12 oktober, 2009

En olycka kommer sällan ensam...


Min nyfikenhet har ännu en gång sett till att jag skadat mig. Så nysydd i hakan och med fläskläpp går jag numera går omkring som en blandning av Scarlet Johansen (läpparna) och en jultomte. Ja men okey då, till 99 procent som en jultomte.

Cyklade i full fart hem häromkvällen när telefonen pep till och jag blev så nyfiken att jag tog upp den och kollade. Mitt nöt! For precis då ut över en mindre väg, som var tom konstaterade jag över mobilen, men sekunden efter så kommer en bil farandes från ingenstans i full fart och jag tvärbromsar med handbromsen och far tvärs över cykeln och i backen. Blodet forsar, de stackars bilisterna blir chockade och en ängel till medmänniska kommer rusandes från den närliggande macken, ringer ambulans och pratar lugnande med oss alla. När ambulansmannen kommer så undersöker han mig, konstaterar att jag nog måste sy men annars verkar rätt okey. När han får se rivmärkena i hårfästet så frågar han om jag slagit i huvudet och jag svarar "Nej, det det var en katt" och börjar skratta mitt i allt. På vägen till sjukhuset, medan han tar blodtryck och annat, så försöker jag berätta om katten som "kom från himlen" och rev mig i huvudet men han ser inte det komiska i det utan nickar bara lugnande och frågar tre gånger om mitt namn och personnummer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar