14 februari, 2011

Oväntat peptalk

" Det kan inte bli någon kris nästa vecka. Min fickdagbok är redan full."Henry Kissinger


I morse när jag körde bil till tågstationen så hamnade jag bakom en bil vars registreringsskylt var AAJ. Då blev jag lite skrockfull. "Ojojoj nu krockar jag säkert!", tänkte jag. Det var halt och bilen for som en vante på vägen. Men det gick bra.

Häromdagen hände något lustigt. Jag hade legat uppe halva natten och oroat mig för en extra stressig dag på jobbet. På morgonen mötte jag min kollega vid kaffeautomaten. Vi börjar prata jobb, avhandlar saker medan kopparna fylls av te och kaffe. Då kommer kvinna in i rummet.

KVINNAN
Nu får ni sluta stressa upp er. Här får ni en kaka.

Hon räcker fram nybakade små rosa helt underbara kakor.

VI
Åh tack, sa vi, nu har du gjort vår dag.

Kakan smakar underbart, smälter i munnen och dagen känns direkt mer hoppfull.

Strax därpå kommer en man i kapp oss vid dörren ut. Han hör oss prata jobb och förstår att vi har jättemycket att göra.

Mannen håller upp dörren åt oss:

MANNEN
Jag lyssnade på en stressforskare för ett tag sedan. Han sa att vi inte ska oroa oss så mycket för vad som kommer att hända och göra upp skräckbilder, för oftast blir det inte så hemskt som man tror.

VI
Han har helt rätt.

MANNEN
Så ligg inte uppe på natten och oroa er för saker som kan bli fel. Det kan bli helt rätt också.

Så går han därifrån med ett leende. Jag och kollegan tittar på varandra. Och det är bara att inse. Ibland får man höra sanningar från de mest oväntade håll.

Ha en bra dag!

2 kommentarer:

  1. My Lady!

    Skönt att se att du är tillbaka. Jag och mina riddare kring runda bordet hade börjat att resonera om ett korståg för att rädda dig, för vi trodde att du hade gått vilse. Fortsättningsvis står du under mitt och mina riddares beskydd så att du inte försvinner igen.

    Högaktningsfullt

    Kung Arthur

    SvaraRadera
  2. Ja vad gör man inte för sina vänner, man får ju se till att internet inte stannar upp bara för att någon måste grodda mungbönor en stund.

    Hälsningar
    Gudrun

    SvaraRadera