Vägen är mödan värd

"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."
Karin Boye

Varje morgon stressar jag till tåget.
Sedan stressar jag till flexen, så jag inte missar för mycket flextid.
På jobbet springer jag som en gnu mellan uppgifterna.
Sedan stressar jag till tåget hem.

För det mesta är det jobbigt, men ibland kan man göra en sport av det hela. Som i morse när jag och en kollega tog sällskap från tåget. Vi kom till en park där man kan välja mellan att gå på promenaden (där alla går på led) eller genom parken.

- Varför går du inte genom parken? Det går mycket fortare, sa jag.
- Nej, det här är en snabbare väg, svarade han.
- Nej, propsade jag.
- Okey, men gå den du då så går jag här, så tävlar vi, utmanade han.

Jag kilade iväg i full fart. Kollegan ropade efter mig:
- Nu går du inte snabbare än du brukar!
Hela karavanen av folk vände sig om mot mig.
-Nej då, flinade jag och la in femmans växel.

Sedan promenerade vi mycket raskt och höll viss koll på varandra. När jag hamnade framför honom var jag lite ögontjänare och gick lite långsammare, när han passerade så pinnade jag på av bara f**

Så vad hände då? Jo, vi möttes samtidigt framför ytterdörren.

- Vad var det jag sa, sa kollegan, den här vägen är snabbare.