Att outa eller inte outa del 2

Här sitter jag och inser att jag är hopplöst medelålders. Det mest spännande i mitt liv verkar just nu vara att jag fått till en helt suverän Porterstek med grym sås. Man kanske skulle ha tagit kort på den;)

Nästa tydliga bevis är att jag FÖRFÄRAS över att helt oprovocerat får ta del av andras mest innersta.Vad har hänt nu då? Undrar du kanske, jo jag åkte tåg hem från jobbet och fick höra om någon som gjorde så mycket mer spännande saker än Porterstekar på sin fritid om man säger så....


FLASCHBACK:
Jag står på tåget i en trång gång mellan 300 påskfirare på väg någonstans med prylar över högt och lågt. Själv ska jag stiga av tåget efter en lång dag som avslutats med ett tretimmarsmöte utan någon egentlig paus. Jag är trött, jag vill av och då börjar det;

Det är kö ut till dörren och jag ställer mig fint på rad mellan väskor, hundar, kaniner och en och annan höna...(bildligt talat). Tåget kränger så jag måste hålla i mig för att inte falla handlöst i knäet på en lätt överviktig snarkande man i 50-årsåldern som hänger ut i gången lätt dreglandes och med ena mp3 hörluren dinglandes i luften. "Undrar vad han lyssnat på, avslappningsband kanske?" tänker jag och avbryts av mina tankar av att tjejen på andra sidan gången, runt 20, söt och med pigg uppsyn, får ett telefonsamtal. Säkert från sin bästa kompis. Tåget bromsar in, vi tjugo på kö står tysta. Tjejenpladdrar på högt och tydligt på om någon som heter Alex och även om hon inte lagat porterstek så har det uppenbarligen gått hett till och man får höra allt om vad de gjort, när de gjorde det och hur det kändes. Lika detaljerat som receptet på min porterstek....och så fortsätter hon:

TJEJEN
Å det kändes sååå bra men nu är jag
jätterädd att jag typ ska bli sårad och
sen så ringde Kalle och bara
yla i luren å sa att han hade hört va
vi gjort och vad strulig jag va
och ja bara "men tack
då Kalle för att du äntligen hör
av dig" det är väl typ hundra år sen
sist å vaddårå ärru besk för att vi strula eller?
(Lyssnar)
Mm..mm...ja men eller hur?!
Och hur hadde han fått reda på det
med Alex då? Jag berättar inte sånt för nån.
Det är ju typ mellan mig och Alex, ingen annan har
väl med det å göra! Hålla på
och outa mig så där...

Tåget stannade med ett skärande ljud och jag skyndade mig ut i friheten. "Vad är det med folk egentligen? Har dom inga privatliv?!" tänker jag surt.

Sen slår det mig
Skoningslöst

Ska jag jag säga
jag som bloggar

/Ridå!