Halvfulla glas

I helgen pratade jag med en kompis som är obotlig optimist.
"Jag ser alltid glaset som halvfullt", sa han stolt.

Det fick mig att fundera över hur jag ser på tillvaron. Många gånger ser jag också glaset som halvfull. Men i ett fall ser jag numer glaset som halvtomt, vid planering av Semestern. Nuförtiden har den blivit rena Sudoku-utmaningen. På en semster ska det bokas en Kosterresa, Mr F och döttrarnas ensampaddlingar (4 flerdagars paddlingsturer), en Norrlandsresa, samt sammanhängande tid med nära och kära.

Först ska jag och Mr F samordna vår ledighet, därefter ska vi samordna med ytterligare 14 personer. Häromdagen satt vi och kände oss fet-stolta över att ha fått ihop ett förslag utifrån svar på en liten frågenkät bland berörda nära och kära. Vi anade en strimma hopp, i år kanske...

Sedan visade det sig att det fanns redan lagda semesterplaner som inte hade kommit fram tidigare, och så föll planeringen som ett korthus, då suckade Mr F och sa:

"Det där om att glaset är halvtomt var allt en underdrift. Själv känner jag mer som vem fan har snott mitt vattenglas och druckit upp allt vatten?!"
Då skrattade jag gott. För hur det än är så har vi ju varandra och då är allt glaset helt fullt.