Som en Hommage till vårt tidstypiska leverne, där allt ska avverkas snabbt och effektivt, genomförde jag imorse en ofrivillig micro-tågluffning. Var lite sen i morse och satsade på att hinna med 7.50 tåget. När jag kom fram fanns inget tåg i sikte så jag slog mig ner på en bänk och började läsa i Stina Lundberg-Dabrowskis suveräna bok ”Stinas möten” som handlar om alla intressanta människor hon möt. Jag läste och tåget dröjde. Ser hur ett tåg från en annan plattform susar förbi men mitt tåg kommer inte.
Tillslut strax före åtta kommer det. Jag hoppar på och sjunker ner i ett av alla lediga säten. Så åker vi i full fart i fem minuter till första hållplatsen, alla passagerare går av. Ja det vill säga de fem som åkt förutom mig. Sen kommer konduktören fram
KONDUKTÖREN
Ska inte du gå av här, det är slutstationen?
MILLAN
Men jag ska ju till Kristinehamn
KONDUKTÖREN
Oj, då har du hamnat fel.
Mej du får åka med oss tillbaka och
Ta ett nytt tåg.
Lokföraren ropar glatt ifrån hytten.
LOKFÖRAREN
Då får du lite sightseing då…och så hinner du vakna till
Innan du kommer till jobbet.
Konduktören kollar tider med mig och det går ett tåg till stockholm tjugo över åtta från Karlstad. Det kan jag ta. Sen på vägen tillbaka pratar vi tre och har jättetrevligt. Konduktören har också tagit fel tåg en gång och berättar en jätterolig historia om detta. Vi skrattar gott. När vi närmar oss Karlstad säger chauffören glatt att vi fått en perrong att lägga till vid. Han ropar glatt:
CHAUFFÖREN
Ska jag släppa av dig utanför Pressbyrån?
MILLAN
Ja tack snälla.
KONDUKTÖREN
Ja nu hade vi tur annars brukar vi få stanna ute på bangården. Jag brukar få springa över spåren och hoppa mellan tågen.
Då tittar jag ner på mina skor med klackar och tackar för att vi slapp det. Vi skiljs åt och önskar alla varandra en trevlig helg. Vi ses, ropar konduktören och jag tänker glatt att man minsann inte behöver heta Stina Dabrowski för att ha roliga möten. Trevlig helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Säger bara Flen.
SvaraRaderaVi har också gått på fel tåg en gång. Skulle hem till Karlstad, men hamnade i Flen. Det var sen kväll och vi var trötta och hungriga. Bredvid stationen i Flen fanns en restaurang, vi gick in och medans en av oss var på toa kikade den andre in i restaurangen. Bakom bardisken står en rödhårig bredaxlad tvåmetersjätte med svartlapp för ena ögat. I lokalen i övrigt fanns fullt med långhåriga män i skinnvästar. Vi gick snabbt vidare till korvkiosken och senare kunde vi ta sista tåget hem till Karlstad.
Grodmamman med make
Härligt med sådana möten, det är just de som är livet själv på något sätt!
SvaraRaderaMen för att få uppleva sådana möten så måsten man själv också vara den typen av person som folk vågar vara öppna för - och den typen av person vet jag att du är :-)
/Regissören i Gbg