighet" och "Vits mot folkgrupp".

Kul tyckte jag!

Tryck på knappen!

Härom morgonen cyklade jag trött som en zombie till min Starta Eget-kurs. Ute vid stora vägen blev jag fast vid trafikljusen, det var rött. På huvudleden for bilarna förbi i full fart. Parallellt med mig, på en liten väg, stod bilar som väntade på att få köra ut. Jag väntade snällt och var långt borta i mina tankar när jag hörde visslanden och rop, som på en hund som sprungit iväg. Vissel,vissel och så något neandertalslikt brölande typ Öööh! Ropen ökade i styrka och jag vände mig om: Där satt en skäggig man i 50-årsåldern i en liten rostig Ford. Han hade vevat ner bilrutan och hängde ut ur fönstret mot mig.

- Tryck på knappen! vrålade han så höstlöven fladdrade omkring honom på marken.
"Ja, just det, det har han ju rätt i" tänkte jag och vinkade ett litet tack för den subtila påminnelsen och tryckte på knappen. Och varde ljus. Det slog om till grönt.

Den lilla rostiga forden, med den morgonpigge mannen, for som en dragsterbil ut på huvudleden. Själv cyklade jag över vägen och tänkte att han har nog rätt den där mannen. Man kan inte bara stå där och vänta på att saker och ting ska hända. Ska man få något här i världen så måste man ta tag i det själv. Så du som vill att saker och ting ska hända. Tryck på knappen! Vilken knapp det än må vara....

Tack!

Tack alla underbara människor som kom med kramar och glada tillrop när jag besökte bokmässan i Karlstad under lördagen. Om jag inte varit arbetslös så skulle jag stått där och signerat min bok om arbetslöshet men nu fick jag ju inte det för då framstod jag som allt för entreprenörisk, så det blev till att gå dit som gäst. Men i vilket fall fick jag många fina intryck och hade givande diskussioner med en massa kreativa och glada människor! Jag är så glad för att ni kom fram och pratade med mig och gav mig en massa energi. :)

Tacksam

I går kom regionschefen för svenskt näringsliv fram till mig på fikarasten (på min företagarkurs) och följande dialog utspelade sig:
Regionschefen: Jag tänker köpa din bok.
Millan: Vad snällt!
Regionschefen: Nej jag är inte snäll utan jag blev nyfiken på din bok för att jag har läst om den i pressen.
Millan: Ja men det var kul...(Paus) eh, snällt!
Regionschefen (Nästan lite uppgivet): Nej inte snällt. Se det som det är. Jag vill köpa en produkt som du har skapat.
Millan: - Ja det har du rätt i...
Regionschefen går ut från köket och försvinner bort mot sitt kontor. Millan sticker ut huvudet genom dörren och ropar efter regionschefen:
- Tack. Det var verkligen snällt.
/Ridå
Det är till att ha det rätta företagarvirket...något säger mig att det inte kommer att bli helt lätt för mig om jag startar eget och ska sälja mina saker själv.

Fotnot: till alla myndighetspersoner och andra motvalsare som vill hitta något sätt att sätta dit mig vill jag bara säga. 1) Han pratade om en produkt jag skapade när jag var anställd (och jag har aldrig haft eller har inte eget företag...än) 2) Själv har jag inte gjort minsta marknadsföring utan han läste om mig i pressen då när det skrevs så mkt om att jag INTE får marknadsföra boken själv - bara så ni vet.

Företagande

Yihaa! Jag går nu en förberedande kurs för att starta eget. I tre veckor får jag umgås med folk som är lika tokiga som jag. Vi lär oss det mesta om vad man ska tänka på om man startar eget. Och alla deltagare är så himla kreativa och roliga. Idag skulle vi göra slogans och skriva låtsassäljbrev för färgaffären Colorama. Vi delades upp i tre grupper, varav en grupp skrev ett mycket kreativt säljbrev där de kommit på en världsnyhet - Dofttapeter. Passade särskilt bra på toaletter sa de. Då sa en kvinna, lite avmätt så där:
- Men doftprodukter, det är väl ingen världsnyhet direkt. Det finns ju underkläder som doftar.
- Ja efter två veckor ja, replikerade en man på go värmländska och sen var proppen ur...
Ja inte blir det trist om dagarna inte.