18 mars, 2011

I rampljuset

Läste sportrubrikerna i morse (av misstag)och såg rubriken om en idrottsstjärnas prestationer, Hennes sämsta någonsin lyste rubriken svart och fet. Juste då, tänkte jag. De stackars idrottarna får stå ut med mycket. Jag menar tänk om det stod någon och vrålade ut kommentarer när man själv kom till jobbet:

KOMMENTATORN
Ja nu kommer Camilla här påväg in till rummet för att flexa in, strax bakom kommer Lisa, men vad händer? Lisa går om Camilla. Hon gåååår om. Och där flexar hon in. Hela 30 sekunder före Camilla. Dåligt Camilla.

Resten av dagen går så där, ett möte blir inte riktigt lika bra som det var meningen, en uppgift blir inte klar. Nästa morgon fylls alla dagstidningar med svarta rubriker:

CAMILLAS SÄMSTA DAG NÅGONSIN -
skärpning Millan, annars åker du ut!

Pust vilken tur att man inte är idrottstjärna. Å andra sidan hade det varit kul med applåder och glada påhejningar under dagen och en fet prisbuckla när man hade gjort något riktigt bra. Fast häromdagen, när någon kallade mig lilla gumman, hade jag också velat vara med i skidskytte.

5 kommentarer:

  1. Eller att ens kontorsrum blir kallat för "Stallet". En härdsmälta vore fint....

    SvaraRadera
  2. Haha, ja vi kanske skulle börja kalla karlarna för lilla gubben och gå in på deras rum och säga "Det luktar lite gammal gymnastikhall från 70-talet här"

    SvaraRadera
  3. Vi hejar på dig!
    Bravo bravo du är bäst!
    Du är den vi gillar mest!
    Samt du är ingen häst!

    Grodmamman med make

    SvaraRadera
  4. Efter ditt senaste blogginlägg vill vi gärna ställa en fråga till dej, Millan: Hur känns det?

    MVH
    Stjärnfåle

    SvaraRadera
  5. Jag gjorde mitt bästa men jag hade inte benen på min sida.

    SvaraRadera