Terror på Göteborgsstreeet

Del 1

Det är fredag kväll och jag sitter på ett tåg mot Göteborg, tittar ut genom fönstret och filosoferar. Jag och en kompis från manuslinjen ska ha en lugn helg i Göteborg. Vi ska bo på hotell med relaxadelning. Nu ska här slappnas av!

Framför mig sitter tre värmländska par i 50-årsåldern. De pratar och skrattar. Plösligt ropar en av männen till och följande dialog utspelar sig:

INT. TÅGKUPE - KVÄLL

VÄRMLANDSMAN 1
Åh jävlars! Dom har bombhotat hela Göteborg.

DE ANDRA (I mun på varandra)
Va?!

VÄRMLANDSMAN 1
Jo, nån ska spränga hela Göteborgs innerstad i morrn!

VÄRMLANDSMAN 2
Va närdå?

VÄRMLANDSMAN 1
Dom vet inte, nån gång under dan i morrn. Största hotet är mot Nordstan.

VÄRMLANDSKVINNA 1
Då går vi allt ut å äter i kväll....

Alla skrattar

VÄRMLANDSMAN 2
Ja och ställer klöcka tidigt så vi hinner hinner äte frukost innan det smäller!

Alla gapskrattar

Visst är det underbart med den värmländska " det ordner sig alltid...-"mentaliteten. (...och gör det inte det så kvetter det) Men jag tycker det känns så där. Hotellet vi ska bo på ligger i Nordstan. Det var den vilan.


Del 2

Lördag: Nyheterna säger att de har tagit ett antal misstänkta för att ha planerat ett terrorbrott. Det talas om en lastbil full av sprängämnen. "Vad skönt då kan ni slappna av" säger min far när vi pratas vid i telefon. Men hallå, när två manusförfattare med alldeles för aktiva manushjärnor slår sina kloka(?)huvuden ihop så är avslappning inte det första som uppstår.

Vi kommer på alltifrån scener där bomber redan riggats innan de misstänkta blev tagna, till att någon ytterligare inblandad kör lastbilen (fulladdad med sprängämnen) rakt in i köpcentret via infarten till vårt hotell. Och vad är det egentligen som säger att de inte lika gärna kan utföra attentatet i morgon? Terrorister har väl inte söndagsstängt heller?

Nåja, vi skrattar åt oss själva och går ut på stan för vår Göteborgsdag.
Vi shoppar, fikar och träffar min barndomskompis med familj och har jättetrevligt. Hotet försvinner bort i ångorna av kaffe och gott sällskap.

När vi närmar oss hotellet ser vi fyra polispiketer parkerade utanför pressbyrån, mellan vårt hotell och centralstationen. Lite längre bort står ett danskt teveteam (Dansk Radio) med kameror och paraboler riktade mot Nordstan och vårt hotell.

Vi går fram och pratar med reporten som står därute och huttrar. Han menar att när de ändå kört tre och en halv timme från Köptenhamn för att bevaka terrorhotet så kan de ju stå ett tag och vänta...(på vad då?!) Han tycker inte vi ska vara så oroliga även om vi bor där vi bor. Fast hur lugnande känns det när de står där, riggade för att vara först på plats när det smäller?

Vi lunkar in på hotellrummet och byter om, sen går vi på bio. När vi kommer tillbaka är teveteamet borta. En stund senare slår klockan tolv.Men vi blir inga Ask-ungar :)

Det blev en mysig helg trots allt. Fast relaxavdelningen lät vi bli.