Arga katter får rivet skinn

Att jag alltid ska råka ut för så konstiga saker. Häromdagen såg jag och sambon på Skavlan. Där berättades det om det gulliga lejonet Christian som efter typ 20 års fångenskap blev återanpassat till vildmarken. När ägaren och hans kompis kom dit efter ett år så blev Christian (Då 140 kilo tungt) så överlycklig att han kastade sig över männen som en lycklig hundvalp, kramade om dem, slickade dem i ansiktet och var helt hoppig av glädje. Jag blev alldeles varm inombords och fällde en tår där i soffan.

Morgonen efter när sambon gick till bilen hörde han två katter "prata med varandra", det lät jätteroligt, så han ringde in till mig och sa att jag skulle gå ut och lyssna. Detta fick jag bara inte missa. Så jag traskade ut och möttes av det konstigaste ljud jag hört: Den ena katten lät som ett litet, väldigt musikalist, barn. Han liksom prat-yl-jamade. Men varifrån kom ljudet? Jag lyckades spåra det till grannens två mycket täta och höga Cypresser. Så jag lutade mig sakta över staketet, för att få se den lille musikaliske gynnaren. Det var tomt.
Ett ilsket, mordiskt, kattskrik skar i tystnaden och jag fick en katt i huvudet. Han anföll med taggarna utfällda, rev mig och fick till ett litet bett också innan jag lyckades slänga mig framåt och skaka av mig den lille terroristen. Kattrackarn hade suttit uppe i den höga,täta cypressen! Jag skyndade därifrån och in i lägenheten, chockad men samtidigt lite full i skratt. För vem skulle tro mig om jag sa att jag blivit attakerad av en katt, fallandes från himlen? Jag fick några rivmärken under hårsvallet samt ett märke, inte helt olik ett indiskt kastmärke, mitt i pannan. Så nu har jag slutat att dagdrömma om tama keliga lejon och sitter här i soffan och konstaterar att det måste heta arga katter GER rivet skinn. Och inser att nu var det allt nära att jag var den som fick uttrycket Curiosity killed the cat ändrat till The cat killed the curious.