43 nästan 12

Häromdagen skulle jag göra ett reportage på en fritidsgård. Det var sol och vit gnistrande snö och jag promenerade till fritidsgården iklädd min nya fluffiga vita mössa. Ni vet en sån där som de vackra kvinnorna har i modereportage eller kanske i den 80-talsromantiska musikvideon Last Christmas, de som ser så oerhört söta och tjejiga ut (kvinnorna alltså). Min mössa är underbart fluffig och alldeles mjuk, som en angorakanin ungefär, och varm. Det är som att gå omkring i en härlig filt.

Det är bara det att den syns på typ 100 meters håll, och att det mer ser ut som om jag har en överkörd angorakanin på huvudet än att jag påminner om de snygga fotomodellerna. Jag köpte den när sambon var i Kina och såg framför mig hur han skulle se på mig med beundrande blick och hur vi skulle springa hand i hand över snötäckta berg sjungandes The hiiiiiills are alive, with the soooound of muuuusic" eller kanske inte... Fast jag trodde nog det skulle bli lite mer Last Christmas romantik i luften än ett "Jaha, oj då" när jag visade mössan. Det lite sneda, outgrundliga Mona-Lisa-leendet som svar på frågan "Visst var den fin?" gjorde väl inte saken bättre.

Efter några "Vilken fin mössa du har" sagt med ett brett leende av kollegor började jag bli lite misstänksam. Som gammal manusförfattare är man ju extra känslig för undertexter och de där leendena såg lite väl breda ut.

Nåja, tillbaka till Fritidsgården; Jag var alltså på väg dit, gick och mös i min mössa när jag mötte fem brötiga 12-åringar på gångvägen. De stod och knuffade på varandra och brölade 12-årspipigt. De fick syn på mig, flinade, fortsatte knuffa varandra och närmade sig mig med ett kroppspråk som visade att de tänkte knuffa på mig också.
- Heeeej, ropade en av killarna högt. De andra brölfnissade.
- Hej,hej, sa jag och passerade.
De närmade sig skrattande och jag fick nästan knö mig förbi dem. Hörde hur en av dem följde efter mig och gjorde ljud som skulle föreställa mina lufsiga steg. Sedan skrek han efter mig:
-Vilken fin mössa du har!
De andra skrattade högt.
- Tycker du, tack, svarade jag och la till på värsta tolvårsnivån- nästan lika fin som din!
Killen vart lite ställd och svarade lite lätt desperat:
- Näe min är mycke cooolare!
Jag gick vidare med ryggen rak. Skitungen hade fått svar på tal, men själv var jag åter tolv igen och stoltheten för min mössa var som bortblåst. Dagen efter började det att regna. Det var nästan så att jag blev lite lättad. Man blir aldrig äldre än man gör sig, heter det ju, men hur gör man för att göra sig äldre än 12? Det skulle jag gärna vilja veta.