Idag var jag och klipte mig och fick med mig något oväntat hem. Min frissa är snart 50 och har en superhärlig inställning till livet. Hon är ett levande bevis på att det finns folk som verkligen lever efter uttryck som "allting är möjligt" och du vet inte, för än du har försökt"... Just nu drömmer hon om att sadla om och göra något helt annat. Inte riktigt ännu men kanske till hösten.
- Vad ska du göra då? undrar jag.
- Det vet jag inte, säger hon med ett brett leende och avslöjar att hennes vänner och bekanta tycker att hon är fullständigt galen.
"Du kan ju inte bara sluta ett fast jobb så där!", vrålar de fyllda av oro. Men frissan bara ler och säger att det ju faktiskt är här och nu som hon lever. Och förresten, vad är det värsta som kan hända?
Jag tycker hon är supercool och kommer med uppmuntrande tillrop men inflikar lite försiktigt så där, utan att grusa hennes glädje över framtidsdrömmarna, att hon kommer att bli saknad. "Det är bra det" menar hon. Vi faller in i en diskussion om drömmar och att våga satsa på dem fullt ut, om att inte vika sig för omgivningens "Närkiska" inställning (Det går aldrig) och vad viktigt det är att våga lyssna på sig själv, även om det man hör kanske låter helt galet först...
Frissan klipper fram mina lockar och samtalet lockar fram min positiva inställning till livet. Jag åker därifrån med en ny frisyr och känslan av att livet är ett äventyr. Så tänk på det nästa gång du gnuggar in schampo i håret: Det är nu du lever och det är DU som lever. Gör det bästa av det, här och nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar