Mjukisarg

I morse vaknade jag på fel sida, som man säger. Var så ohyggligt arg på hela världen. Filpaketet slant, flingorna var fula och varenda hemsk nyhet i tidningen tog jag personligt.

Tänkte att det var bäst att powerwalka ner till stationen. Så jag drog på mig kläderna och letade ferbrilt efter min svarta Nike-mössa som jag brukar dra ner över öronen när jag cyklar och går snabbt. Men den var borta. Förståss!

Så jag tog min vita, ulliga kaninliknande mössa och till detta ett par lika vita och ulliga vantar. Så klev jag ner mot city och centralstationen, snabbt guppandes likt en mycket ilsken kanin med hängande öron. Ilskan drev på mig, men desto närmare jag kom staden, desto fler människor mötte jag - och de log alla brett mot mig.

Så där gick jag och kunde inte annat än att le tillbaka. Värmen spred sin inombords och det var bara att konstatera;
- Det går inte att vara arg i en ullig mjukismössa. Det bara är så!