Det är onsdag kväll och jag står på perrongen och huttrar. Tåget är sent. Ingen information. Vi har stått i en kvart och väntat. Det är snålblåst och perrongen glittrar av frost i skenet från en gatlykta. Då rullar tåget in.
Kliver på, frusen och grinig, sätter mig och börjar bläddra i lite arbetsmaterial. Tåget rullar och det sprakar till i högtalarna. En mycket varm och värmländsk mansröst ljuder;
MANNEN
Ja välkomne hit tillslut då. Jag får ursäkta för allt krôngel. Tyvärr blir det lite mer då, för vi måste snart stanne för ett tågmôte. Är de nôn som ska till Väse så får ni komme fram hit, fôr di säger att vi inte får nån plattfôrm att stanne ve, men kom bare fram hit så får vi lôset. Sen ska vi dra igång kaffekokern, så ni ska få lite kaffe...men jag måste kôre också...men i Väse ska det nog ordne sig!
Jag log hela vägen in till Karlstad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hm ... står på perrongen och huttar ... ja jag undrar jag hur det egentligen gick till på det där tåget :D
SvaraRaderaDet blev väl kaffekask i Väse. Hoppas att inte svärfar läser bloggen.
SvaraRaderaMVH
Stjärnfåle
Ha,ha. Ja hellre hutta än huttra. Var säkert en undermedveten fel-skrivning. En irish-coffie hade inte suttit fel. Men tyvärr måste jag meddela att det blev varken kaffe-kask eller annat starkt, så det så!
SvaraRaderaSynd om dig :p
SvaraRaderaOm du kommer hit ska jag bjuda dig på varm god glögg!